Val 2014.

2014-01-13 05:31
  • Bild: TT
  • Han startade SSU-klubb när han var 13 år. Idag? ”Ideolgin är densamma”, säger partiordföranden. Bild: TT
    Han startade SSU-klubb när han var 13 år. Idag? ”Ideolgin är densamma”, säger partiordföranden.
  • ORDNING OCH REDA. S-ledaren och LO-ordföranden presenterade i Fruängen ett gemensamt program för arbetsmarknaden. Bild: TT
    ORDNING OCH REDA. S-ledaren och LO-ordföranden presenterade i Fruängen ett gemensamt program för arbetsmarknaden.

Jakten på makten

Vet han skillnad på höger och vänster? Vem vill han bilda regering med? Varför behålla jobbskatteavdragen? Dagens ETC möter Stefan Löfven. Han har en plan för att bli Sveriges nästa statsminister. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Att närma sig två år som ledare för Socialdemokraterna är – historiskt sett, med förra seklet i backspegeln – att börja bli torr bakom öronen, knappt ens det. Partiordförande väljs långsiktigt, gärna för ett decennium eller två. Tradition ska förvaltas, kontinuitet ska upprätthållas. Så har det varit. Sedan kom förlusterna och med dem plågsam, offentlig identitetskris. Mona Sahlin misslyckades, Håkan Juholt havererade. Ur detta kaos fattade partiet ett avgörande beslut, nu fick det bara inte bli fel.

– En trygg och mycket kunnig ledare med tydlig ideologisk förankring, sa partisekreterare Carin Jämtin om Stefan Löfven – ordförande för IF Metall – då han den 27 januari 2012 blev utsedd.

– Det är det finaste uppdrag en socialdemokrat kan få, sa Stefan Löfven själv i sitt installationstal.

Han valdes som tillfällig partiordförande, fram till kongressen i april 2013, men den blev om något ett uttryck för Socialdemokraternas längtan efter att manifestera enighet. Inför varandra, inför de hundratals journalister som rest till Göteborg. Inga öppna konflikter, istället slutna överläggningar. Samt en skrivelse om vinster i välfärden som delegaterna hade stora problem att noppa ludden från.

Inte nöjd med 35 procent

Som sagt, snart har två år passerat. Han ger partiet ett lugn, säger socialdemokrater som Dagens ETC talar med. ”Vi behövde läka som organisation”, konstaterar en person. ”Han har fasta nypor men väljer dialog”, anser en annan.

Stefan Löfven gör ett försök att summera:

– Det har stabiliserat sig, tycker jag. Från början var jag tydlig med att det handlar om jobben, för det finns ingen genväg till ett bra liv, du måste kunna försörja dig. Vi har lagt en grund, vi har hittat fokus. Det speglar sig i opinionsmätningarna.

Han har just tagit del av en ny partisympatiundersökning från SCB. Socialdemokraterna skulle få drygt 34 procent.

– Hade det varit valutslaget så skulle vi få regeringsskifte. Men det är ändå inte tillräckligt bra för oss, vi måste upp högre.

Samma vecka som Dagens ETC intervjuar Stefan Löfven har Socialdemokraterna presenterat sin valstrategi. Målet är att fortsatt vara största parti och få bilda regering: ”Utifrån nuvarande opinionsmässiga läge bedömer vi att det kräver minst 35 procent av rösterna.”

– Vi går till val själva, för att få så mycket stöd som möjligt för en socialdemokratisk politik, och vi vet att vi måste nå 35 procent för att det överhuvudtaget ska vara möjligt. Men det är absolut inget tak, säger Stefan Löfven.

”Väljarna ska få veta”

Under hösten har han ägnat mycket tid åt mediernas frågor om vilka Socialdemokraterna tänker regera med om det blir maktskifte. Speciellt sedan han i november slog fast att det är tänkbart att samarbeta med egentligen alla partier utom Sverigedemokraterna. Miljöpartiet kallas ”naturlig samarbetspartner”, medan Stefan Löfven tycker sig ha ”en del gemensamt” med Vänsterpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet. (Annie Lööf blev förfärad: ”Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna.”)

Inför fjolårets kongress lovade han dock att väljarna ska få veta mer exakt hur Socialdemokraterna funderar ”i god tid innan man lägger lappen i lådan”.

– Jag förstår att frågan kommer. Men min poäng är att vi har fått en skadlig situation i svensk politik, där det är som att partier inte går till val, utan allianser, och att det är en naturlag. Jag vägrar att acceptera det. Jag har sagt att väljarna ska få veta hur vi tänker före valet.

