”Ökad ojämlikhet förvärrar klimatkrisen”

I ett splittrat och osäkert, atomiserat samhälle, med statusskillnader som förstärkts av större materiella skillnader mellan människor, är vi oundvikligen mera benägna till statusoro och bekymmer över det intryck vi gör på andra. Detta leder direkt till konsumism då vi försöker kommunicera vårt ”värde” gentemot andra genom att drapera oss i symboler som pengar, status och framgång. Ojämlikhet gör pengar ännu viktigare som markör för vad man är ”värd”. Som en följd arbetar folk i mer ojämlika samhällen längre, sparar mindre och skuldsätter sig mera. Som vi sett visar internationell forskning att där inkomstskillnaderna är större råder det mer statusosäkerhet i hela samhället. Eftersom vi använder yttre rikedom som mått på inre värde och bedömer varandra allt mer efter status, så blir pengar oundvikligen viktigare som ett sätt att visa sitt värde.

Konsumism är inte en lika bekymmersfri syssla som annonsörerna skulle vilja få oss att tro. Snarare än att vara förknippad med välbefinnande så drivs den, enligt vad psykologiska studier antyder, av statusosäkerhet. En aktuell undersökning av rön från mer än 250 studier av välbefinnande och huruvida folk har en ”materialistisk” och konsumistisk inriktning fann ett ”klart, konsekvent negativt samband mellan en lång rad typer av personligt välbefinnande och människors tro på, samt prioritering av, materialistiska sysselsättningar i livet.” Sambandet mellan materialism och lägre välbefinnande tycktes inbegripa såväl ”negativa självbedömningar” som ”låga nivåer av tillfredsställelse av behov av autonomi, kompetens och samhörighet”. Beläggen visar också att de som sätter sig i personlig skuld, särskilt de som utnyttjar alla upptänkliga lånemöjligheter, i hög grad lider av vanliga mentala störningar. På grundval av stora mängder studier i vetenskapliga tidskrifter som betjänar marknadsförings- och modebranscherna, utnyttjar annonsörer obevekligt banden mellan statusosäkerhet och konsumism. Större jämlikhet är då ett huvudmål, inte enbart därför att det minskar social dysfunktion och förbättrar hälsa och välbefinnande, men också för att det gör det möjligt att övervinna några av de främsta hindren för hållbarhet. Det viktigaste av dessa är konsumismen, som, driven av statustävlan, intensifierar kravet på allt högre inkomster och förleder människor att se hållbarhet enbart som ett hot mot levnadsstandarden.