BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Raqqa blev i mars 2013 den första provinshuvudstaden att falla till rebeller som kämpade mot president Bashar al-Assads regim. Bland rebellerna fanns många islamister med koppling till den rörelse vi i dag känner som IS.

I januari 2014 tog IS över kontrollen av hela staden. Den kurdiskarabiska styrkan SDF inledde i november i fjol sin offensiv mot Raqqas landsbygd, och har haft stöd av amerikanskt bombflyg. SDF säger sig i dag kontrollera upp emot 45 procent av staden, även om uppgifterna är svåra att bekräfta.

Efter Raqqa kan IS definitivt slås ner som en markockuperande kraft, och bli en underjordisk rörelse igen.
Det kan betyda mycket både vad gäller IS rekrytering av anhängare i västvärlden, och risken för nya IS-inspirerade attentat i väst.

Men det här handlar inte bara om väst. Mitt i den internationella storpolitiken kring IS är det lätt att glömma exakt vilka de där avlägsna människorna på bilderna är, som måste ta striden på marken mot IS, eller drabbas av flykten och dödandet.

Under hösten 2014 stod IS-ledningen i Raqqa bakom anfallet mot den syriskkurdiska staden Kobane, femton mil norrut.
Det tungt mediebevakade slaget vanns av kurderna och resulterade både i dagens USA-stöd till SDF, samt i en pånyttfödd omvärldsbevakning av Syrien.

Några månader senare, i juni 2015, infiltrerade IS Kobane på nytt och slaktade 251 civila i en hämndaktion. Men massakern fick inte någon massmedial uppmärksamhet, eftersom en IS-sympatisör i samma stund dödade 30 brittiska turister i Tunisien.

Hela tre veckor senare var Dagens ETC den första utländska tidningen som anlände till Kobane för att dokumentera massakern. Det var inget scoop, utan en cynisk tragedi.

Något av det hemskaste jag själv sett under mina reportageresor i Syriens krig har varit denna bristande internationella förmåga att se människorna på plats.

Från krigsutbrottet 2011 fram till nu har över 150 000 Syrienfödda anlänt till Sverige. I mars gick de om finländarna som största invandrargrupp. Eftersom deras hemland dessutom slitits sönder, kommer väldigt många av dem också att stanna kvar i Sverige

Du som läser den här texten kommer möta dem eller deras Sverigefödda barn på arbetsmarknaden, på universitetet, eller på förskolan.

Det är deras landsmän, ibland till och med deras släktingar, som drabbas av dagens massdöd och flykt.