BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Och om snålheten, eller kanske mer välvilligt uttryckt – om hur han höll fast vid anspråkslösa vanor, som att flyga ekonomiklass, ta tunnelbana och fortsätta köra sin gamla Volvo.
Bakgrunden inte så enkel
Att allt detta stämmer finns inte någon anledning att betvivla. Men behov finns av nyanserande fotnoter.
Kamprads uppväxtförhållanden var förvisso enkla, men inte av det enklaste slaget. Uppväxtgården Älmtaryd var ändå den största i trakten.
Sant är att han som bäst nådde en femteplacering – baserat på nästan 600 miljarder kronor i förmögenhet – på Bloombergs lista över världens rikaste 2013. I december 2017 låg han kvar på tio-i-topplistan, då på en nionde plats.
Av dessa pengar fick svenska Skatteverket inte se mer än en skymt efter att Kamprad flyttat hem till Småland 2014. Trots flera hundra miljarder i tillgångar redovisade han bara en inkomst på 17,7 miljoner kronor, vilket då betydde sex miljoner in i statskassan.
Alla skulle med
På 50-talet, när Ikea började nischa sig mot möbler, var fabriksproducerade nya sådana fortfarande en statusmarkör i de svenska hemmen.
Redan tidigt ska Kamprad ha bestämt sig för att ”vanligt folk” skulle ha råd att köpa hans produkter. Å andra sidan var det inte nödvändigtvis omsorg om arbetarklassen som låg bakom, utan att det – med hans egna ord – är ”bättre att sänka priset och sälja 600 stolar” än att sälja ”60 till ett högt pris”.
Ingvar Kamprad var tidig med att inse den ökande bilismens möjligheter, särskilt efter att företaget introducerade de platta paketen. Varuhus kunde plötsligt placeras långt ifrån tätorterna, med billigare markhyror, och ändå locka kunder. I hans händer spelade också tidens anda. Unga familjer i nybyggda miljonprogramområden, tänkte han sig, skulle hellre köpa nya och billiga möbler än överta släktingars äldre och slitna.
Pressas österut
Med Ikeas framgångar kom de sneda blickarna från konkurrenterna. Branschorganisationen TMF i Sverige vände sig emot Ingvar Kamprads Ikea och utövade påtryckningar som ledde till att ledande virkesproducenter upphörde med sina samarbeten med företaget.
Lösningen blev att köpa in råvarorna billigt från Polen. Från andra sidan järnridån. Som om amerikanska ”Walmart i dag bestämde sig för att byta till leverantörer från Nordkorea”, som författaren Malcolm Gladwell uttrycker det.
Det kom att bli värre. På 1970- och 80-talen anlitades underleverantörer i Östtyskland där produkterna tillverkades av tvångsarbetande politiska fångar. Först 2012 bad Ikeas Tysklandschef Peter Betzel om ursäkt för företagets agerande och lovade att inget liknande pågår någonstans i världen.
Till företagets försvar kan sägas att östtyska myndigheter förbjudit Ikeas representanter att inspektera fabrikerna, men å andra sidan ifrågasatte aldrig Ikea beslutet, enligt The Guardian.
Något liknande har möjligen inte upprepats, men Ikeas anspråk på att vara socialt ansvarstagande har solkats även i nutid.
Fackliga strider
De senaste åren har företaget anklagats för att hota anställda som försökt strejka för bättre arbetsförhållanden och hamnat i arbetsrättsliga konflikter i åtminstone Kanada, USA, Turkiet och Italien.
Å andra sidan har Ikea på eget bevåg och i flera länder infört minimilöner och semesterledigheter som är mer långtgående än vad som krävts av nationell lagstiftning.
Dessutom finns sedan 2013 lojalitetsprogrammet ”Tack!”, som innebär att alla medarbetare belönas med en årlig pensionsavsättning vars storlek beror på företagets framgång men som är lika stor för alla, oavsett position.
Ikea har också investerat mångmiljardbelopp i förnybar energi och har som mål att drivas av 100 procent förnybart till år 2020, ett mål som också omfattar underleverantörer.
Kommande vändning?
Frågan är om inte Ikeas spikraka uppgång i företagsvärlden snart vänder. EU-parlamentarikern Eva Joly har nämligen förklarat krig mot möbelgigantens skatteupplägg (se faktaruta).
Den gröna gruppen inom parlamentet, där Eva Joly ingår, har vid en granskning kommit fram till att möbelkedjan genom sitt nätverk av dotterbolag i Nederländerna, Liechstenstein och Luxemburg mellan 2009 och 2014 undanhållit en miljard euro, motsvarande nästan tio miljarder kronor i bolagsskatt. Vilket också slår tillbaka på Ikeas självpåtagna sociala gloria.
– Det är en miljard som borde ha gått till folket, till boenden, skolor och sjukhus. Så det här är ett rakt igenom egoistiskt upplägg, säger Eva Joly till Dina Pengar.