Samtidigt noterar du utspel från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, där det ställs krav på inflytande och ministerposter. Hur hanterar du det?

– Jag är trygg i min uppfattning. Inga ministerposter delas ut förrän väljarna har fått säga sitt. För mig är det logiskt att vi som parti ger besked till väljarna. Så här ser vi på verkligheten, så här vill vi förändra. Sedan ger väljarna oss sitt besked.

Efter förlusten 2010 kom analysen mycket att handla om det rödgröna samarbetet, att det stjälpte Socialdemokraterna. Framför allt att Vänsterpartiet fanns med. Hur ser du på det?

– Den analysen gjordes då. Idag har vi ett bra samarbete med Vänsterpartiet och det kommer vi att ha även framöver. Jag har en god relation med Jonas (Sjöstedt).

Förklarar sitt Agenda-utspel

I november resonerade Stefan Löven i Agenda om politikens skiljelinjer. ”Jag tror ingen kan säga vad som är höger och vänster”, sa han. Det gick en skälvning genom såväl kommentatorer som socialdemokratins egna medlemmar. Vad menade han? Tappat kompassen? Jenny Wennberg på Arbetarbladet: ”Den som har svårt att skilja på höger och vänster, som inte tycker om indelningen, bör knyta ett rött band runt sin vänstra handled som en påminnelse om detta grundläggande.”

Stefan Löfven säger att han blev missförstådd.

– Det är fullkomligt självklart att vi är till vänster om Moderaterna, inget snack om den saken. Vi tillhör den sidan av politiken och vill ha en vridning åt det hållet. Ta vårt partiprogram, de första meningarna där säger allt om vad vi vill, och jag tycker att det är vackert, lite som poesi: ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och lika rätt.” Sedan kommer mening nummer två: ”Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.” Det är uppenbart var vi står ideologiskt.

– Vad jag försökte förklara i Agenda var att det här med höger och vänster kan bli märkligt i tolkningen av politik. Jag har alltid stått för att människor ska vara i arbete. När jag pratar näringspolitik upplevs det plötsligt som höger. Men när jag pratar sjukvård, skola och barnomsorg så är det vänster. Men för mig är allt detta vänster, en del av samma tanke om att vi måste hjälpas åt.

”Blir full i skratt”

Stefan Löven ”hatar arbetslöshet” men tycks älska att tala om jobb. Hur de ska skapas, hur de ska ha rimliga villkor, hur företagen ska stimuleras att anställa. Han får något passionerat över sig. Den som följde hans Almedalen-framförande vet hur det kan låta och se ut. Berättelsen tog avstamp i det första sommarjobbet, en minnesbild från ett dike utanför Gålsjö, där den 14-årige Stefan Löfven rensade sly.

– Trots att det var varmt och snårigt, trots att mitt enda verktyg var en röjkniv, trots att klockan ringde så tidigt på morgonen, så hade jag fått chansen, och idag är jag besjälad av att ge samma möjlighet till varenda ung kvinna och man i Sverige.

Valstrategin säger att ni ska vara ”tydliga” snarare än att förmedla ”allt till alla”. Vad betyder det?

– Att inte vara plottrig med vad vi fokuserar på. Men det är en balansgång, vi måste täcka alla områden. Som exempelvis att bostadsfrågan är kopplad till jobben, likaså välfärdsfrågan, för om inte barn- och äldreomsorg fungerar blir det som för runt 100 000 kvinnor som tvingas gå ner i tid och sluta jobba.

Ni vill vinna väljare från de borgerliga partierna. Hur ska det gå till, utan att ni tar efter alliansens politik?

– Moderaterna skulle in på vår planhalva och lade om retoriken, med arbetslinje, att vara rädd om svenska modellen, att vi ska ha ett samhälle som håller ihop. Man kallar sig till och med arbetarparti. Jag blir lika full i skratt varje gång. Men det är bara att titta på vad som händer. Det är hemskt att se! Samtidigt har vi tappat. 2006 såg inte längre väljarna oss som ett parti som kan stå för full sysselsättning. Det var självmål, det får vi ta på oss. Därför fokuserar vi nu på jobbfrågan. Där har vi det bästa alternativet. Moderaterna är som kejsarens nya kläder, det finns ju inga nya kläder, kejsaren är obehagligt naken. Det visade sig när jag och Karl-Petter Thorwaldsson (LO:s ordförande) presenterade vårt åtgärdsprogram för ordning och reda på arbetsmarknaden. Då talade borgerligheten om att vi inte vill ha en öppen ekonomi.

