Ekonomi.

2014-09-11 18:58
  • Harald Mix är Sveriges bäst betalda riskkapitalist. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
    Harald Mix är Sveriges bäst betalda riskkapitalist.
  • ”Riskkapitalisterna är ju aktuella dels på grund av vinsterna och skandalerna med Carema och JB-konkursen, dels för att de är jagade av Skatteverket”, säger Carolina Neurath som tillsammans med Jan Almgren skrivit boken De svenska riskkapitalisterna. Bild: Tomas Oneborg/Svd/TT
    ”Riskkapitalisterna är ju aktuella dels på grund av vinsterna och skandalerna med Carema och JB-konkursen, dels för att de är jagade av Skatteverket”, säger Carolina Neurath som tillsammans med Jan Almgren skrivit boken De svenska riskkapitalisterna.

"Transparens ligger inte i riskkapitalisternas DNA"

Harald Mix är Sveriges bäst betalda riskkapitalist med ersättning på 312 miljoner kronor mellan 2010 och 2012. Han tillhör den lilla grupp män i toppen som tjänat storkovan på välfärden.
   Men nu är de feta åren förbi, menar journalisterna Carolina Neurath och Jan Almgren som granskat de svenska risk­kapitalisterna.
   – De kommer inte att gilla boken, säger Neurath.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Tillsammans med kollegan Jan Almgren har ekonimijournalisten Carolina Neurath, som till vardags arbetar på Svenska dagbladet, skrivit boken De svenska riskkapitalisterna (Norstedts). Boken granskar den svenska riskkapitalbranschen, med fokus på Conni Jonsson, Harald Mix, Björn Savén och Robert Andreen, grundare och frontfigurer för de fyra stora riskkapitalbolagen EQT, Altor, IK och Nordic Capital.

I boken skriver de om de svenska riskkapitalisternas historia, från IK:s grundande i New York 1989 till intåget i välfärden och skolorna och framtidsbranscherna djurkliniker och tandvård. Diskuteras gör också hur företagen undviker skatt genom räntesnurror och de enorma summorna pengar som tjänas i branschen.

– Vi ville sammanfatta och granska det som har hänt med riskkapitalisterna. Det är ju väldigt aktuellt dels med anledning av vinsterna och skandalerna med Carema och JB-konkursen, dels för att de numera är jagade av Skatteverket. Så jag ville grotta ned mig mer i det, risk­kapitalet har ändå stor betydelse för Sverige, säger Neurath.

”Kommer från pensioner”

Att riskkapitalisterna har haft en så stor påverkan i just Sverige tror Neurath kan bero på ett antal saker.

– Vi har haft stora industribolag som har varit attraktiva för riskkapitalbolag. De går inte in i nya företag, utan väljer företag som är någonstans i mitten, kanske till och med på väg nerför, att investera i. Dessutom har Sverige låtit privatisera viss vård och omsorg på ett sätt som man inte har i många andra länder.

Eftersom riskkapitalbolagen har gått in i företag som finansieras av skattepengar och eftersom svenska pensionsfonder har investerat i deras fonder tycker Carolina Neurath att det är relevant att offentliggöra riskkapitalisternas inkomster.

– Många förstår inte att det faktiskt är våra pengar de investerar med, att en betydande del av pengarna som de sedan tar vinstprocent på kommer från våra framtida pensioner.

Därför listas företagens 29 delägares ersättningar under åren 2010-2012 i boken och summorna är enorma (se faktaruta). ”Groteskt mycket pengar”, erkänner EQT-chefen Conni Jonsson medan IK:s Björn Savén anser att hans lön inte är särskilt hög då han tjänar mindre än tio miljoner kronor per år – även om det bara är en del av totalersättningen.

27 män, 2 kvinnor

En granskning av riskkapitalisterna är också en granskning av män – av 29 delägare vars ersättning listas är bara två är kvinnor. Inte heller bland de anställda återfinns många kvinnor utanför sekreterartjänster.

– De verkar inte intresserade av att anställa kvinnor. Något av bolagen säger att nu verkligen de ska titta på det när vi ställer frågan, men det kommer ta lång tid innan någonting händer i praktiken, tror Carolina Neurath

Intervjuer med riskkapitalisterna hör till ovanligheterna – senast för några år sedan var många av företagen och personerna som diskuteras i boken relativt ljusskygga.

