Ingen bör ens nämna höjda skatter eftersom ”det skapar oro”. Det är Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, som har förfasat sig över att en socialdemokratisk finansminister försiktigt nämnt behovet av mer skatteintäkter för att finansiera välfärdssatsningar. Hallå, Hanif Bali här har du en riktig snöflinga att håna på Twitter. Det är dags att någon bryter sig in i Näringslivets hus på Östermalm, öppnar alla fönstren och vädrar ut den unkna luft som stått stilla där inne sedan Thatcher krossade facken i norra England.
Jackes patologiska rädsla för att någon ens vill prata om omfördelning visar hur skruvad den svenska skattedebatten blivit. Omfördelning är för högern vad Voldemort är för Harry Potter – onämnbar.
Svensk inrikespolitik liknar allt mer fiktion och istället är det i tv-serier som ”Snabba cash” och ”Exit” som vi får reda på sanningen. Det är sorgligt men satan så spännande! Båda serierna skildrar ett totalt urspårat klassamhälle framtvingat av en statligt uppblåst spekulationskapitalism på väg mot undergången. När även bankernas toppchefer har business med maffian, är det då så konstigt att unga lockas av organiserad brottslighet?
Billigt att vara superrik
I en intervju med Expressen släpper ”Snabba cash”-författaren Jens Lapidus in välbehövlig luft debatten. Han ser ”kriminaliteten som strukturellt betonad, härledd till strukturella orättvisor, segregation, rasism” och kopplar utvecklingen till en rad skattesänkningar. Han, egentligen en mittenliberal, låter radikal när han säger det uppenbara:
– Samtidigt som vi har fått ghetton, utanförskapsområden som ibland präglas av klansystem, så har vi avskaffat fastighetsskatten, avskaffat förmögenhetsskatten, arvsskatten, gåvoskatten, sänkt bolagsskatten till en av de lägsta i hela Europa, infört friskolesystem, privatiserat vården… Vi hade våra barn i privatskola i Spanien, men vi betalade ju för fan själva för den! Varför ska samhället vara med och betala för segregationen? Och i Spanien betalade jag förmögenhetsskatt, det slipper jag här hemma. Man behöver inte flytta till Monaco längre, Sverige har blivit ett skatteparadis.
Låt oss ta det igen så att Jacke och hans hyperventilerande kollegor uppfattar orden korrekt. Ja, Sverige har under 40 år, med en målmedveten politik, riggat skattesystemet så att företag betalar bland den lägsta skatten i Europa. Det kostar nästan ingenting att vara mångmiljardär eller äga en Djursholmsvilla. Dessutom får barnen behålla hela arvet. Det är helt enkelt svinbilligt att vara rik i Sverige.
Har allt men vill ha mer
Dessa obestridliga fakta väljer Jacke och hans likar att helt bortse ifrån. Tvärtom gick han ut i en annan artikel med följande världsfrånvända rubrik: ”Höjda skatter ökar inte jämlikheten”.
I artikeln jublar han över att utdelningarna från så kallade fåmansbolag ”på senare år genererat skatteintäkter på 15-20 miljarder kronor per år, att jämföra med cirka 3 miljarder kronor per år innan reformerna inleddes 2006”. Men det han inte nämner är att systemet eroderar skattebasen eftersom högt beskattade arbetsinkomster (50-60 procent) omvandlas till lågt beskattade kapitalinkomster (20-30 procent). Enligt Långtidsutredningen driver detta på den ekonomiska ojämlikheten.
Jacke skriver också att ”svenska företag har hög skattemoral” och mellan raderna läser jag in ett förtäckt hot om att detta kan ändras om någon klåfingrig politiker skulle få för sig att skruva lite på skattereglagen. Men som karaktären Hermine Veile säger i tv-serien ”Exit”: ”Ju mer pengar du tjänar desto mindre känner du att du hör till i samhället”. Det har jag sett med egna ögon under granskningen av Östermalms dyraste gator i Gyllene triangeln.
Där bor det flest miljardärer men också en skattesmitare i varannan port. Tvärtom verkar rikedom i sig urholka skattemoralen. 40 år av skattesänkningar har gynnat de allra rikaste. Ändå är det i den gruppen som de flesta skattefuskare. Bland de rikaste gömmer var fjärde hushåll pengar utomlands. De har allt. Ändå är de beredda att tänja, i vissa fall bryta, lagen för att roffa åt sig ändå mer.
Nej, det sipprar inte neråt
Den här gruppen blir bara rikare och det singlar inte ner några smulor till oss andra. Tvärtom är klassamhället självförstärkande, som Thomas Pikettys forskning visat. Och när Jacke vill ha en ”en politik som inte ökar skatten på kakan utan istället fokuserar på att få kakan att växa har gett resultat”, är det bara en ny, lite sämre formulerad version av den ständigt återkommande nedsippringsteorin som vi hört upprepas om och om igen. Vi vet att den inte fungerar.
Den som tvivlar kan läsa en ny forskningsstudie som analyserat 18 länders data under 50 år. Eller kläm några avsnitt av ”Exit”. Där norska finansmän som blivit stormrika på spekulationsekonomin snortar sig igenom tillvaron. Den är lite väl övertydlig i skildringen av vad som liknar romerska imperiets sista dagar. Det går inte annat än att sympatisera med Jens Lapidus rop efter undsättning i det söndertrumpifierade politiska landskapet:
”Vad hände med oss som är mittemellan? Som oroar sig över det som händer men inte vill ha extrema lösningar, vi som tror på den liberala demokratin.”
