Fast heltidstjänst är bara verklighet för drygt hälften av arbetstagarna i unionen. Även här utmärker sig Tyskland genom sina så kallade minijobb. Det är en särskild skattebefriad anställningsform där arbetstiden är begränsad till runt 50 timmar i månaden och maxlönen är 450 euro, vilket motsvarar 4 386 kronor.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vid en första anblick kanske ett minijobb verkar attraktivt eftersom man inte behöver betala skatt eller några sociala avgifter, även om man kan göra frivilliga inbetalningar till sin pensionsförsäkring. Men det finns flera problem. Ett är den höga risken för fattigdom när man blir äldre, säger Sabrina Klaus-Schelletter, arbetsmarknadspolitisk chef på Deutscher Gewerkschaftsbund, DGB, den tyska motsvarigheten till svenska LO.
Schröders verk
Minijobben introducerades av socialdemokratiska förbundskanslern Gerhard Schröder 2003. De var en del av ett omfattande reformpaket för arbetsmarknaden och socialförsäkringssystemen med målet att få den då knaggliga tyska ekonomin på fötter.
I dag har närmare 7,5 miljoner tyskar ett minijobb. Bland dem finns både studenter och de med vanlig anställning som drygar ut sina inkomster, men även äldre som inte får pensionen att räcka till. För runt tre miljoner människor mellan 25 och 64 år är ett minijobb enda anställningen.
Främsta fördelen med anställningsformen är att den är effektiv, menar Holger Schäfer, ekonom på Kölns institut för ekonomisk forskning som är det tyska näringslivets största tankesmedja.
– Minijobb fungerar som gräns som gör det möjligt för arbetsgivare att sköta deltidsanställningar mer effektivt och med mindre byråkrati, säger han.
Minijobb är vanligast i branscher som inte kräver utbildning som till exempel servicesektorn eller inom hemarbete. Hur mycket de bidragit till Tysklands ekonomiska återhämtning och den låga arbetslösheten är en ständigt pågående debatt i landet. Från vänster framförs ofta kritik som går ut på att det döljer sig ett låglöneproletariat bakom de fina arbetslöshetssiffrorna i EU:s starkaste ekonomi.
– Vi har en minimilön på 8,84 euro i timmen i Tyskland. Eftersom man inte får tjäna mer än 450 euro i månaden på ett minijobb kan man inte jobba många timmar per vecka. Detta leder inte till en starkare ekonomi, det leder till utsatthet bland människor, säger Sabrina Klaus-Schelletter.
Kan komplettera med bidrag
De som har ett minijobb som enda anställning kan komplettera inkomsten genom olika socialförsäkringssystem som a-kassa och bostadsbidrag.
Men för runt 600 000 människor är situationen den omvända – de har någon form av bidrag som huvudinkomst och tjänar extra pengar genom ett minijobb. Förespråkarna menar att anställningsformen är en väg ur bidragsberoende och ett bra alternativ för dem långt från arbetsmarknaden.
– Förmodligen skulle sysselsättningsgraden varit något lite lägre utan minijobb. Utan dem hade en del övergett arbetsmarknaden och de hade kanske aldrig kommit in på den igen, säger Holger Schäfer.
Samtidigt poängterar han att han inte anser att minijobben haft någon avgörande effekt på vare sig arbetslösheten eller Tysklands tillväxt det senaste decenniet.
– Jag tror inte att minijobb löser strukturella problem på arbetsmarknaden. De är inte i första hand ett instrument för att skapa jobb utan ett sätt att effektivisera samhällets trygghetssystem.
Mycket dålig idé
I den tyska debatten dyker det då och då upp argument för att krisdrabbade EU-länder som Grekland och Spanien borde överväga att införa sina egna versioner av minijobben. Det vore en mycket dålig idé, menar Sabrina Klaus-Schelletter.
– Minijobben har ökat så mycket eftersom de är ett instrument för lönedumpning. Människor vill gå vidare till ett vanligt arbete men kan inte för de fastnar i minijobben. Det är ingen bra förebild för andra länder, säger hon.
