Hälsa.

2015-08-20 13:59
”Det ska tydligen vara normalt att må dåligt som kvinna”, säger Jaana Dahl som fick sin diagnos som 14-åring.

"Jag upplever att ingen lyssnar"

Jaana Dahl drabbas till följd av sin sköldkörtelsjukdom av extrem trötthet och orkar i perioder inte med något annat än att sköta sitt arbete, inte ens barnen. Men läkaren på vårdcentralen tar inte hennes symptom på allvar.
– Vi upplevs som gnällkärringar som springer på vårdcentralen för ofta, säger hon.

Läs också: Tusentals kvinnor lider i det tysta

Jaana Dahl från Trollhättan är 42 år och fick sin hypotyreos-diagnos (underproduktion av sköldkörtelhormon) redan som 14-åring. Hon har ätit läkemedlet Levaxin i 28 år, men först nyligen fått kunskap om att det inte alltid fungerar.

– Jag drabbas i perioder av en extrem trötthet och orkeslöshet. Jag tappar hår, blir ofta sjuk och har jättelätt att gå upp i vikt. Även om jag tränar stenhårt och håller en strikt diet går jag inte ned i vikt. Ibland kan jag inte träna alls, till följd av smärtor i muskler och leder, säger Jaana Dahl.

Många med sköldkörtelsjukdom drabbas av depression till följd av orkeslösheten. Jaana Dahl säger att hon tvingar sig själv att sköta sitt arbete, men att hon i perioder inte orkar med något annat över huvud taget, inte ens barnen.

– Då blir jag inåtvänd och deppig. Jag känner ingen glädje över någonting, säger Jaana Dahl.

”Ledsen och uppgiven”

Senast i våras var hon i kontakt med läkare på vårdcentralen och ville få sin ämnesomsättning undersökt. Hon ville även få testa någon annan medicin än Levaxin.

– Jag fick med mig en ökad Levaxindos i stället. ”Vi förstår att du läst på, men du ska inte tro att du kan eller vet något”, menade läkaren. Han förklarade att han enbart följer riktlinjerna. Jag frågade om T3-hormonet. Andra har ju fått och blivit hjälpta av det. ”Sök dig någon annanstans då”, sa de på vårdcentralen. Jag upplever att ingen lyssnar, vilket gör mig ledsen, arg och uppgiven. Jag vet inte vad man ska göra, säger Jaana Dahl.

Sköldkörtelsjukdomar drabbar främst kvinnor och Jaana Dahl tror det är därför symptomen inte tas på allvar.

– Det är ju lite som med endometrios. Vi upplevs som gnällkärringar som springer på vårdcentralen för ofta. Det ska tydligen vara normalt att må dåligt som kvinna, säger hon.