"Jag vill se min mamma, jag vill se min mamma.”
Det är 14-åringens sista ord i livet, sekunderna innan han lämnas att dö. På ett videoklipp som cirkulerar på sociala medier syns Hamoudi al-Mutairi som just blivit stucken med flera knivhugg i magen, i närheten av sitt hem i Baghdad.
Pojken var känd på instagram, hans uttryck var feminint, selfiesarna visade en pojke med snedlugg, ofta pyntade med fjärilar och hjärtan. Han antogs vara homosexuell av sin omgivning. Någon hittar honom på trottoaren och sätter på sin kamera på mobilen. Filmarens ton är rå och kall.
– Är du här för att besöka din pojkvän eller vad? Vad heter din vän? Vad heter din familj?, säger mannen som filmar med sin mobiltelefon.
Klippet är ofattbart brutalt. Inte på grund av den makabra blodiga scenen i första hand utan för grymheten som utspelar sig. 14-åringen som nästan är medvetslös frågar den som filmar vad det är som kommer ur hans mage.
– Det är dina inälvor som hänger ut, svarar mannen kallsinnigt.
Det är då Hamoudi inser att det här är slutet, att det är kört, han gråter desperat och med tunga ytliga andetag.
– Jag måste få träffa min mor.
Uppmärksammade mord
Pojken som mördades i förra veckan är bara en i raden av de senaste uppmärksammade morden i Irak. Ytterligare fyra kända kvinnor har dött på mindre än 10 veckor. Att det finns likheter mellan offren har bidragit till att misstanken om att dessa mord kan ha varit planerade och organiserade. Vilket i sin tur fått världen att blicka mot Irak.
Samtliga av offren har varit kända personer, inte minst i sociala medier. Och samtliga utmanade manliga normer. De var dessutom färgstarka och tog plats. Om det finns ett samband mellan morden går inte att säga. Inte heller vem eller vilka som ligger bakom. Åtminstone sägs inget från officiellt håll. Vad man däremot kan konstatera är detta: någon eller några vill sätta skräck i det irakiska samhället. Men också har landet mer eller mindre blivit laglöst.
Alla Irakier som Dagens ETC kommer i kontakt med upprepar samma sak: det saknas trygghet och någon som kan se till att lagarna efterföljs, det är enormt mycket vapen i omlopp, beväpnade milisgrupper är starkare än själva staten.
Irak har inte alltid varit såhär, men efter fyra decennier av krig, FN-sanktioner, Baath-diktatur, amerikansk invasion 2003 och instabilitet har landet hamnat i totalt mörker. Enligt en rapport från UNESCO hade Irak innan Gulfkriget år 1990 och de efterföljande ekonomiska sanktionerna ett av de mest framgångsrika utbildningssystemen i regionen.
Efter det amerikanska kriget i Irak öppnades dock landet upp mot kapitalism och investerare, det gav en del kvinnor en viss ekonomisk frihet om än begränsad och utan sociala rättigheter.
Före detta miss Irak
Det senaste kvinnliga offret illustrerar denna trend väl. Före detta miss Irak, Tara Fares, en 22-åring med rätt mycket ”fuck off” kapital. Hennes uttryck påminner om andra stora internationella modebloggare, influencers och ”fashonistas”.
Mode, smink, snabba bilar och sponsrade produkter blandades med resor, videoklipp om kärlek, musik och vardagliga problem. Lår, rumpa, urringning – Tara Fares kunde ha varit vilken ung tjej i världen som helst. Hon gjorde som hon ville, klädde sig som hon ville och meddelade alltihopa till sina fans. Med sina tre miljoner följare på Instagram var hon den femte mest inflytelserika personen på sociala medier i Irak.
Fares hade något vemodigt över sig och hon använde humor, drev med sig själv och sin omgivning. Att våga vara rolig som kvinna oavsett var i världen man befinner sig kräver mod. Kanske var det som gjorde att hon var så omtyckt. Men också fruktad, och hatad.
