– Är det inte en förolämpning? Vårt kvarter står i brand och brandkåren kommer inte?

– Kanske inte så konstigt med tanke på hur vi mottar dem när de kommer?

– Vadå vi? Tala för dig själv!

Det blir kaos

Det är Malika Hazi, 47 som kallar brandkårens frånvaro för en förolämpning och grannkillen Aldo Sadik, 21 som säger att det inte är så konstigt. När polisen kommer in på gården blir det kaos, berättar han. Polisen hade kommit natten då bärgarbilen sattes i brand. Och då blev det kaos.

Han säger att så fort polisen kommer så mottas de med "fyrverkerifest".

– Det är som att brandkåren, ambulansen, ja all samhällsservice, blir en representant för polisen. Och polisen är fienden, förstår du? Den här bärgarbilen, den kom utifrån, förstår du?

Aldo Sadik säger att lågorna var enorma, att alla skrek liksom av upphetsning.

”Går inte att ringa efter hjälp”

Tidigare ostraffade 17-årigen Nahel Merzouk sköts till döds av polis när han inte stannade vid en trafikkontroll. Det är snart en vecka sedan. Upplopp blossade upp direkt och har spridits till hela landet. Utöver bilar och bussar har polisstationer, bibliotek, skolor och vårdcentraler bränts ned och många butiker plundras – stora kedjor såväl som småbutiker. 

Aldo Sadik tar med Dagens ETC runt och presenterar folk.

– Du måste gå med någon så de vet att du är okej. Säger jag inte att du är okej, går i god för dig, då pratar de inte med dig över huvud taget, säger Aldo.

Malika Hazi vill inte vara på bild men försöker visa sina egna bilder på nättens bränder som hon filmat på sin mobiltelefon. Bilderna syns inte i solljuset, skärmen är krossad.

– Titta, vandalism är oacceptabelt. De förstör för sig själva. För oss alla. Jag blir så bedrövad att det inte går att ringa efter hjälp i det här kvarteret. Det är så himla korkat.

– Madame, polisen hjälper inte en sån som mig. Jag har fått stryk hundra gånger och om de dödar mig kommer de undan. Jag vet det och de vet det, det är därför de dödade Nahel, säger Aldo Sadik.

Han menar att det är läskigt att veta att polisen kan döda ostraffat.

– De gillar att påminna om det också.

Farligt att prata

Två män ser irriterade ut av vår närvaro. Aldo pratar med dem, säger att det är lungt.

– Ge fan i att ta bilder. Prata med borgmästaren, han gillar att bli fotograferad. Vi kan inte prata med dig, det är farligt.

Den ena har benet i gips. "Fotbollsolycka" säger han och den andra skrattar och säger:

– Han ljuger som han andas.

Varför är det farligt att prata?

– Du är inte härifrån Madame, då skulle du veta att i det här kvarteret talar vi inte, vi håller tyst, annars blir det farligt.

Aldo Sadik säger att det finns kriminella här, att det är därför. Vill man ha ett lugnt liv så håller man tyst. 

– Man håller sig väl med varandra, är på samma sida om du fattar. Det är lätt att bli indragen. Alltså vi… ingen är oskyldig till slut.

Han medger att inte heller han är oskyldig, men säger att han låtit bli att delta i upploppen. 

– Om du skulle se mitt brottsregister skulle du fatta. Jag försöker hålla mig ifrån all skit nu. Men det är också därför de litar på mig. För de vet att jag vet hur det funkar.

En av männen säger att mordet på Nahel Merzouk och upploppen är vad de lever med året runt. Han säger till slut han deltagit själv, i upplopp i ett område närmare Paris.

– Nu får hela Frankrike leva vår vardag en stund. Polisen torterar oss och våra småsyskon. Livet ser ut så här för oss men vanligtvis är det inget någon ser. Du kan bo två gator härifrån och inte ha en aning.

Det är olagligt att föra statistik på invånare utifrån etnicitet i Frankrike. I Carrières-sous-Poissy finns dock flera stora vänföreningar med länder som Algeriet, Marocko, Senegal och Kamerun. Här finns också en av Île-de-France största moskéer. 

