– Såsom man bekämpar inflation, så ser man också på ekonomin och fördelningspolitiken. Inflationsbekämpning har alltid en kostnad för ekonomin och för samhället. Den är nödvändig, men måste också vägas mot andra saker som är viktiga.
Vad är det rådande synsättet idag?
– Inflationsbekämpningen är idag grunden för hela den ekonomiska politiken, att inflationen är det primära problemet den har att hantera. Därför har vi en uppdelning mellan finans- och penningpolitiken på regering och Riksbanken. Riksbanken kan höja räntan, det är dess huvudsakliga verktyg. När regeringen inte vill lägga en särskild expansiv budget i det här läget påverkar det hur mycket pengar kommunerna får och hur mycket pengar ett utsatt hushåll får.
Du jämför i rapporten med 1950-talets Sverige. Hur skiljer sig synen på inflationen mot idag?
– Att Riksbanken tar i med räntan, ses idag som något som gör ont på kort sikt, men på lång sikt är nödvändigt. Efter andra världskriget bedrevs istället en medveten lågräntepolitik, inte bara i Sverige. Man ville få upp investeringsvolymerna så högt man kunde. Man ville bygga mycket bostäder, bygga ut elnätet och få igång välfärdsbygget. Den inriktningen pågick ända till Riksbanken kuppartat höjde räntan under en kortare inflationstopp. Man hade ambitionen att bekämpa inflationen, men inte låta arbetslösheten öka. Idag har vi lärt oss att leva med hög arbetslöshet och med en inställning att det inte går att göra något åt den.
Vad finns det då för verktyg att hantera inflation och vad är riskerna?
– Man kan höja och sänka räntan. Det riskabla med det är att man får hela ekonomin att sakta av för mycket. Man vill komma åt inflation i en sektor, men man får hela ekonomin att gå in i recession.
– Man kan införa prisregleringar, pristtak eller vinsttak. Risken med det som metod är att det kan vara svårt kontrollera så att de efterlevs. Det finns också en risk att priserna ökar mer när regleringen tas bort.
– Man kan reglera lönenivån genom återhållsamma avtalsrörelser. Där finns risken att man sluter avtal vid en viss tidspunkt och så utvecklar sig ekonomin åt ett annat håll än väntat så det blir för låga eller för höga löneökningar. I Sverige vill man gärna lägga dem på en lägre nivå.
Utifrån din studie, är dagens synsätt det enda möjliga?
– Nej, och det är en poäng jag vill göra. Nu sitter vi i en brytpunkt där man behöver åstadkomma den gröna omställningen, ha en låg arbetslöshet under lång tid och åtgärda glappen i välfärden. Allt det äventyras om man anser att inflationsbekämpning får ske till vilket pris som helst. Låg inflation är bra, men vi måste åstadkomma alla de här andra sakerna samtidigt.
Vad är risken med att inte väga in andra perspektiv?
– Om riksbanken vill uppnå målet på två procents inflation till vilket pris som helst, med den passivitet vi sett från regeringen, riskerar man gräva för djupa hål i välfärden och då kan det gå riktigt illa för många grupper i samhället. Räntehöjningar kan också leda till att nödvändiga investeringar i grön energi inte blir av.
Så inflationen måste inte innebära döden för klimat- och välfärdssatsningar?
– Nej. Det beror på vad man gör från politikens sida, vad man prioriterar. Man måste inse när man höjt räntan tillräckligt. Man kan tänka sig att man ränteskyddar vissa gröna investeringar i energi om de riskerar att inte bli av. Man kan också öka avsättandet av särskilda medel för klimatinvesteringar.
Rapporten syftar till att bredda debatten, vilka perspektiv tycker du saknas?
– Det saknas ett fokus på att inflationen finns i vissa sektorer. Kanske vore det bättre att hantera dem enskilt istället för att hela ekonomin stramas åt. Investeringar i energisektorn behövs på lång sikt, men skulle också leda till ett minskat behov av att importera el och därmed bekämpa just den typ av inflation vi har nu.
Är läget idag mer hopplöst än vid tidigare inflationskriser?
– Nej, på sätt och vis är det här en öppning mot att se inflation på ett annat sätt och börja ändra verktygen. Det har redan kommit en viss debatt om att ändra inflationsmålet när Riksbanken klarat av att bekämpa inflationen. Det som är knepigt är att de faktorer som bidrar till dagens inflation är långsiktiga. Vi vet inte när kriget i Ukraina tar slut. Vi vet inte hur länge leveranskedjeproblemen på grund av kinesisk covidnedstängning fortsätter. Det är en anledningarna att investera, göra sig oberoende av energiimport, ha mer egen produktion av vissas varor och att bygga upp beredskapslager.