Fredrik Reinfeldt anklagade dig för att fastna i ett ”vi och dom-tänkande”.

– Det är alldeles galet! Det är väl inget konstigt att kräva att svenska villkor ska gälla på svensk arbetsmarknad. Jag menar, om en svensk åker över till Norge så är det väl klart att den ska ha norsk lön. Naturligtvis ska vi ha öppen ekonomi, men det ska vara justa villkor. Det går att kombinera. Det är högern som nu visar sina kort. De vill pressa villkoren.

Samarbete med näringslivet

Borgerlighetens förvandlingsnummer har dragit Socialdemokraterna in mot mitten, enligt många. Stämmer inte, säger Stefan Löfven.

– När vi utvecklar politisk så ska vi framåt, men vi hämtar kraft i det som gjorts tidigare, i det som är bärande för oss: arbete, utbildning, social trygghet. Vi har den svenska modellen där vi söker samverkan med fackföreningar, arbetsgivare och forskning. Det är socialdemokrati.

Har du den samarbetskulturen med dig från fackförbundet?

– Både och. Det handlade om att skapa förutsättningar för svensk industri, men när man gick in i avtalsrörelse slogs man om fördelningen. I det fackliga finns en grundläggande konflikt mellan arbete och kapital, men också den dimensionen att vi drar åt samma håll för att medlemmarna ska ha jobb. Det gäller att hitta lösningar.

Så hur är din relation med näringslivet?

– Den är bra och det är viktigt för mig.

Har du nytta av att du som IF Metall-ordförande slöt krisavtal?

– Det är svårt att bedöma. Men då fanns det inget annat val. Regeringen var knäpptyst trots tunga varsel 2008-2009, trots att alla såg att det var på väg att gå åt helvete. Jag tvingades göra något jag egentligen inte ville, eftersom att det rådde undantagstillstånd. Det var riktigt tufft.

50 000 medlemmar påverkades. Så här idag, tycker du att företagen har tagit sitt ansvar?

– Ja och nej. En del företag har betalat tillbaka för att personal ställde upp. En del har inte gjort det.

Därför ligger jobbskatteavdraget fast

Valstrategin ställer jobb och välfärd mot fortsatta skattesänkningar. Sammantaget har regeringen minskat skatteinkomsterna med 981 miljarder kronor sedan 2006. Men samtidigt vill Stefan Löfven inte röra regeringens lagda jobbskatteavdrag, inte heller det femte och senaste.

– Jag tänker inte gå in i en valrörelse och säga: ”De här pengarna tar vi ifrån dig trots att de redan finns i hushållskassan.” Däremot ska vi ha en annan fördelningsprofil. Tjänar man så mycket som jag gör, 116 600 kronor i månaden, ska man inte ha något jobbskatteavdrag.

Men det här lagt kort ligger-argumentet, hur går det ihop med att leda ett parti som vill vara reformistiskt och ha EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020?

– Har vi råd med det vi vill göra? Ja, det har vi. Det finns andra inkomstkällor. Det ser jag när jag tittar i statsbudgeten. Skatten är viktig, ja. Men det är inte det enda. Vi kommer definitivt att ha råd med välfärden. Jag har respekt för resonemanget, men återigen: Jag vill inte gå till löntagare och ta tillbaka de där hundra- eller tusenlapparna. Inte när vi har andra sätt att finansiera. Det är mitt vägval.

Men om vi ändå diskuterar handlingsutrymme. Bland andra Göran Persson och din ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson ifrågasätter överskottsmålet. Hur tänker du själv?

– Det här är inget man kan krypa ur, det måste till en riktig diskussion kring vad som är rätt. Det är väldigt viktigt för ett land att ha ordning på finanserna. Vi vet ju annars vilka som råkar värst ut, nämligen vanligt folk, de som behöver samhället mest. Det är av solidariska skäl vi ska hålla ordning. Hur det ska formuleras, den processen måste vara grundlig. Men det vi gör nu är att vi lägger till ett sysselsättningsmål, och om vi får regeringsmakten lägger vi en investeringsplan för Sverige.

Utmaning av Jimmie Åkesson

”Stefan Löfven, vårt parti är tryggare än ditt!” Så lät det på Sverigedemokraternas landsdagar. Nu vill Jimmie Åkesson växa ytterligare hos LO-medlemmarna där SD redan idag är näst störst, enligt opinionsmätningar.