Mordserien inleddes i augusti
Händelserna började med det första offret, kirurgen Rafif al-Yasiri. Den 17 augusti dog hon i sitt hem under oklara omständigheter. Nyheten spred sig som en löpeld i Irak och utanför. Hon blev inte äldre än 32 år och lämnar en liten dotter efter sig. Al-Yasiri var mest känd för sin skönhetssalong ”Barbie”, dit unga som äldre irakiska kvinnor och män gick för att förstora läpparna och injicera botox.
Men kliniken hjälpte också kvinnor som skadats i bombdåd med plastikkirurgi och hudbehandlingar. Bland de sista inläggen på bildforumet Snapchat ser man hur hon konsulterar en pensionär i svarta kläder och svart slöja som vill fixa sina ögonbryn. Salongen verkar ha utvecklats till en slags mötesplats för kvinnor. På inläggen ser man hur de skrattar, de har kul.
Utanför salongen ordnade hon välgörenhet och skänkte återkommande pengar till fattiga familjer. Folk på gatan kände igen henne från TV och magasin.
I samband med invigningen av hennes klinik samlades fotografer, TV och radiokanaler, hennes första kund var en skallig äldre man. Inför nyfikna journalister berättar hon hur hon jobbar med fillers.
Vitt skum från munnen
Exakt vad hon dog av vet ingen, sjukhuset vågar eller vill inte ge ut svaret. På skvallerforum säger folk att hon dog av en överdos i sitt hem. Men hennes anhöriga och kollegor bestrider den versionen. Att sjukhuset håller tyst spär ytterligare på spekulationerna.
Och kanske hade ingen funderat vidare kring hennes död om det inte vore för att ytterligare en annan känd skönhetsexpert väldigt snart dog under lika märkliga omständigheter i Bagdad. Rasha al-Hassan, ägare av Viola Salon dog exakt sju dagar efter Barbie-klinikens ägare. Också på en torsdag.
Hennes barn slog larm när de såg att deras mamma svimmade i sitt hem. På väg till sjukhuset kom det vitt skum från hennes mun sa hennes anhöriga, hennes bror säger i media att han vill veta om hon har blivit förgiftad. Han säger att han inte kan tro att det är sant att två kända skönhetskirurger dör – bara sådär – inom loppet av en vecka.
Kanske dog kirurgerna en naturlig död. Problemet är att i ett land där otryggheten är ett faktum och staten är korrumperad så är det ingen som litar på de dysfunktionella myndigheterna, polisen eller politikerna.
Tara Fares, däremot, mördades mitt på ljusa dagen. Det är ostridigt eftersom det fångades på en övervakningsfilm. Mördaren gick fram till hennes bil, sköt henne med tre skott för att sedan hoppa upp bakom sin kompanjon på en motorcykel och försvinna från platsen.
En man har gripits misstänkt för inblandning i dådet men hans medbrottslingar befinner sig fortfarande på fri fot.
Det finns få städer i världen som är så övervakade som Bagdad, mördarna visste med stor sannolikhet att de skulle fastna på film, men de måste ha struntat i det. Därför menar många att det här inte rör sig om vanliga banditer, utan om yrkeskriminella. Sådana som har beskydd högre upp i samhällshierarkin och vet att de kommer undan.
Exakt samma modus operandi upprepades när kvinnorättsaktivisten Suad al-Ali, offer nummer tre, en vecka senare mördades i staden Basra. Hon sköts också av okända gärningsmän mitt på ljusa dagen och det fastnade på film, utan att det verkade besvära mördarna. Varför det är viktigt att nämna stadens namn ska jag återkomma till.
Det sägs att polisutredningen gällande Tara Fares kommit nära ett svar men att locket sedan lagts på. Många tror att mördarna tillhör någon av de hundratals mäktiga miliser i landet. En del har spekulerat i IS eller al-Qaida, men dessa terrorgrupper brukar vanligtvis ta på sig dåden. De här morden är annorlunda. Här vill någon skicka en signal till ungdomar och inte minst kvinnor: stanna hemma, håll låg profil, delta inte i samhällslivet.
Ständiga elavbrott
Irak har alltid varit ett otryggt land, men att kvinnorna mördas just nu borde mana till eftertanke. Och här kommer staden Basra in i bilden. Det går inte att försöka förstå dessa händelser utan att titta på hamnstaden i södra Irak.
