Venedigbor vill starta om efter pandemin – utan massturism

Sjömannen öppnar grindarna till vaporetto-färjan och passagerarna sprids över kajen.

– Ska du till Burano ska du över bron och ta båten med den höga styrhytten, säger en man i femtioårsåldern på väg till ön Murano.

Han fortsätter:

– Arbetarna protesterar mot sänkta löner och tidtabellen är helt upp och ner, jag vet inte hur lång tid det kommer ta för dig. Välkommen till vår värld, säger han och tycker på axlarna.

Vid Buranokajen i Venedig går få passagerare av. I husen med färgglada fasader är restaurangerna och de traditionella butikerna som säljer spets stängda, och de smala gatorna är tysta.

– Vid den här tiden på dagen brukar det vara fullt med turister, men titta nu, säger Bruno Senigaglia, 83 år, och pekar mot kyrkan vid det övergivna torget.

Hans historia liknar många andras här. Född i en stor familj av fiskare lämnade han det hårda livet till havs som ung för att jobba med turism. – Jag föredrar att vara servitör. Nu rensar jag fisk i köket och gör alla sorters jobb som en gammal man klarar, säger han och berättar stolt att restaurangen är historisk:

– Jag har foton ihop med Robert de Niro, med Carters fru, med de mest kända fotbollsspelarna!

Trattoria De Romano där han arbetar har bara hållit öppet sporadiskt under pandemin.

– Vi hoppas kunna öppna snart igen, vi behöver er turister, säger Bruno.