Analys: I klimatkrisen behöver vi fler häxor

Våren 2017 sände SVT:s kulturmagasin Kobra ett program som handlade om nutida häxkonst. Jag minns hur obönhörligt fascinerad jag blev av dessa kvinnor som omfamnade en genom historien så demoniserad kvinnoroll som häxan. Sedan dess har både min egen och andras häxvurm ökat intensivt. Hashtagen ”häxorpåinstagram” har nästan 14 000 inlägg, i centrala Stockholm säljs det gamla städproduktsmärket “Häxan” i en ny butik med slogan “Städa med magi”, Leopard förlag ger ut en handbok för unga häxor, i Facebook-grupper delar självutnämnda häxor kunskaper om örter och ceremonier och i appar som ”Moonly” får du hjälp att hålla koll på månkalendern samtidigt som du lär dig om runornas visdom. Vad är det som händer?

Häxan har genom historien varit en ond och farlig person, men också en kvinna med kunskap om kropp, natur och läkande. Under 1600-talets häxprocesser kopplades dessa föreställningar samman, vilket gjorde att kunskapen kvinnorna besatt kom att betraktas som farlig. I såväl Nordamerika som Europa pekades kvinnor ut som häxor i förbund med djävulen, de torterades och brändes på bål. Trots att det också fanns män bland de utpekade ligger nyckeln till att förstå både de dåtida häx­processerna och nutidens intresse för häxpositionen i definitionen av häxan som kvinna. Det handlar om intrikata nät av misogyni, sexualitet och kapitalism.