Forskningsstudien har genomförts genom att man mätt förekomsten av vissa kemikalier, som vi människor utsätts för dagligen, i 2 000 gravida kvinnors blod och urin, för att sedan uppskatta barnens neurologiska och språkliga utveckling när de nått en ålder av 2,5 år. Eftersom den här typen av studier inte kan göras isolerat i ett kliniskt kontrollerat laboratorium brukar kritiker invända att många andra faktorer på vägen kan ha påverkat barnens utveckling utöver kemikalierna. För att på förhand bemöta den kritiken har man parallellt med studien av mammor och barn, som levt sina liv som vanligt, skapat sammansatta kombinationer av de kemikalier man velat studera och använt dem i provrörsstudier och djurförsök. Det man fann var i det närmaste exakt samma resultat, vilket gör forskningsstudiens evidens oerhört starka, konstaterar Carl-Gustaf Bornehag, professor i epidemiolog vid Karlstads universitet.
– De flesta av de här kemikalierna som vi mäter i testpersoners blod och urin ligger ju oftast under de gränsvärden som finns för dem, vilket så klart gör producenterna glada. ”Där ser ni, det är ingen fara”, säger de. Ändå ser vi samband mellan nivåerna av en viss typ av kemikalier och den neurologiska utvecklingen hos barn. Frågan har varit hur vi ska tolka det, säger han.
Verkar tillsammans
Forskarteamets hypotes var att även om alla kemikalier var för sig ligger under de gränsnivåer som satts upp för dem, kan det finns dolda effekter som kickar in först när de verkar i kombination med varandra.
– Två omständigheter är viktiga att hålla i huvudet samtidigt. De här 20 kemikalierna som vi sökt efter har återfunnits hos alla de gravida kvinnorna som ingår i studien. Den andra saken är att alla sådana här mätningar tidigare har gjorts på gränsnivåer för enskilda ämnen, aldrig i kombination med varandrad , säger Carl-Gustaf Bornehag.
Gav senare språkutveckling
Slutresultaten i studien visar att en kombination av kemikalier på en viss nivå i den gravida kvinnan blod kunde kopplas till en sämre språkutveckling hos samma barn senare i livet.
– När vi i provrörstesten exponerade hjärnceller för de här kombinationerna av kemikalier såg vi dessutom att det påverkade gener som brukar kopplas ihop med autism, säger Carl Gustaf Bornehag.
Hur allvarligt är det här och vad är ert råd till gravida kvinnor, ska de undvika att komma i kontakt med plastprodukter eller mat och dryck som är förpackad i plastemballage?
– Det är en väldigt svår fråga, för det här är inget som vanliga människor kan påverka i sin vardag. Kemikalier som ftalater eller bisfenoler finns ofta i barnens leksaker, men det framgår inte av innehållsförteckningen, vilket gör det svårt att undvika dem, säger Carl-Gustaf Bornehag.
Samtidigt har han och hans forskarkollegor inte gjort studien om kemikaliernas påverkan på barnens språkliga utveckling för att skrämma upp blivande mammor och skapa oro.
– Det handlar snarare om att vi vill göra folk medvetna om det här så att de kan trycka på mot våra politiker för ett bättre regelverk, samt att våra politiker måste sätta ned foten ordentligt gentemot industrin, säger Carl-Gustaf Bornehag.