– Det är för tidigt för att avgöra om det handlar om en ny trend. Våra siffror bygger på stora ökningar av militärutgifter på vissa håll i världen och stora minskningar på andra håll, säger Sam Perlo-Freeman, forskare vid Sipri och ansvarig för projektet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Den som vill nysta i alla bakgrundsfaktorer har ett digert arbete framför sig. Det handlar om ökade spänningar i vissa delar av världen, stark ekonomisk tillväxt i andra samt en period av högt oljepris som nu vänts till sin motsats.
Ökat med 13 procent
I praktiken betyder detta att Centraleuropa, efter vapenskramlet från öst, ökat sina militärutgifter med 13 procent, att både USA:s och Västeuropas nedskärningar bromsat in, och att Ryssland och Saudiarabien – som bägge nästan fördubblat sina militärutgifter sedan 2006 – efter oljeprisfallet aviserat respektive väntas avisera nedskärningar inför nästa år.
– Vad allt detta kommer resultera i är oklart. Visst har antalet konflikter ökat globalt, men nivån är fortfarande lägre än på 1980-talet, säger Sam Perlo-Freeman.
– Det intressanta med siffrorna är att de speglar konfliktnivån i världen och är en indikation på hur stater väljer att prioritera när det gäller konflikthantering. Det finns en farlig övertro på att militära medel kan skapa säkerhet, säger Linda Åkerström, ansvarig för nedrustningsfrågor vid Svenska freds och skiljedomsföreningen.
Mer än millenniemålen
I Sipris rapport relateras världens militärutgifter till vad det skulle kosta att uppnå de reviderade millenniemål som FN satte upp 2015.
Om man slår ihop kostnaderna för att ge världens barn och ungdomar en grundläggande utbildning, priset för att bromsa och motverka klimatförändringarna samt kostnaden för att utrota hunger och extrem fattigdom landar man på en årlig prislapp som motsvarar drygt 20 procent av de 1 700 miljarder dollar som världen lade ned på militärutgifter 2015.
Enligt Linda Åkerström är det självklart att en riktig satsning på global säkerhet kräver att fokus läggs på sådana värden som uttrycks i just de globala målen för hållbar utveckling.
– Det är intressant att Sipri jämfört demokratier och så kallade autokratier och hur dessa prioriterar mellan sjukvård och militärutgifter. Det visar att länder där folket har en möjlighet att påverka politiken också satsar mer på hälso- och sjukvård. För väldigt många människor i världen är just brist på mat, sanitet och sjukvård de största säkerhetshoten.
Även Sverige har på senare år ökat sina militära utgifter. Nivån kan tyckas modest jämfört med många andra länder, men enligt Linda Åkerström har Sverige en viktig roll att spela för att minska militariseringen i världen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Sverige är bland världens fem största vapenexportörer per capita och bidrar i högsta grad till militariseringen. Ytterst är det regeringens ansvar, och vi väntar fortfarande på en ny lag som förhindrar vapenexport till regimer som Saudiarabien och länder som Indonesien och Filippinerna, som alla är delaktiga i konflikter och kapprustning i sina respektive regioner.
”Tror inte vi kan nedrusta”
Allan Widman och Hans Linde, säkerhetspolitiska talespersoner för Liberalerna respektive Vänsterpartiet är överens om mycket när Dagens ETC ber dem kommentera Sipris siffror:
Ökningen av militärutgifter är en konsekvens av ett allt mer spänt säkerhetspolitiskt läge, menar de båda. Och ja, Sverige bör upphöra med sin vapenexport till diktaturer och krigförande länder, men Allan Widman (L) gärna skulle se en upprustning av både Sveriges och Västeuropas militära kapacitet. Hans Linde (V) är aningen mer försiktig.
– Vill vi vara militärt alliansfria så tror vi att Sverige behöver ha en trovärdig förmåga att möta säkerhetshot. Det handlar inte bara om militära hot, utan också exempelvis vad gäller klimatförändringar, skogsbränder och cyberattacker. Därför tror vi inte att vi i detta läge kan nedrusta i Sverige, säger han.