Trots att Basra är landets ekonomiska centrum så har folk varken fungerande elektricitet eller vatten. När värmen slår till kan temperaturen stiga uppemot 50 grader. Under de heta sommarmånaderna har det därför varit massiva demonstrationer på grund av missnöje med staten. Barnfamiljer, äldre och tonåringar frågar hur det kommer sig att det oljerika landet inte ens kan erbjuda något så basalt som elektricitet till sina invånare.
På ena sidan om Basra ligger Iran och på den andra Kuwait och Saudiarabien. I det upptrappade kalla kriget mellan å ena sidan USA och Saudiarabien och å andra sidan Iran, har Irak blivit ett av de länder som slits mellan stormakterna. Precis som Yemen, Syrien och Libanon. Sedan 2003 när USA ockuperade Irak har amerikanska oljeföretag och en mer eller mindre påtvingad relation etablerat sig. Den som vill slå mot USA och dess allierade har anledning att söka konflikter i landet.
Kräver samhällsservice
Under demonstrationerna har kvinnor och ungdomar varit framträdande. Även kvinnor i slöja gick ut på Basras gator och krävde basal samhällsservice, trygghet men också skanderar de ”medenie, medenie” som på arabiska betyder sekulär stat. Kvinnorna är troende, men vill inte ha en religiös förtryckarstat.
På samma gång sprids just nu en rekryteringsvideo från en iransk milisgrupp i staden Basra. Man utnyttjar missnöjet och riktar in sig på unga män utan arbete. Huvudbudskapet är ”kom med oss och skapa stabilitet”.
Men varför dödas just kvinnor och hur hänger kvinnomorden ihop? Den frågan ställer jag till Emad Zainel, journalist i Basra. Han svarar att det inte går att säga att det finns ett samband men att alla har påverkats av händelserna negativt. Familjer håller numera sina ungdomar hemma. Att det är kvinnor som varit måltavla är inte heller jättekonstigt.
– Om fem killar dödas så skakar det inte om ett samhälle lika mycket som när en enda kvinna mördas. I ett patriarkalt samhälle är kvinnorna den svagaste länken i kedjan. I Irak har det länge varit så att den som vill förnedra en politisk motståndare inte attackerar honom direkt, utan istället förnedrar och förgriper sig på personens mor, syster eller fru, säger Emad Zainel.
Influencers makt växer
Ungdomarna sticker också ut, menar han. Den här generationen skiljer sig från tidigare, de som inte växt upp under diktaturen.
– Förr när vi var unga hade vi inte satellit, inte internet. Vi levde under en repressiv stat, allt fick göras i hemlighet om man ville kommunicera något. De här ungdomarna de har större frihet i dag, och tack vare internet når de hela världen, de vet att världen är mycket större än det här. De är orädda.
En annan irakisk kvinna, som vill vara anonym, säger att ungdomarna på sociala medier är numera en maktfaktor, de kan nå ut till hela sin generation. Kvinnor på salongerna kan snacka med varandra och peppa varandra att ställa krav. Och när det kommer till män och kvinnor som har en annan sexuell läggning säger hon:
– Alla vet att de finns, de har sina fester, de syns på sociala medier. Ingen rör dem, men så fort otryggheten ökar så är det alltid de som sticker ut i vårt samhälle som attackeras först, säger kvinnan.
Hon är kritiskt att staten inte kan skydda dem som behöver det mest.
Yanar Mohammed, ordförande för den ledande kvinnoorganisationen Organization of Women’s Freedom in Iraq, OWFI, gav nyligen en intervju till tyska mediekanalen DW medan hon befann sig på flygplatsen på väg att lämna Irak. På Facebook skriver hon ”lämnar landet av säkerhetsskäl. Det här handlar inte om ett konservativt samhälle, det handlar om en misogyn islamistisk milis som stöds av Iran.”
Oavsett möjlig förklaring till morden håller Irak återigen på att förlora alla som bär en strimma av hopp och en progressiv kraft inom sig. Någon kallade det för post-diktatur. Tiden då diktaturens normer lever kvar långt efter att diktatorn har fallit.