– Jag hade räknat med att det skulle vara en utmaning, de tycker inte att det är jättekul att en granskande journalist kommer på besök. Men de har börjat förstå att det är bättre för dem att ställa upp, det är inte hållbart i längden för dem att hålla sig borta från media.

Den insikten kom delvis efter skandalerna med missförhållanden hos vårdbolaget Carema, som då bland annat ägdes av riskkapitalbolaget Triton, säger Neurath.

– Det som hände med Carema var extremt och Triton hade inte ens en egen hemsida. Det ledde både till irritation från resten av branschen och till insikten att de inte kan gömma sig på det sättet längre. Men det är en lång förändringsprocess, transparens ligger inte i deras DNA.

Vad tror du att ­riskkapitalisterna kommer att tycka om boken?

– De kommer inte att gilla den, men de kan inte heller protestera särskilt högljutt eftersom den inte innehåller några fel. Alla har fått läsa sina citat för att undvika faktafel.

”Titta utanför Europa”

Flera gånger i De svenska riskkapitalisterna talas det om riskkapitalisternas tro att guldåren var över, att det var enklare att tjäna enorma pengar på 90-talet och att diskussionen om att förbjuda vinster i välfärden skapar oro i branschen.

– Frågan är hur befogad den oron är. Socialdemokraternas Magdalena Andersson är inte för vinstförbud i välfärden, så det skulle inte nödvändigtvis bli aktuellt vid regeringsskifte, men bara det faktum att det diskuteras är illavarslande för företagen, det gör det svårt för riskkapitalisterna att sälja verksamheterna.

Men Neurath tror inte att allting är slut för de svenska riskkapitalisterna.

– Idag är det mer konkurrens och riskkapitalisterna får titta utanför Sverige och Europa, jag tror att de kommer att hitta genvägar och andra sätt att tjäna lika stora pengar.

 

Ersättningar för svenska delägare i de fyra största riskkapitalbolagen åren 2010–2012:

 

ALTOR

Harald Mix, 54, grundare, Östermalm, 312 miljoner kronor

Fredrik, 48, Bromma, 144 miljoner kronor

Stefan, 45, Danderyd, 89 miljoner kronor

Bengt, 46, Östermalm, 49 miljoner kronor

Jesper, 45, Bromma, 32 miljoner kronor

Claes, 55, Lidingö, 18 miljoner kronor

Anders, 55, Lidingö, 11 miljoner kronor


IK

Björn Savén, 63, ordförande, London, 134 miljoner kronor (endast 2010 och 2011)

Helena Stjernholm, 43, Sverigechef, Bromma, 18 miljoner kronor
 

Nordic Capital

Robert Andreen, 71, tidigare vd, London, 276 miljoner kronor

Joakim Karlsson, 42, managing partner, Lidingö, 132 miljoner kronor

Kristoffer Melinder, 42, managing partner, Saltjö-Duvnäs, 146 miljoner kronor

Morgan Olsson, 64, tidigare vice vd, Åkersberga, 282 miljoner kronor

Peter, 44, Bromma, 181 miljoner kronor

Anders, 58, Lidingö, 176 miljoner kronor

Toni, 64, Östermalm, 165 miljoner kronor

Hans, 42, Lidingö, 100 miljoner kronor

Fredrik, 43, Lidingö, 57 miljoner kronor

Jonas, 40, Lidingö, 47 miljoner kronor


EQT

Conni Jonsson, 53, ordförande, Östermalm, 182 miljoner kronor

Thomas von Koch, 48, vd, Lidingö, 33 miljoner kronor

Jan, 52, Vasastan, 82 miljoner kronor

Caspar, 41, Östermalm, 64 miljoner kronor

Per, 38, Östermalm, 16 miljoner kronor

Åsa, 39, Östermalm, 15 miljoner kronor

Stefan, 39, Saltsjö-Duvnäs, 14 miljoner kronor

Samir, 49, Danderyd, 30 miljoner kronor

Harry, 59, Östermalm, 25 miljoner kronor

Patrick, 57, Danderyd, 25 miljoner kronor


Källa: De svenska riskkapitalisterna. Anledningen att författarna bara listar förnamn är att de anser att det föreligger kidnappningsrisk på grund av de stora summorna.