– Det är ett högerpopulistiskt parti, och vi vet var det har sina rötter. Men det är inte Jimmie Åkesson som är min politiska huvudmotståndare, det är Fredrik Reinfeldt.

Varför lockas LO-medlemmar av Sverigedemokraternas budskap?

– Det vi ser är att medlemmar går från de borgerliga partierna till SD, medan vi själva ökar. Men ja, varför växer SD? Jag tror att många människor är rädda. Det som regeringen har ställt till med skapar otrygghet. I den stunden är det lätt att fångas av enkel förklaring. Socialdemokratin måste stå upp för att vi i Sverige klarar oss bra om vi hjälps åt att skapa ett solidariskt samhälle.

”Vinsterna kommer att minska”

Pisa-utredningen har landat mitt i den skolpolitiska debatten. Sverige faller tungt, Jan Björklund skyller på alla utom sig själv och från Norge talar Stefan Löfvens kollegor i Arbeiderpartiet om Sverige – och friskolereformen – som ett skräckexempel.

– Det fria skolvalet bidrar men är inte hela orsaken. Jag förstår ändå deras utgångspunkt. Norge har valt en annan väg. Arbeiderpartiet lyckades vända på utvecklingen med de åtgärder som vi nu pratar om: satsning på läraryrket och tidiga insatser. Sedan vill vi ha bättre ordning inom välfärdssektorn. Vi har 4 000 skolor i Sverige som inte är offentligt ägda. Alla gör inte fel och är dåliga, därför tänker jag inte säga att de ska stänga bara för att de är privata, däremot vill jag vara tydlig med att man främst ska tänka på elevens utbildning, att man måste vara beredd att vara långsiktig och visa upp sina böcker. Skolan som har fått X antal kronor av skattebetalarna ska visa hur de används och klara samtliga kvalitetskrav. Att dra ner på lärartäthet och skicka pengarna till ett konto är inte okej. Vi har krav som gör att vinsterna kommer att minska. Den som inte vill bidra till kunskap ska inte vara kvar.

Tror du att vinster i välfärden blir en stor fråga under valrörelsen?

– Ja, många ser att det har gått för långt, att något nu har gått sönder. Det gillar inte folk. Inte heller väljare på den borgerliga sidan.

Blocköverskridande om kärnkraften

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga, enligt Socialdemokraterna. Så hur blir det med kärnkraften? En valfråga? Hur långt borta är ett besked?

– Vi måste först göra kalkylen. Vad har vi för behov av energi, hur kan vi säkra tillförsel i varje givet ögonblick. Sedan ska vi spara energi. Och om vi vill ha fler elbilar behöver vi också mer el. Det är sådant vi måste räkna på innan vi börjar prata energislag. Som parti säger vi att kärnkraften ska avvecklas över tid, men också att kärnkraften är viktig i vår energimix. Vi tänker inte avveckla på bekostnad av att industrin flyttar ut.

Det blir alltså inget besked under en valrörelse om det ska till nya reaktorer?

– Det behövs en blocköverskridande överenskommelse. Inte minst för näringslivet. Min erfarenhet säger mig att om man ska förhandla om en svår sak ska man börja där det är lättats, och då gör vi analysen tillsammans. Här kan det inte finnas prestige. Jag har sträckt ut handen till allianspartierna men de vill inte ta den.

”Finns ingen annan väg”

Han startade SSU-klubb som nybliven tonåring. Resan har varit lång. Han jämför Stefan Löfven, 56 år, med Stefan Löfven, 13. Mycket är annorlunda, annat består.

– Glöden är kvar, ideologin är densamma. Om jag tänker tillbaka på mitt liv är det något som gör mig heligt förbannad, och det är när människor behandlas illa. För att komma till rätta med det krävs solidaritet. Det finns ingen annan väg.

Stefan Löfven

Ålder: 56 år

Yrke: Partiledare för Socialdemokraterna sedan 27 januari 2012, formellt vald på kongressen drygt ett år senare. Startade en SSU-klubb redan som 13-åring. Har tidigare arbetat som svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik. Engagerade sig fackligt och blev 2006 ordförande i då nybildade IF Metall.

Familj: Hustrun Ulla, hennes två barn och tre barnbarn.

Bor: Hyrestvåa i Stockholm, fritidshus vid havet söder om Örnsköldsvik. Uppvuxen i en by utanför Sollefteå, dit han kom från ett barnhem i Stockholm. Hans biologiska mamma var ensamstående och hade inte möjlighet att ta hand om honom.