Så har synen på vår semester förändrats

År 1844 skrev en herre en slags reseberättelse från de franska alperna i Stockholms Dagblad. Han mindes hur han såg hur människor valde den allmänna landsvägen för att nå en dal mellan bergstopparna, medan han själv ”föraktade” detta sätt att ta sig fram på. Han var nämligen en ”tourist”, någon som var ditrest enbart för nöjes skull. Som turist ingick det att sträva efter ”faror, äventyr och underverk.” Han ville åt det farliga och besvärliga, eftersom det låg i turistens natur och det var själva syftet med resan.

När denna reseberättelse plitades ner hade ordet turist precis etablerats i svenskan. Den hade dock, med smärre uppdateringar, funkat även idag under en instagrambild av någon som älskar att resa och gärna skriver om olika strapatser jorden runt. Att resa och att ha semester innebär ett slags ideal där man accepterar en lägre levnadsstandard än vad man annars är van vid. Den obekväma turisten lämnar våningen eller villan, slår upp sitt tält på en fjälltopp eller vandrar i berg på någon annan kontinent. Hen ger sig ut och åker flotte på vilda forsar eller dyker i djupa hav.  Hen tar ansvar och kanske till och med lägger upp en bild som visar på hur hen har plockat hinkvis med plast på Costa Ricas stränder.