Antalet betongblock, stängsel, taggtrådar, värmekameror, strålkastare och beväpnade vakter längs världens statsgränser har ökat dramatiskt de senaste decennierna. Samtidigt som tullar och handelshinder har avskaffats och ekonomin globaliserats så har andra hinder byggts.
Förutom de kanske mest kända murarna, mellan USA och Mexiko och mellan Israel och Palestina, så dyker det upp nya barriärer lite här och där i världen. I Sydamerika bygger Ecuador en fyra meter hög betongmur längs gränsen mot Peru. I Afrika byggs en mur mellan Somalia och Kenya, till en kostnad av 29 miljoner kronor per kilometer. Litauen bygger en mur längs gränsen mot den ryska enklaven Kaliningrad och i Kina har president Xi Jinping föreslagit att en järnmur ska byggas runt Xinjiang-regionen i västra delen av landet, en region som i huvudsak befolkas av muslimer.
Den kanadensiska forskaren Elisabeth Vallet, chef för geopolitiska institutionen på Quebecs universitet i Montreal, menar till och med att ”muren har blivit den nya standarden för internationella relationer.” Hennes forskargrupp har sammanställt en lista över alla de murar, och beständigt fästa stängsel, som i dag finns mellan stater. På listan finns 70 stycken som kan bekräftas.
– Men den är på väg att bli betydligt längre, vi dokumenterar nya löpande, säger Elisabeth Vallet till ETC.
Byggs av olika skäl
En del barriärer har byggts för att etablera gränser, såsom den som delar Cyperns huvudstad Nicosia i två, den som delar upp Kashmir mellan Indien och Pakistan eller den mellan Nord- och Sydkorea, som troligtvis är den tyngst beväpnade i världen.
Andra murar har byggts med det uttalade syftet att förhindra smuggling av sådant som vapen, människor och droger och för att förhindra för terrorister och organiserad brottslighet att röra sig, såsom mellan Tajikistan och Uzbekistan i Ferganadalen. Majoriteten av murarna har dock byggts för att förhindra irreguljär migration, något som också delvis gäller även för de murar som i första hand byggts med andra motiv.
Dessa murar, som ska stoppa migranter, återfinns bland annat i Östeuropa, såsom mellan Ungern och Serbien, i de spanska enklaverna i Afrika och mellan USA och Mexiko.
Reaktion mot globaliseringen
Elisabeth Vallet, som är en av världens främsta forskare på frågor om statsgränser, menar att ökningen av antalet murar i första hand kan ses som en ”motreaktion på globaliseringen.” Detta delvis eftersom en mur kan fungera som en symbol för att inrikespolitiken prioriteras över kontakterna med omvärlden.
– En mur förenklar världen. ”Vi” blir referenspunkten, ”dem” är resten, något som är främmande och som blir än mer främmande eftersom muren delar ännu mer, säger hon.
Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev
De murar som har byggts för att skydda den rika världen från den fattiga kallar hon för ”a great wall of globalization.” Detta delvis eftersom en mur är ett så konkret sätt för en stat att markera sin suveränitet och för att den ger inte bara en känsla av säkerhet utan också en känsla av samhörighet.
– När människor känner att de tappar greppet om sitt samhälle, liv, arbete och värderingar, sådant som påskyndas under globalisering, är en mur något som är tänkt att bevara det rådande och en ”guldålder”. Att bygga murar är väldigt symboliskt. Det är ett politiskt verktyg som är enkelt att marknadsföra för en populistisk kandidat och som också är någonting som kan visas upp rent fysiskt, människor kan se att regeringen gör någonting, säger hon.
”Politisk teater”
När den amerikanske presidenten Donald Trump berättade att USA skulle bygga ut muren mot Mexiko refererade han till just Elisabeth Vallets forskning, för att bevisa att murar fungerar. Han skrev på Twitter att ”Över 800 brittiska mil {1287 kilometer} av murar har byggts i Europa bara sedan 2015. De har alla varit 100% lyckade.”
Problemet är bara att Elisabeth Vallet sågar hans idéer rakt av och menar att Trump har gjort grova feltolkningar av hennes forskningsresultat.
– Att bygga murar är som att sätta plåster på ett brutet ben. Det är politisk teater, säger hon till ETC och fortsätter:
– När regeringar bygger murar i stället för att använda diplomati och utrikespolitiska verktyg, sådant som faktiskt är nyckeln till att lösa de problem som är tänkta att lösas, använder de inte bara en hammare som är för kort, de slår även på fel spik. För att hantera exempelvis massmigration, som vi förvisso inte har sett ännu, måste roten till migrationen hanteras, det vill säga sådant som klimatförändringar och osäkerhet i ursprungsländerna, konstaterar hon.
Botar inte ens symptomen
Av forskningen om statsgränser framgår nämligen att en mur sällan löser de problem som är tänkta att lösas. Problemen förflyttas endast i tid och rum och de människor och varor som är tänkta att stoppas hittar ofta andra vägar.
– Det som händer är i regel att de som vill komma förbi muren i stället använder tunnlar, ramper, katapulter, drönare eller tar sig in via grannländerna eller närmaste öppning. Murar skapar också en marknad för maffian och organiserad brottslighet som kan smuggla saker och människor. Exempelvis kommer den största andelen droger från USA till Mexiko via de reguljära gränspassagerna, säger Elisabeth Vallet.
Andra problem med att bygga meterhöga väggar rakt igenom naturlandskap är att ekosystem förstörs, att lokalsamhällen riskerar att splittras och att de som bor omkring öppningarna påverkas av att organiserad brottslighet etablerar sig där.
– Dessutom är murarna extremt dyra att konstruera, det är som att bygga gigantiska motorvägar som behöver underhållas årligen, säger Elisabeth Vallet
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
