BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Generellt förespråkar de decentraliserade kollektiva förhandlingar. De tar ner dem till den lägsta lokala nivån i stället för att de ska ske på nationell nivå. Därigenom försvagar de inte bara fackföreningarna utan även själva systemet med kollektivavtalsförhandlingar, säger Mpoki Mwakagali.
På pappret är varken IMF eller Världsbanken motståndare till föreningsfrihet eller fackföreningar. Problemet, menar Mpoki Mwakagali, är deras marknadsliberala utgångspunkt:
– De har inga problem med att fackföreningar förhandlar arbetsvillkor även om det alltid finns en diskussion om hur det gör arbetskraften dyrare. Rättigheterna riskeras eftersom man fokuserar mer på individualism än kollektivism, alltså att alla ska kunna förhandla individuellt och sälja sin arbetskraft som man säljer tomater på en marknad. Tar man utgångspunkt i mänskliga rättigheter är arbetskraft inte en vara vilken som helst. Den ska behandlas med värdighet och respekt, det är stadgat i olika konventioner sedan minst ett århundrade.
Mpoki Mwakagali har undersökt en rad olika fall i sin avhandling, bland annat hur länder som Grekland och Portugal behandlades under eurokrisen. Lånen de fick var villkorade med långtgående ekonomiska reformer som slog hårt mot fackföreningar och arbetsrätt.
– Man hade väldigt specifika villkor om att kollektivavtalsförhandlingar skulle ske på den lokala nivån. Resultatet var väldigt tydligt: nästan hela förhandlingsstrukturen rubbades. Allt detta sker utanför ländernas vanliga lagar och besluten klubbas inte i parlamenten. I några fall var de som regeringsdekret.
Strikt ekonomiska uppdrag
Trots att IMF och Världsbanken i praktiken har stor påverkan på enskilda länders politik tolkar de båda institutionerna sina uppdrag som strikt ekonomiska. De ska främja ekonomisk utveckling, inte ta ställning i olika frågor. I Världsbankens stadgar står det till och med uttalat att organisationen är opolitisk. Samtidigt tillämpar de båda jättarna vad som på forskarspråk kallas ett ”instrumentalistiskt perspektiv” – enkelt uttryckt innebär det att ändamålen helgar medlen. Detta behöver inte alltid leda till negativa effekter, ibland blir det tvärtom, påpekar Mpoki Mwakagali.
– Till exempel, om man har ett stort infrastrukturprojekt som ett dammbygge och använder barnarbetskraft är det ett problem. Det kan till exempel bli dålig publicitet och strejker. Då skulle ett villkor för lånet kunna vara att regeringen tar itu med problemet med barnarbete. Inte för att det är ett mål i sig utan för att det kan komma att hindra projektet från att lyckas, säger Mpoki Mwakagali.
Finns positiva exempel
I sin avhandling har hon också undersökt andra internationella finansinstitut som Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), Asiatiska utvecklingsbanken (ADB) och Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Ingen av dem har samma effekter på arbetsrätt som IMF och Världsbanken och EBRD utmärker sig till och med som ett positivt exempel.
– Europeiska banken för återuppbyggnad är intressant, eftersom alla andra finansinstitut har vad de kallar ett politiskt förbud. ERBD har redan från början haft principer om demokrati och mänskliga rättigheter i sina stadgar. Den har ett väldigt politiskt mandat vilket gör den annorlunda. Den tar mänskliga rättigheter på allvar och som något viktigt. Ännu intressantare är att den inkorporerat FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor, ILO:s, grundläggande principer om arbetsrätt i sina stadgar.
Kan gå åt rätt håll
Mpoki Mwakagali betonar också att IMF under senare år allt oftare ställt olika mänskliga rättigheter som krav för att bevilja lån och finansiering. Hon tror att institutet håller på att förändras långsamt trots stadgarnas krav på att det ska vara opolitiskt.
– Jag tror att de rör sig mer mot ett mänskliga rättigheter-perspektiv. IMF har varit aktiva i barnrättighetsfrågor, mot hiv och aids, för jämlikhet och förespråkat gott förvaltningsskick. Detta har varit huvudvillkor för flera afrikanska länder.
Grundad: 1944 vid Bretton Woods-konferensen
Chef: Jim Yong Kim (USA)
Högkvarter: Washington D.C.
Institutioner: International Bank for Reconstruction and Development (IBRD), International Finance Corporation (IFC), International Development Association (IDA), Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA), International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID)
Syfte: Främja långsiktig ekonomisk utveckling genom att ge länder teknologiskt och ekonomiskt stöd.
Antal medlemsländer: 188 (IBRD)
Medlemsstruktur: Ägs gemensamt av medlemsländerna som ett kooperativ, men alla har inte samma inflytande. USA är största ägare och har störst andel röster. Landet är också det enda med veto och har ensamrätt på att nominera ordförande. Världsbanken är vinstdrivande men överskottet ska gå till fattigdomsbekämpning.
IMF
Grundad: 1944 vid Bretton Woods-konferensen
Chef: Christine Lagarde (Frankrike)
Högkvarter: Washington D.C.
Institutioner: –
Syfte: Hjälpa länder att bygga upp ekonomiska system genom stöd för utveckling av finansiella institutioner som centralbanker. Beviljar även krislån.
Antal medlemsländer: 189
Medlemsstruktur: Alla länder har rösträtt men inte samma inflytande. Andelen röster fördelas efter beräkningar av medlemsländernas ekonomiska styrka. Mått som används är bland annat BNP och grad av eko-nomisk öppenhet. För alla beslut krävs kvalificerad majoritet på 85 procent vilket ger USA veto då landet innehar över 16 procent av rösterna.
ILO
Internationella arbetsorganisationen, ILO, är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. I uppgifterna ligger att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen samt att värna om föreningsfrihet, organisationsrätt och kollektiv förhandlingsrätt.
