Kriget i Syrien har rasat i nästan fem år. Det som från början framför allt handlade om konflikter mellan regimen och oppositionella har under åren utvecklats till att innehålla betydligt fler spelare än så. Dels är oppositionen i landet splittrad, dels har länder som Ryssland, USA, Saudiarabien och Iran gjort sig själva till parter i konflikten. Och framför allt – IS har växt fram som ett stort hinder för fred. Många menar att IS måste förgöras för att fred ska vara möjligt. Efter terrorattacken i Paris har president François Hollande sagt att Frankrikes operationer i Syrien kommer att trappas upp, och bombningarna intensifieras. Dessutom har övriga EU-stater sagt ja till att hjälpa Frankrike i detta. Vad det kommer att innebära är ännu oklart, men fler attacker mot mål i Syrien är att vänta.
Robert Egnell, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, tror inte att bomber varken kommer att kunna radera ut IS eller leda till fred.
– Ja, IS måste bort, men det är inte så enkelt som att bara släppa bomber. IS är ett symptom på de egentliga problemen i regionen, som ekonomiska orättvisor, bristande jämställdhet och dålig samhällsstyrning. Fokuserar man för mycket på IS missar man möjligheten att hantera dessa underliggande orsaker till att IS överhuvudtaget finns, säger han.
Lära av misstagen i Irak
Ska IS försvinna och Syrien nå fred menar han att ett stabilt samhälle måste byggas upp. Det behöver omvärlden hjälpa till med, men inte genom enbart militära insatser.
– Vi bör lära av den amerikanska interventionen i Irak 2003. Det är delvis den som har gjort att IS har kunnat växa fram, genom att bidra till en fragil region där IS fått fotfäste. Nu måste stormakterna som på olika sätt påverkat konflikten vara med och dra åt samma håll, och de måste stötta aktörerna, i såväl Syrien som Irak, i att komma överens om en demokratisk modell för hur samhället ska styras, säger han.
Somar Al Naher, skribent och Syrienexpert, är inne på samma spår. Ska Syrien närma sig fred är inte bomber lösningen utan snarare en uppbyggnad av ett stabilt samhälle.
– Målet måste vara demokrati. I dag, och under alla de decennier som familjen Assad har styrt, är Syrien ett land som präglas av rädsla. Våld har fött ännu mer våld. Regimen har hotat med att ”om inte vi styr, då kommer någon annan och hugger huvudet av er”, och fått folk att tro på det, att se Assad som en beskyddare. Människor har inte varit fria. Våldsspiralen måste brytas, och omvärlden måste ta sitt ansvar, säger hon.
Ökad vilja till fred
Det ansvaret handlar bland annat om att de länder som är parter i konflikten, som Ryssland och Iran som stödjer regimen, måste komma överens med USA och deras allierade. Isak Svensson, medlingsforskare och professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala Universitet, tror att parterna nu faktiskt kan ha närmat sig varandra. Eller i alla fall att viljan till att förhandla har ökat.
– Den internationella terrorismen, liksom flyktingfrågan, gör att konfliktens konsekvenser har blivit större, även för de internationella aktörerna. Dessutom har IS blivit mer av en gemensam fiende. I början riktade IS in sig mer på de lokala makterna i mellanöstern, medan de nu är ett större hot även mot USA och västvärlden. Det gör också att västvärldens vilja att nå fred har ökat, säger han.
Enligt Robert Egnell har stormakterna än så länge inte varit så intresserade av fred.
– Många aktörer ser inte kriget som det stora problemet, utan snarare en fred där fel sida vinner. Därför stöttar de hellre sina aktörer i Syrien, än bedriver ett aktivt fredsarbete.
Vid ett internationellt toppmöte i Wien för en dryg vecka sedan sattes målet upp att FN ska verka för att det ska finnas en övergångsregering på plats i Syrien inom ett halvår, och att val sedan hålls om ett och ett halvt år. Nyligen sa dessutom USA:s utrikesminister John Kerry att Assad-regimen kan vara borta om bara några veckor. Robert Egnell har svårt att tro att det skulle gå så fort.
– Det känns väldigt optimistiskt. Landet är så otroligt fragmenterat. Det som talar för är att många upplever en enorm krigströtthet samtidigt som kostnaderna börjar bli för höga. Men om världen ser till att inte bara fokusera på IS utan samtidigt ta civilbefolkningen på allvar, ta freden på allvar så kan det gå. Men det kommer att kräva enorma investeringar under lång tid.
