– Allt tyder på att andelen barn med fetma och övervikt har ökat, men vi har inga stabila siffror på det. Och när behandlingsresultaten som ändå avspeglar mycket vad familjer gör hemma blir sämre, visar det att barnen har den här typen av problem har farit illa.
Det säger Claude Marcus som är professor och forskare inom barnfetma vid Karolinska institutet.
”Är väldigt dystert”
Dagens ETC kan bekräfta att varken Folkhälsomyndigheten, SCB eller SKR, Sveriges kommuner och regioner, kan tillhandahålla ny statistik om barns viktnivåer. En tjänsteman på SCB berättar att det varit svårt att få fram i och med att det är känsligt att fråga barn om deras vikt och att man därför undviker det.
– Det här är väldigt dystert. För redan för tio år sedan gjordes en riksdagsgenomgång där man bestämde att det här var en av de viktiga sakerna man ska göra bättre, men det har inte blivit någonting, säger Claude Marcus.
Sämre kontroller
Däremot har man kunnat se att barns behandling för fetma har påverkats mycket efter det första covidåret.
– För första gången på 20 år har antalet barn som kommer på behandling och som följs upp gått ner, och alla kontroller för att barn inte ska bli sjuka och behandlingsresultatet har blivit mycket sämre. Det är inget konstigt med tanke på den kris vården har stått inför, men det pekar på att även där har vi en vårdskuld och det måste tas om hand nu, säger Claude Marcus.
Varför har barns vikt påverkats i Sverige när vi inte haft samma nedstängningar som i exempelvis England?
– Barn har varit mer stillasittande och man får inte glömma att vi stängde mycket fritidsaktiviteter. Samtidigt som barn skulle gå i skolan så fick de under en tid inte vara med på idrottsaktiviteter – en logik som är fullständigt obegriplig för mig.
I England finns en tydlig korrelation mellan barn i utsatta områden och en ökande övervikt. Finns den trenden även i Sverige?
– Ja, fetma är mycket vanligare bland barn i socioekonomiska områden, det är tre gånger vanligare där ungefär.