Samtalet.

2015-01-17 10:22
”Vem bestämde att stadsbor har rätt att förvänta sig kort resväg till sjukhus eller dagis, medan de som bor på landet ska ha helt andra förväntningar på samhällsservice? Så har det inte alltid varit. Förr ansågs alla medborgare lika mycket värda.” Bild: Peter Hoelstad
”Vem bestämde att stadsbor har rätt att förvänta sig kort resväg till sjukhus eller dagis, medan de som bor på landet ska ha helt andra förväntningar på samhällsservice? Så har det inte alltid varit. Förr ansågs alla medborgare lika mycket värda.”

Po Tidholm: "I Norrland är Miljöpartiet satan"

Po Tidholm har en mission – att upplysa svenskarna om Norrland. Det är en bitter berättelse om politiska svek, ekonomisk utarmning och storstadsneuros. Han tycker att stockholmare borde börja fixa sin egen mat istället för att malla sig med ekologiska rovor som exploaterar landsbygdens hårda slit.  

När hörde du senast en berättelse om hur livet i Ångermanland är? Eller hur det går för företagen i Norrlands inland? Visste du att ett skidspår genom en glänta numera kan vara mer värt än att avverka hela skogen? 

Nu kanske du bor i Norrland. I så fall vet du. Eller känner, snarare. För att veta krävs i allmänhet att ens upplevelse bekräftas av någon annan, och det verkar inte vara det enklaste för en norrlänning. Inte från offentligt håll i alla fall. Den officiella berättelsen om Norrland tycks mest rymma en rad kommunslogans, folkhemsnostalgi och kuriösa undantag om framgångsrika entreprenörer som öppnat restaurang och flyger in rika turister i helikopter. Eller också tystnad.  

Så beskriver i alla fall författaren och journalisten Po Tidholm läget. I drygt två år har han gjort till sin mission att upplysa både norrlänningar och sörlänningar om vad som pågår på den norrländska landsbygden och sprida ljus över en landsända som såväl mediehus som riksdagshus successivt övergivit. Trots att den fortfarande lyser upp både våra hem och BNP-rapporter.  

Po Tidholms berättelse är en rätt dyster och uppgiven historia, men i Norrland har den mottagits med stor aptit. På sistone verkar även stockholmare ha börjat intressera sig för vad han har att säga om läget. Strax före jul kom Norrland, en nyutgåva av hans samlade essäer och reportage. 

Blir du aldrig trött på att prata om Norrland? 

– Jo, men när jag väl börjar är jag inte det. När jag skrev boken hade vi en ganska målmedveten strategi för hur vi skulle nå ut med de här frågorna. Först via alla lokaltidningar, lokalradioprogram och sedan med föreläsningar. Nu är jag inne på tredje varvet och deltar på olika konferenser med organisationer, företag, kommuner och liknande.  

Det är du och Torgny Lindgren. Borde det inte finnas plats för fler?  

– Jo, verkligen. Det vore toppen med fler, och väldigt gärna av en annan sort och med egna berättelser. Men där är vi inte riktigt än. Kanske är det på väg att förändras nu när vi baxat frågan hela vägen upp i SVT:s ledning.  

Vad har du fått för reaktioner när du åkt runt på bygdegårdar i Norrland och föreläst om hur illa ställt det är? 

 – Bara positiva. Det är inte så att Norrlandsfrågan inte existerade tidigare, den har ständigt diskuterats, men på ett helt annat sätt. Det finns förstås vissa kategorier som nonchalerar mig. Kommunpolitiker och alla andra som driver en framgångs- och tillväxtdiskurs för glesbygden är jätteirriterade på mig. Det finns mängder med konferenser där jag inte är välkommen, där man är besatt av att lyfta fram goda exempel, lyckade entreprenörer, vissa hot-spots; sådant som bygger på den amerikanske professorn Richard Floridas idéer om att den kreativa klassen ska stimuleras för att skapa en atmosfär av tillväxt. Så kommer jag och regnar på deras fina parad och säger att de bortser från de negativa strukturerna vi lever i och vartåt kurvorna och all statistik pekar.  

Du är en mediepersonlighet, medelklass och dessutom från södra Norrland. Blir inte folk irriterade när du kommer till Norrbotten och föreläser om hur det är där? 

– Det kan vara lite kinkigt i början, men sedan brukar det lätta. Särskilt i Norrlands inland är många svältfödda på en historia som de känner igen sig i. När regionalpolitiken i stort sett avskaffades, för tjugo år sedan, ersattes den av ett system där kommuner och regioner istället skulle konkurrera om inflyttning, företagsamhet och så vidare. Kommunpolitik kom att handla om marknadsföring, och det har bara accelererat. I dag kan en kommun i princip inte tala högt om hur allvarligt läget är. 

Hur allvarligt är läget?  

– Kommunerna tappar befolkning, de lägger ner byskolor, de försämrar service, de har oerhört svåra befolkningsstrukturer med jättestora pensionsavgångar som kommer att dränera den kommunala kassan, kommunala fastigheter står tomma. De flesta orter jag besöker hade en befolkningstopp mellan 1974 och 1978. Nu pekar alla siffror nedåt och har så gjort i 25–30 år, i vissa fall 40. Samtidigt har infrastrukturen och sättet att organisera samhället behållits intakt. Många kommuners ambitionsnivå är anpassad till en verklighet som ligger väldigt långt tillbaka i tiden, och som de desperat vill tillbaka till. 

Det låter inte så kul. 

– Nej, men i arbetet att försöka locka till sig inflyttningar, helst stora företagsetableringar, ingår det att man ljuger.  

Kan man tala om ett politikersvek mot landsbygden? 

– Ja. 

Kan inte distansarbete på sikt innebära en renässans för landsbygden? 

– Kanske, men då måste ett decentraliserat samhälle vara önskvärt, och så är det inte idag. Nu lyfts den gröna staden fram, och istället för att motverka urbaniseringen omfamnas den och görs hipp med foodtrucks och ekologiska tacos i varenda gathörn. Det är den nyliberala drömmen.  

Är inte det en positiv utveckling? 

– Är du från Stockholm, eller? 

Ja ... 

– Nej, det är inte positivt. I vårt konsumtionsdrivna samhälle innebär det att din beställning av ekologisk taco skickar en order i flera led till en bonde ute på landsbygden som förväntas ställa om för att du ska känna dig duktig. Det maktförhållandet är väldigt problematiskt.  

Är det inte bra att tacon är ekologisk? 

– Det är ett väldigt lätt sätt att komma undan sitt personliga ansvar. 

Hur ska man annars ta det ansvaret? 

– Odla själv.  

Om man bor i en storstad? 

– Då tycker jag att du ska flytta! 

Haha. 

– Man ska vara medveten om att det är någon annan som måste utföra arbetet och omställningen för ditt förändrade konsumtionsmönsters skull. Vad är bedriften med det? Är det något att gå runt på Södermalm och malla sig över? Jag tycker det är skitpajigt! 

Det är väl bättre än att inte köpa ekologiskt? 

– Absolut, men man borde sluta malla sig. Framförallt i Stockholm är folk väldigt självgoda. De tror att de lever rätt och modernt men ser inte sin egen plats i kedjan. 

Vad anser du om Miljöpartiets politik?  

– Vad gäller exempelvis infrastrukturlösningar och konsumtionslösningar lämpar även Miljöpartiet över mycket på landsbygden och anpassar politiken efter människor som bor tätt i städer. Ute i landet är Miljöpartiet satan. På riktigt, satan! 

 

LÄS HELA INTERVJUN I VECKANS ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.