IS växer i skuggan av corona

I en annan tid och värld var jihadiströrelsen Islamiska staten, IS, en av de mest uppmärksammade frågorna i världen. Våren 2019 hette det att IS blev besegrat när dess sista fäste i östra Syrien intogs av de väststödda kurdledda SDF-styrkorna. Redan innan dess hade omvärldens intresse svalnat betydligt. När IS upphörde att vara en synlig fiende försvann merparten av den internationella uppmärksamheten.

Underjordisk gerilla

Sanningen är förstås att IS ännu finns kvar som rörelse, även efter att USA lyckades döda den högste ledaren Abu Bakr al-Baghdadi i oktober i fjol.

IS har återgått till att vara en underjordisk gerilla som begår terrordåd, precis som åren innan man utropade ett eget kalifat. Och nu höjs varnande röster för att IS ser möjligheter att expandera på nytt.

I början av maj sa FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, att coronapandemin har skapat en öppning för IS att omgruppera och genomföra fler attacker mot civila i Syrien. Antalet angrepp och dödsoffer i urbana områden har ökat markant på sistone. IS har redan tidigare legat bakom kontinuerliga attacker i östra Syrien.

Snarlika rapporter kommer även från grannlandet Irak, där IS har trappat upp sina attacker under den senaste tiden med en serie koordinerade angrepp i olika provinser. Västkoalitionen har sett sig tvungna att fortsätta flygbomba IS. I april genomförde Storbritannien sin första flygbombning på sju månader.

Fortfarande sitter också mer än 12 000 misstänkta IS-krigare inlåsta i fångläger hos de kurdledda SDF-styrkorna i nordöstra Syrien. 3 000 av dessa fångar är utländska IS-medlemmar. Ingen vet vad som ska hända med fångarna och SDF har upprepade gånger bett omvärlden om hjälp, men fått litet gensvar.

Tog över fängelse

I slutet av mars och i början maj organiserade IS-medlemmar fånguppror och tog över ett fängelse i nordöstra Syrien, i protest mot förhållandena. I upproret i mars lyckades IS-fångar också fly. Fortfarande saknas en lösning och risken ökar hela tiden för nya uppror och rymningar av IS-fångar.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter kallade i början av månaden IS för en ”tickande bomb som inte får ignoreras”. Tyvärr tyder det mesta på att omvärlden gör just detta, särskilt i skuggan av coronapandemin.