Enligt de senaste opinionsundersökningarna hänger Löfvens möjligheter att bilda en stark regering på om Fi klarar fyraprocentspärren. I så fall kan en S-ledd regering förhandla fram en budget med MP, V och Fi och luta sig mot passivt stöd från en rödgrönrosa majoritet i övriga frågor.
Om Fi inte kommer in talar opinionsläget å andra sidan för att de rödgröna får under 50 procent av platserna i riksdagen. Då får SD en vågmästarroll och kan ihop med alliansen fälla regeringens förslag.
Förra veckan sa Fredrik Reinfeldt att alliansen kommer fortsätta att lägga fram och rösta för egna budgetförslag, även om det blir maktskifte. Reinfeldt menar att Socialdemokraterna får skylla sig själva eftersom de, enligt honom, skapade en ny praxis när de tillsammans med SD fällde en del av alliansens budget förra året.
– Jag önskar att vi inte hade hamnat här, men det här är ett mycket strategiskt olyckligt val som Magdalena Andersson och Socialdemokraterna har gjort, sa Reinfeldt till Dagens industri.
”Svårt att fortsätta regera”
Den senaste mandatperioden har SD röstat som alliansen i de flesta frågor. Inget talar för att det stödet skulle minska med en rödgrön regering. I praktiken skulle Stefan Löfven därför tvingas förhandla ömsom med Vänsterpartiet och ömsom med ett alliansparti för att få majoritet för sina förslag.
Fredrik Reinfeldt har förvisso sagt att han kommer släppa fram Löfven som statsminister om det rödgröna blocket blir större än alliansen. Men enligt Ulf Bjereld finns en överhängande risk att ett sådant löfte sakta men säkert bleknar i takt med att Moderaterna växer in i rollen som oppositionsparti.
– Regeringen förlorar alltid vissa frågor i riksdagen, men om det blir ett mönster att allianspartierna och SD röstar ner S förslag, eller om det handlar om en så pass stor fråga att hela S partiprogram faller, då kommer det bli svårt för Löfven att fortsätta regera.
Ett sådant scenario kan också leda till att regeringen blir väldigt passiv. Om Socialdemokraterna bävar för att förlora omröstningar i riksdagen riskerar de att bli handlingsförlamade och tappa initiativförmågan. I så fall har Stefan Löfven i förlängningen två valmöjligheter – antingen sträcka ut en hand över blockgränsen, eller avgå och begära nyval.
Blocken luckras upp
Både Lööf och Björklund har länge varit tydliga med att de inte kommer att ingå i en socialdemokratisk regering, men precis som med Reinfeldts löften tror Ulf Bjereld att sådana fronter kan mjukas upp efter hand.
– En bit in i mandatperioden, då Folkpartiet troligen bytt partiledare, kan man tänka sig att FP sätter ned foten och säger: ”Okej, nu tar vi ansvar för att Sverige ska kunna regeras på ett ansvarsfullt sätt”, och så börjar man ingå uppgörelser med S i olika frågor.
Osäkerheten kring vilka Löfven kan tänkas samarbeta med har varit alliansens evigt ekande kritik under valrörelsen. Från badtunna till korvgrillning har Reinfeldt & co envetet trummat in enigheten som det främsta argumentet mot en röst på de rödgröna. Löfvens ovilja att utse Vänsterpartiet till regeringspartner har lämnat dörren på glänt för högerprassel och vittnar om att den fixa uppdelningen mellan blocken nu kan vara på väg att luckras upp.
– Det är egentligen ganska ovanligt i europeisk politik att partier på förhand förväntas meddela vilka de kommer att regera med. Reinfeldts kollega i Tyskland, Angela Merkel, säger exempelvis aldrig något förrän efter valet.
Även om det blir en rödgrön minoritetsregering med SD som vågmästare ligger det i både Moderaternas och Socialdemokraternas intresse att undvika regeringskris, menar Ulf Bjereld.
– Moderaterna har jobbat hårt för att bygga upp imagen av ett ansvarstagande och statsbärande parti och det vill man inte rasera genom att låta SD tvinga fram nyval. Anton Borgström
