I centrala Sollentuna ligger Sollentuna kvinnojour. Hit kommer många kvinnor, ofta med sina barn, för att få samtal, hjälp och råd när de lämnar en våldsam relation. Jouren har även fyra skyddade platser uppdelade på två lägenheter där de kan ta emot kvinnor som placeras av socialtjänsten. Men platserna är långt ifrån tillräckliga. I september tvingades jouren neka 14 kvinnor plats. Och de kvinnor som redan bodde i jourens boende kunde inte flytta ut på grund av bostadsbristen.
”Jobbigt för barnen”
– Det blir inte bra, livet måste kunna rulla vidare. Dessutom blir det väldigt jobbigt för barnen som är inblandade, som tvingas leva i en sorts väntrumssituation, säger Mahi, kurator på Sollentuna kvinnojour.
Hon träffar Dagens ETC tillsammans med jourens verksamhetschef Elin och verksamhetssamordnaren Akinyi. Mahi berättar att många kvinnor som kommer till jouren har flytt från våld och har ingenstans att ta vägen, och att det kan vara svårt att hitta en lägenhet av flera skäl.
– Det kan vara allt från att hon inte har fått jobba. Hon kanske inte heller kan eller orkar jobba på grund av fysiska eller psykiska skador. I många fall har mannen satt henne i skuld, de här kvinnorna är helt enkelt svaga på bostadsmarknaden. Jag kan tycka att det är ett orimligt krav att ställa på de här kvinnorna att de ska fixa boende i den situationen.
”Speciella behov”
Mahis kollega Elin berättar att det finns en handfallenhet även hos socialtjänsten, att bristen på långsiktiga planer och bostäder gör att ingen längs vägen verkar veta vad de ska göra.
– Nu finns kortsiktiga planer med skyddat boende, men det här är en grupp som även på längre sikt har speciella behov, till exempel kan många inte bo kvar i sin hemkommun. De som bor hos oss kan inte heller rota sig eftersom det inte finns tillräckligt mycket boende så att de kan få stanna i Sollentuna. Men det kan inte vara omöjligt att se till att de här människorna får boende – gör någonting! Bygg!
Elin säger att det är sorgligt att våldsutsatthet så ofta blir en hemlöshetsfråga. Samtidigt betonar hon att det är viktigt att de som utsatts för mäns våld i nära relation trots bostadsbristen ska känna att de kan lämna relationen och söka sig till jourer.
– Det är alltid bättre att lämna relationen än att stanna kvar, boendet kommer att lösa sig på någon sätt.