Inrikes.

2015-04-15 14:53
Bild: Eigil Söderin

”Våga låna dig ur krisen, Magdalena Andersson”

Krona för krona-principen som styr budgetpolitiken är vansinne. Det menar pensionerade LO-ekonomen P-O Edin som funnit ett banbrytande svar på varför Sverige plågats av massarbetslöshet i 30 år. Han tycker att Sverige ska låna 120 miljarder per år, täppa igen hålen i välfärden, driva upp efterfrågan och på så sätt få full sysselsättning. Men är det verkligen så enkelt?

Träkäppens metallspets pickar mot stengolvet när han vandrar genom korridoren. 

– Jag tyckte väl att jag hörde dig komma, säger en leende kvinna som visar oss in i ett konferensrum.

P-O Edin sätter sig och tittar fram under ögonbrynen med det stolta leendet hos en man som precis löst en gåta. Han är en gammal tungviktare i socialdemokratiska/fackliga kretsar och var tidigare vice ordförande i sjunde AP-fonden. Den 75-årige ekonomen är direktör för finansiella placeringar på Östersjöstiftelsen, vars lokaler vi sitter i. Han har arbetat här sedan han pensionerades från posten som chefsekonom på LO.

Vårbudgeten, som presenteras idag, är trots sina satsningar på a-kassa och kollektivtrafik långt ifrån den vision som P-O Edin tror kommer lösa arbetslösheten i Sverige som bitit sig fast vid 8 procent. Orsaken till att så många går utan jobb, menar han, är inte att svenskar är latare, eller att lönerna är för höga och det är självklart inte invandrarnas fel. Inte ens Stefan Ingves bär den fulla skulden, även om P-O Edin länge trodde att Riksbankens strama beräkningar hållit arbetslösheten uppe.

– Hade Riksbanken fört en mer offensiv politik hade vi haft 0,8 procent lägre arbetslöshet. Det handlar ungefär 30–40 000 jobb. Men det är bara en liten del av förklaringen till varför Sveriges arbetslöshet bitit sig fast. 

Gör som USA

P-O Edins upptäckt förklarade han i en LO-rapport som nyligen presenterades inför namnkunniga ekonomer, bland annat förre finansministern Anders Borg. Något förenklat kan man säga att det enda sättet för den svenska ekonomin att ta sig från den nuvarande ”skadliga sparandet”, är att staten tar stora lån och pressar ut i ekonomin. Sedan 1990-talets mitt har man skurit ner och betalat av på statsskulden. Enligt Edin är överskottsmålet vansinne. Istället bör staten låna penar för att höja efterfrågan och investeringarna i ekonomin. Han föreslår lån motsvarande 3 procent av BNP i 20 år, det skulle 120 miljarder till anställningar i offentlig sektor och infrastruktursatsningar.

Varför lyssnar inte Magdalena Andersson på dig?

– Det enklaste svaret är att hon och partiet hade bestämt sig för att vinna valet. I valrörelsen är det svårt att vinna väljare på att gå med underskott. Det andra är att ekonomerna har byggt upp alla sina modeller på att det inte långsiktigt går att få ner arbetslösheten utan att det blir surt efteråt, det vill säga inflation. Den teorin tror inte jag på.

Han säger att det både handlar om politik och psykologi. Politikerna lyssnar på ekonomerna som byggt upp ett teoretiskt ramverk som slår fast vissa saker.

– Men i själva verket är den dominerande skolan bland nationalekonomer ett politiskt paradigm, som har väldigt lite kontakt med verkligheten.

Det är svårt att tänka utanför nationalekonomernas låda. Men nu börjar verkligheten komma ikapp och P-O Edin tror att vi kommer se en omläggning av finanspolitiken. 

– Trots att Sverige nu har minusränta så får vi inte fart på ekonomin. Då måste man göra något nytt. Vi ser hur Europa fastnat i låg tillväxt, EU-ländernas ekonomier har inte återhämtat sig sedan finanskrisen. Något annat ser vi i USA, där man vågat elda på med stora underskott – det har halverat arbetslösheten. De har en helt annan tradition i penningpolitiken. Men i Europa är det den gamla synen på den tyska superinflationen som tagits över av EU-systemet.

P-O Edin har varit med länge. Han var den som pressade de debatterade löntagarfonderna ända till riksdagen. Det var på 80-talets glada dagar då alla hade jobb (och axelvaddar). 1989 nådde yran sin kulmen. Men 1991 skrev sossarna för första gången uttryckligen i budgeten att prioriteringen skulle vara inflation före full sysselsättning. 

– Ja, man bytte politik. Inflationsbekämpningen blev då överordnad.

Ett viktigt år att komma ihåg i sammanhanget är 1993. Året då Clinton efterträdde pappa Bush och ett Jasplan kraschade mitt i Stockholm, precis som den svenska ekonomin gjorde under regering Bildt som tillträtt två år tidigare. Planet skadade mirakulöst inte en enda person medan krisen slog tusentals svenskars liv i spillror. Det rådde massarbetslöshet i Sverige, 7,6 procent under 1993. Men krisen hade grundlagts av den tidigare S-regeringen som avreglerat finansmarknaden. Det var i denna eran som nyliberalismen hade fått fäste. Svensk ekonomi tvingades genomgå ett så kallat stålbad, även kallad ”Thatcherism” eller nyliberalism. Åtstramningar, avregleringar, privatiseringar. 

I mer än 40 år hade Sverige aldrig legat över 4 procents arbetslöshet. Men i början av 90-talet skulle den komma att stiga ytterligare. Men år 1993 hade kurvorna stabiliserat sig på en ny lägstanivå på 7–8 procent. P-O Edins svar är att våga tänka nytt och byta mål från inflationsbekämpning till full sysselsättning.

Om du skulle ge ett råd till Magdalena Andersson i framtida budgetförhandlingar vad skulle det vara?

– Sverige har aldrig sett ett sådant gyllene tillfälle. Vi kan kompensera mycket av de skadliga saker som de tidigare regeringarna gjort, antingen av tvång eller på grund av dålig politik. Vi har ett stort behov, och fantastiska möjligheter att genomföra en stor socialdemokratisk politik. Tänk att bli så historisk, Magdalena Andersson.

Per-Olof Edin

Ålder: 74 år

Bor: Älvsjö, Stockholm

Gör: Biträdande placeringsdirektör på Östersjö-stiftelsen.

Bakgrund: LO:s tidigare chefsekonom, tidningen Arbetet har kallat honom den ”mest profilerade fackföreningsekonomen sedan Gösta Rehn och Rudolf Meidner”, har också varit utredningschef på IF Metall.