Nu kan Kuba vara på väg mot en ny framtid

När min vän Raul, i Gamla Havanna, skriver sina Whatsapp-meddelanden glömmer han ofta att sätta ut skiljetecken. Det ökar intrycket av förvirring i det han berättar: ”vadsom helst kan händanu folk i sanisidro är skitförbannade polisenhar tagit luismanuel och det finnsingenmat bara dollarv gäller hur mår familjen...”. Jag försöker låta bli att påverkas, men jag märker att när jag tar del av information om läget i Havanna från andra håll finns hjärtklappningen där, som en slags grundton jag inte kommer ifrån. Och det är nog inte bara Raul. Det finns många skäl för hjärtklappning.

Kvarteret San Isidro i Gamla Havanna, mellan järnvägsstationen och hamnen, har de senaste månaderna varit skådeplats för en rad spektakulära protester som inkluderat hungerstrejker, gatuprotester och polisingripanden. Men det har också hänt att gripna har fritagits av demonstranter medan omkringstående ropat slagord mot regeringen eller sjungit protestsången ”Patria y vida/Fädernesland och liv” i kontrast mot revolutionens traditionella paroll ”Patria o muerte/Fädernesland eller död”. Under en av de senaste protesterna på huvudstråket calle Obispo retirerade polisen när demonstranterna kopplade arm och vägrade att följa med. Istället ingrep agenter från säkerhetstjänsten. En av de demonstranter de släpade bort bar på ett plakat med texten ”Socialismo Si! Represión No!”