Att utöka rutavdraget och låta det omfatta fler tjänster och dessutom höja taket för det maxbelopp som får dras av från skatten, var en del av januariavtalet mellan regeringen och de två samarbetspartierna C och L. Från och med årsskiftet omfattar därför rutavdraget även tjänster som tvätt, möblering och transport av avlagda kläder och prylar till andrahandsbutiker. Och så nytillskottet ”enklare tillsyn av bostad och fritidshus”, som möjliggör skatteavdrag för tjänster som blomvattning och vädring, samt spolning av kranar och toaletter.

–  Man undrar ju till slut om det är något de rika klarar av utan att få samhällsstöd, säger Tony Haddou, skattepolitisk talesperson för Vänsterpartiet, och fortsätter:

– Jag ser ingen politisk substans alls i fler ruttjänster, utan det enda rutreformen har gjort är att den flyttar pengar från hela samhället till den tiondel i Sverige som tjänar mest. Det har ju all statistik också slagit fast. Det är en grupp som har råd att betala för tjänsterna även utan subventionering.

Höginkomsttagare överrepresenterade

Hushåll med höga inkomster är överrepresenterade vid köp av ruttjänster. Den tiondel av hushållen som tjänar mest stod 2017 för 40 procent av det totala avdragsbeloppet. Till barnfamiljer gick mindre än hälften av avdragsbeloppet. Till ensamstående föräldrar bara enstaka procent.

Rutreformen har varit omdebatterad sedan start. Är det rimligt – med tanke på hur rutavdraget fördelar sig – att vi använder skattepengar på det här sättet?

– Vi är lite tveksamma till rutsubventionerna, för det slår fördelningspolitiskt fel och gynnar höginkomsttagare. Men vi har kommit överens med de andra partierna i januariavtalet om de här fyra nya punkterna, och då verkställer vi det. Man vinner vissa frågor och förlorar andra, säger Jörgen Hellman (S), ordförande i riksdagens skatteutskott.

Miljarder varje år

När rutavdraget infördes gjorde den sittande alliansregeringen bedömningen att avdraget skulle finansiera sig själv på lång sikt. Men den granskning som Riksrevisionen gjorde av avdraget förra året visar att det inte stämmer. Regeringen hade överskattat hur många svarta jobb som skulle omvandlas till vita och hur mycket mer de som som köper ruttjänster  skulle öka sitt eget lönearbetade. Slutsatsen blir att det är skattebetalarna som bekostar rut, en summa på ungefär 5-6 miljarder om året. Något som Tony Haddou menar är en vansinnig prioritering i en tid när såväl ojämlikhet som arbetslöshet ökar.

– Det är dessutom en väldigt dyr arbetsmarknadsåtgärd. Enligt Myndigheten för tillväxtanalys kostar varje rutjobb mellan 1,5–2,3 miljoner, den summan motsvarar tre till fyra jobb inom välfärden. Så om vi lägger pengarna där istället får vi otroligt många fler personal och kan även stärka arbetsvillkoren.

Jörgen Hellman är inne på samma linje och menar att rut- och rotsystemen måste ses över i den nya skatteöversynen.

– Då kommer vi naturligtvis att titta på om det är rimligt att subventionera höginkomsttagarna, om det är rätt fördelningspolitik. Och sen måste det förhandlas, som det brukar göras, säger Jörgen Hellman.

Centerpartiet är det parti som framför allt har drivit på för att få in ett utökat rutavdrag i januariavtalet. Dagens ETC har sökt C för en kommentar men de har inte återkommit.