En av dem är den förre presidenten Fernando Henrique Cardoso. En annan tv-stjärnan Xuxa. En tredje den förste svarte domaren i högsta domstolen, ­Joaquim Barbosa, som drev den så kallade mensalaoprocessen som handlade om att Arbetarpartiet PT systematiskt använde statliga medel för att muta parlamentsledamöter från andra partier i syfte att säkra majoriteter i kongressen. Att det skedde när Lula var president ger hans uppmaning än större tyngd. 

Skulle vara en dödsstöt för Amazonas

En seger för Bolsonaro skulle öppna dörren för en Trump­inspirerad extremhöger som redan haft framgångar i flera länder, bland annat Argentina och Chile (det är lätt att glömma att det var extremhögerns kandidat Jose Antonio Kast som segrade i den första omgången av presidentvalet i Chile). 

En seger för Bolsonaro skulle också vara en dödsstöt för Amazonas.

En seger för Lula skulle istället stabilisera den försiktiga vänster­våg på kontinenten som nu leds av Gabriel Boric i Chile och Gustavo Petro i Colombia. Men det skulle knappast undanröja det hot som extremhögern under Bolsonaros ledning representerar.

Bolsonaro har misslyckats med nästan allt under sin tid som president. Han har ­förlöjligat covid-pandemin som kostat närmare 700 000 brasilianare livet. En senatskommitté anklagar ­honom för nio olika allvarliga brott, inklusive förskingring av statliga medel. Ändå kan han fortfarande mobilisera tiotusentals entusiastiska anhängare till sina möten. Och trots att han är en rasistisk homofob så finns där gott om svarta och homosexuella bland dem som jublar åt honom.

Kyrkornas makt

Brasilien är inte för nybörjare, ­brukade Vinicio de Moraes, för­fattare till ”Flickan från Ipanema”, säga. Man ska komma ihåg att Brasilien är lika stort som resten av Sydamerika tillsammans, 20 gånger större än Sverige och med 156 miljoner röstberättigade.

Den förste brasilianare jag själv träffade var mässkalle på ­Johnsonlinjens M/S Chile och entusiastisk medlem i en pingstkyrka. Det var under den tid ­militären fortfarande hade ­makten i ­Brasilien. Men ­mässkallen ­förklarade att gud snart skulle ta över: ­”Antingen genom att frälsa militären eller genom att driva bort dem.” Han fick nästan rätt. 

Bolsonaro är visserligen katolik, men hans hustru är medlem i en pingstkyrka och det är just i djungeln av olika pingstkyrkor som Bolsonaro har sitt största sociala stöd. De två svenska pingstmissionärer från Västerbotten som för över 100 år sedan lade grunden till den brasilianska pingstkyrkorörelsen kunde inte i sin vildaste fantasi ana vilka politiska effekter deras missionsarbete skulle få.

Av den brasilianska kongress­ens 513 medlemmar tillhör 116 olika evangelikala frikyrkor. Många av frikyrkorna fungerar närmast som en slags företag med egna tv- och radiobolag. Men förklaringen till deras stora inflytande är det basarbete de utför, inte bara men framför allt i fattiga områden. De lokala frikyrkorna fyller alla slags uppgifter för dess församlingsmedlemmar, allt från sjukvård till arbetsförmedling – de tar till och med kamp mot de lokala knarkmaffiorna eller förhandlar fram vapenvila med dem.

Lula har under sin valkampanj också sökt bygga kontakter med frikyrkorna. Att han strävar efter att bredda sitt stöd visas också i att han valde sin gamle politiske motståndare, socialdemokraten och tidigare guvernör i Sao Paulo, Geraldo Alckmin, till sin vice presidentkandidat.

Har påstått valfusk

Enligt alla opinionsmätningar leder Lula ganska bekvämt med över tio procentenheter. Men hans strävan är inte bara att segra i första valomgången, utan också att det blir ett högt valdeltagande.

Om det blir en andra valomgång, som i så fall hålls den 30 ­oktober, och om valdeltagandet blir lågt kommer Bolsonaro att utlösa en våldsam kampanj i samma stil som Donald Trump, bakom påståendet att det förekommit valfusk.

Lula är ändå en garanti för att Brasilien ska återgå till en mer civiliserad samlevnad än den som rått under ­Bolsonaros tid.

Redan under förra valet, då Bolsonaro segrade, påstod han att det förekommit fusk. Han hävdar att de elektroniska röstapparaterna är manipulerade och kräver istället att valet ska ske med pappers­valsedlar. Att experter från olika håll försäkrat att fusk är omöjligt och att det under alla år som de elektroniska apparaterna använts aldrig förekommit ens några misstankar, spelar ingen roll för Bolsonaro. Att valmyndigheten och högsta domstolen gått i god för systemet gör, i hans ögon, bara dem till medbrottslingar. I själva verket har de elektroniska röstapparaterna bidragit starkt till att stärka demokratin i Brasilien eftersom de gjort det möjligt för miljoner analfabeter att rösta.  

Men valet gäller inte bara presidentposten utan också parlament, guvernörer och delstatsparlament. Och även om Lula segrar kan parlamentet sätta käppar hjulen, som det gjorde när det avsatte Dilma Rouseff i vad som närmast liknade en statskupp.

Oavsett alla problem så är Lula ändå en garanti för att Brasilien ska återgå till en mer civiliserad samlevnad än den som rått under Bolsonaros tid. Och framför allt: en garanti för att demokratin som system respekteras och inte, som under Bolsonaro, ständigt hotas. Det är inte ens uteslutet att Bolsonaro försöker få till stånd en militärkupp om han skulle förlora.