Ekonomi.

2014-10-02 16:21
  • Krympande bit. Tar man med det faktum att fattiga inte äger aktier eller deltar i valutarace så får man en annan bild än den Stefan Fölster målar upp.  Bild: Menomena/CC BY-NC-SA 2.0
    Krympande bit. Tar man med det faktum att fattiga inte äger aktier eller deltar i valutarace så får man en annan bild än den Stefan Fölster målar upp.

De fattiga får en allt mindre del av kakan

Får fattiga det bättre i Sverige? Frågan kan verka absurd. Men enligt Stefan Fölster, tidigare chefekonom för Svenskt Näringsliv, är svaret ja. Men statistiken visar på motsatsen. Ojämlikheten har ökat sedan Anders Borg blev finans­minister.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Utifrån statistik från EU visar Stefan Fölster att vi tack vare allianspolitiken klarade fattig­domen mycket bättre än EU-snittet. Huvudpoängen är att fattiga i Sverige har fått större inkomstlyft än fattiga i Europa. Det stämmer. Men vänta nu! Kan man jämföra Sverige med EU-snittet? Med kollapsad ekonomi i Grekland, Spanien, Portugal och Italien? Med Lettland och andra fattiga krisländer? Nej, självklart inte.

Huvudanledningen till Fölsters poäng är att svensk ekonomi på grund av att vi hade mindre spekulationskrasch i bankerna (det var nära krasch, men det small inte) har en BNP som är något bättre än EU-snittet i finanskrisen (se diagram 1).

Sverige kraschade mer än andra 2009 men fick genom mindre nedskärningar, mindre bankkris och stark export tillbaka ekonomin fortare än det EU som slog sönder stora delar av södra Europas ekonomi. Att fattiga i ett land med mindre kris får mer än de med kris är ju väldigt simpel logik. Men det säger ju inget om hur de här pengarna fördelats.

För att se om inkomsterna fördelas alltmer orättvist i ett land så tittar ekonomer på något som heter ginikoefficienten. Ett obegripligt ord som helt enkelt visar hur ojämlikt inkomsterna fördelas i ett land. Ju högre siffra, desto större är ojämlikheten i ett samhälle. Nu skriver Fölster: ”Spridningen av löner och disponibla inkomster är oförändrad under senare år” (SvD 10/6 2014). Och: ”Det är också värt att notera att SCB:s mest övergripande mått på fördelning av inkomster efter skatter och bidrag i samhället, det så kallade Gini-index, är helt oförändrad sedan 2006.” Det här är på ytan korrekt. Diagram 2 visar utvecklingen de sista åren.

Det verkar som om alliansens politik inte ökat inkomst­ojämlikheten alls. Men det är samtidigt en sanning som döljer mer än den avslöjar.

Tittar vi på lite längre sikt (se diagram 3) steg ojämlikheten kraftigt år 2004 till 2007.

Men det beror inte på sänkta bidrag eller sänkta löner för fattiga från förra regeringen, det beror på spekulationsvinster. ”Inkomst” är nämligen både inkomst av lön, bidrag och kapitalinkomster. ­Kraftiga börsuppgångar och valutaspekulationsvinster gör att ojämlikheten stiger brant några år. Sedan faller den när börsen kraschar. Det märkliga är därför att Ginikoefficienten kunde ligga still när kapitalinkomsterna rasar. Så bakom den siffran döljer sig egentligen en ganska brutal förändring.

Fattiga äger nämligen inga börsaktier och deltar inte i valutarace. Så ska man se om inkomstojämlikheten ökat eller minskat mellan de som lever på vanliga inkomster, ja då måste man rensa bort kapitalinkomsterna. Och när vi gör det uppstår en helt annan bild (se diagram 4).

Vi ser nu en stadig uppåtgående trend sedan Anders Borg blev finansminister. Ojämlikheten ökar. Det märkliga är inte att det sker med en borgerlig regering som tycker att ökad lönespridning och minskade bidrag är en bra sak. Det märkliga är att någon vill låta påskina något annat.