Vi har fått en generation högerpojkar som läser ”Snövit” och grubblar över varför de inte får ligga.

Johan Forssell kan fortsätta relativisera antisemitiskt våld och ha dubbla måttstockar. Han får ändå ökat förtroende

En pionjär för svensk kulturjournalistik och en liberal som surrade sig vid den humanistiska masten.

En MAGA-rörelse för de talanglösa. En brutal kulturell revansch.

Plötsligt ska alla med på terrortåget. Och det är inte konstigt att det händer just nu, skriver Martin Aagård

Hans fall har inlett ett nytt och mörkt kapitel i svensk mediehistoria.

Drömfabriken har aldrig varit amerikansk. Den skapades av människor på flykt undan fattigdom och antisemitism.

Samtidigt som Joakim Medin åtalas betalar svenska skattebetalare för nya flyktingfängelser i Turkiet.

Hon kunde trotsa allt och alla, men inte sin egen sjukdom.

Presidenten har återuppstått som en helig man och utropar en ”helig vecka”.

Vi kan inte vara ”strategisk partner” med ett land som fängslar våra journalister.

Mike Waltz och Henrik Landerholm visar vad den nationella säkerheten egentligen är värd.

Så länge musiken spelar stannar jag på det sjunkande skeppet, skriver Martin Aagård.

Varje stort våldsdåd i Sverige har följts av radikala åtgärder för att skärpa tryggheten. Det är därför ordet ”terrorism” är så laddat.

Sverige är inte längre en trygg plats för världens oppositionella. De politiker som påstår sig kämpa mot extremism och för det fria ordet har misslyckats totalt.

Parisa Liljestrand försökte förklara krig mot filmbranschen, men lät mest som att hon var missnöjd med färgen på sina köksluckor.

Numera kämpar den legendariske finansmannen Robert Weil för demokratins överlevnad: ”Motstånd är intressantare än medlöperi”.

Hans imperium av bilder var postmodernismens stora triumf.

Men Sveriges sämsta kulturminister genom tiderna sågade av grenen hon tänkt sitta och kvittra på.

Debatten om Guds existens bör ställas in. Religion är en ideologi bland andra.