Hon har yrkesarbetat i 29 år, ibland dubbla jobb för att klara ekonomin som ensamstående mamma. Under några år som gift tog hon hand om barnen medan maken skötte sin befälstjänst. Han gick i pension som 62-åring med, uppskattar Ninni, tre gånger så hög pension som hennes. Känns historien igen?

– Pensionssystemet är en kvinnofälla. Jag upplever att vi kvinnor, 30-, 40- och 50-talister är utsatta för ett experiment där vi är de stora förlorarna, säger Ninni, som vill vara anonym.

Sedan sjuårsåldern har hon lidit av svår astma och allergi men alltid jobbat så mycket hon förmått. 2003 gick det inte längre och hon beviljades varaktig sjukersättning. För några år sedan tvingades hon börja ta av pensionen för att dryga ut sjukersättningen.

– Jag höll på att gå i personlig konkurs, tack vare tillskottet från pensionen har jag klarat mig hittills, säger hon.

Från och med april i år blir Ninni ålderspensionär.

– Då kommer jag enligt Pensionsmyndigheten att få ut 7 490 kronor i pension samtidigt som jag mister de försäkringsförmåner, från exempelvis AFA, som jag hittills varit berättigad till, berättar hon.

– Från en dag till en annan mister jag omkring 7 000 kronor per månad efter skatt nu när jag blir pensionär, säger hon.

3 300 kronor i månaden

Efter att ha tittat i sina papper konstaterar hon att hon har tjänstepension på 844 kronor i månaden efter skatt. När hon lägger ihop alla inkomster och gör avdrag för hyran på drygt 5 000 kronor återstår knapp 3 300 kronor att leva på. Till det kommer bostadstillägg som hon ännu inte ansökt om.

– Jag har bestämt att ta ut tjänstepensionen på fem år istället för livstid för att åtminstone ha en chans att klara mig de första åren, säger hon.

Men då minskar troligen storleken på bostadstillägget konstaterar hon.

– Hur jag än räknar kommer jag att ha omkring 10 700 kronor i månaden, högt räknat, att leva på innan räkningarna är betalda. Det kommer inte att gå, jag känner mig helt utlämnad, säger hon.

Astman och allergin medför att hon behöver en lång rad mediciner. Redan efter två receptuttag träder högkostnadsskyddet in.

– Jag betalar 250 kronor i månaden för mediciner eftersom jag inte har råd att ta ut dem kontant. Till det kommer läkarbesök, resor till och från läkare och andra utgifter en frisk person inte behöver tänka på, säger hon.

Ninni har flera väninnor i liknande situation.

– Genomsnittskvinnan i vår åldersgrupp har det så här. Jag är så arg över att vi kvinnor straffas för att vi både ville arbeta och ta hand om barnen. Det är en skam för Sverige att inte ge en pension det går att leva på till en så stor grupp kvinnor, säger Ninni.