Omringat av villaområden

Det är som mannen säger – runt om området för subventionerade bostäder finns gulliga små villaområden, nybyggda lägenheter: det är en sömnig förstad. Brottsligheten är låg med få inbrott, ett enda rån de senaste fem åren, en kvinna som fick en halskedja avtryckt. Våld i hemmet och uppgörelser mellan kriminella är de vanligaste våldsbrotten, enligt länets informationscenter. Kriminaliteten är koncentrerad till det mest utsatta området och kan inte relateras till etnicitet.

– Vi är bortglömda i vanliga fall. Men framförallt är folk fattiga som råttor här, säger Aldo Sadik.

De märks inte på de två männen som kom inglidande i en flådig SUV. På parkeringen står annars mest begagnade småbilar.

– Det är leasing, säger mannen med gipset. 

– Det är "affärer", viskar Aldo och gör citationstecken med fingrarna.

Muhammed Idris, 43, har stått intill den brända bärgarbilen och lyssnat.

– Jag är fattig. Fråga mig!

Han sliten ut, som att han inte sovit ordentligt, och har diffusa sår i pannan.

– Jag bor här med min gamla far, jag har inget jobb för jag har problem med drogerna. Mitt ex bor här också med vår son i en annan lägenhet. Jag tror han var med och eldade men jag vet inte. Han nekar förstås men jag ska säga ärligt: jag är ingen bra farsa, jag orkar inte.

Muhammed Idris säger att en gång i tiden hade han jobb och ett liv men att "det sket sig"

– Alla pratar om upplopp nu, att det brinner och att polisen bråkar. Men så är det varje sommar. Vi som bor här kan knappt röra oss utanför dörren utan att bli stannade av polisen. Vi måste legitimera oss, vara undergivna och artiga och ändå förnedrar de oss. 

Han säger att det inte spelar någon roll om man är kriminell. Att hans son, innan han drogs med "i skiten" stoppades av polis på väg till skolan flera gånger.

– Det är en känsla av vi mot dem. De kan döda min son imorgon.

Böter för föräldrar

Aldo Sadik visar en mobilchatt i sin telefon. Där finns bilder av brinnande bilar och polistrupper. "Kom hit, vi ska ge dem motstånd, krossa dem", står det. Och så en adress.

President Emmanuel Macron har hållit sociala medier och tevespel delvis ansvariga för upproren. Särskilt Tiktok och Snapchat där liknande meddelanden förs ut.

Inrikesminister Gérard Darmanin påpekade att många av de över 3000 gripna upprorsmakarna är minderåriga, vissa så unga som 12 år och justitieministern föreslår grova böter och fängelsestraff för föräldrar vars barn är ute och härjar på nätterna.

– Ja, då får de väl låsa in mig då, vad ska jag göra?, undrar Muhammed Idris.

Aldo Sadik skrattar åt presidentens tevespelskommentar.

– Han är galen. Det är sant att grejer organiseras spontant på sociala medier men vad ska han göra, agera diktator och stänga ned allt?

”Hårt mot hårt”

Lokalpolisens Jean-Paul Satel i Carrières-sous-Poissy, säger till Dagens ETC att de ibland måste kalla in specialstyrkor utifrån till kvarteret.

– Vi jobbar med borgmästaren för att bygga upp förtroende med de boende som vi har överallt annars. Jag tror inte det finns något annat sätt. Våldet är en ond spiral. Vi är inte fienden.

Upploppsmakare angrep natten till söndagen en borgmästare i kommunen L’Haÿ-les-Roses söder om Paris. En bil sattes i brand och när elden var nära att sprida sig flydde familjen – med barn – ut och skadades.

Eddy Haït, borgmästare i Carrières-sous-Poissy säger att det enda sättet för honom att skydda sig är att ha nära kontakt med de boende.

– Vi jobbar med civilsamhället med vad gäller upproren är det nolltolerans. Hårt mot hårt. Det förstör för alla. Det upprorsmakarna måste förstå är att mest av allt förstör det för dem själva, säger Eddy Aït.