En kapplöpning mellan barn på enhjulingar. Scouter som springer efter för att se om ett av barnen är den trettonåriga flicka som eftersökts av sin mamma sedan flera timmar tillbaka. Volontärer som vandrar genom gångarna och ropar ut rutten för en buss som har några platser över: 

– Dresden! Chemnitz! ­Stuttgart! Heidelberg!

Här ger ­telefonoperatörer bort simkort med polska nummer, där har några flyktingar som är frisörer öppnat en salong på några kontorsstolar, i närheten pågår ett barndisko. Jehovas vittnen delar ut biblar. 

Tesco, som centret ­kallas efter den lågprisaffär som tidigare höll till i lokalerna, har ingen officiell status i det polska migrationssystemet. ­Myndigheterna tar inget ansvar, och ändå passerar flera tusen personer genom centret varje dag.

Tidigare butiksutrymmen har omvandlats till sovsalar, i den största står 500 fältsängar. 

För några dagar sedan upptäcktes att även loppor har flyttat in i sovsalarna som stängde för desinfektion, men nu är det full fart igen i centret.

Volontärer från Spanien, Ghana och Pakistan kämpar med språkförbistring, många av ukrainarna de vill hjälpa har aldrig varit utomlands och pratar inte engelska. Nu ber de en grupp volontärsryssar att lära dem det kyrilliska alfabetet.

Improviserad organisering

Trettonåringen är hittad, eller snarare: plötsligt kom hon gående genom glasdörrarna, tydligen stod hon bara i kö för att få pommes som några nederländare skänker bort gratis från en foodtruck på parkeringen. Hon får en örfil av sin mamma, sen går de tillsammans till sin sovsal.

En äldre dam vill att ­volontärerna ska ge henne 30 euro. 

– Någon har stulit mina stödstrumpor och nu har jag inte råd med nya!

– Och jag har tappat bort min e-cigarett, försöker en yngre kille.

Här finns också ett slags improviserade resebyråer, be­stående av ett bord för varje land, en bärbar dator och volontärer som försöker övertala ukrainare att ta någon av ­bussarna som är på väg till gränsen för att hämta flyktingar.

Det är viktiga beslut att fatta, och de tas i ett komplett kaos.

Istället för tjänstemän från Migrationsverket eller en jurist med kunskaper i ukrainska eller ryska är det en tidigare ­sverigedemokrat som sitter under en stor Sverigeflagga som hänger ned från taket och ­försöker locka flyktingar till Sverige. 

– Jag kom hit för jag ville inte sitta hemma och bara se på, säger Martin Johansson, oppositionsråd på Tjörn. Han valdes in för SD, som han sedermera fått lämna, och idag representerar han det egna Bohusläns­partiet. Han säger att han önskar att transporterna till Sverige ­organiserades på något sätt, till exempel skulle kommuner kunna skicka ned bussar som hämtar människor.

– Så gör kommuner från ­andra länder. Nu har vi ju bara en buss varannan dag ungefär.

Hellre Tesco än Bryssel

EU-länderna har aldrig lyckats enas om en gemensam ­flykting- och migrationspolitik som inte är för urvattnad och verklighetsfrånvänd för att faktiskt fungera. Polen har notoriskt satt sig på tvären när det gäller att utarbeta system som omfördelar folk på flykt från gränsländer till dem som är längre bort från ­fronten. Att 2,3 miljoner ukrainare hittills har korsat landets gräns är inget som fått Polen att byta ståndpunkt. PiS (regerings­partiet Lag och Rättvisa) vill inte be andra länder om hjälp, vilket är ett villkor för att arbetet med en EU-organiserad om­fördelning av flyktingar ska dra igång. 

Istället för ordning och reda finns alltså Tesco, med sitt ­Babels torn av volontärer som försöker övertyga ukrainare, varav många aldrig tidigare lämnat sitt land, att de måste vidare, helst så långt bort som möjligt. Att Polen är fullt och så klart är det upp till ukrainarna själva att välja men just nu finns det bussar som åker till Porto, i morgon till Berlin och Uddevalla … Men så undrar ukrainare saker som: kan en turkisk pojkvän följa med till Sverige? Får den 70-åriga damen från Irpin, som förlorat både man och hem i bombningarna och nu bara önskar att få dö i fred, någon slags pension i Portugal ifall döden dröjer?

En volontär börjar googla. Två andra börjar tvista om huruvida en familj som vill till Örebro borde åka med en buss till Malmö eller snarare satsa på en färja till Stockholm.

– Förlåt, jag blir helt yr i huvudet av all den här informationen, säger Maryna, som företräder familjen i fråga. Hon ber om lite betänketid – och två timmar senare skickar hon ett sms från tåget till Warszawa.

– Jag tror det är bäst att vi stannar i Polen. 

”Organiserat kaos”

På stadshuset i Przemyśl anser man att situationen ändå är under kontroll. Av de 700 000 personer som flytt via den här sömniga gränsstaden, med en tiondel så många invånare, har nästan alla åkt vidare.

– Tesco…, börjar Witold Wołczyk från borgmästarkontoret.

– … jag menar Centret för humanitär hjälp, är kaotiskt men det är organiserat kaos.

Men han medger att det är svårt att få ukrainare att åka till länder långt från Polen. I början kom de som hade kontakter, som visste var de skulle. Nu kommer många som aldrig varit utomlands, som har dålig koll på europeisk geografi. Det är svårt att sätta dem på en buss till Uddevalla, ja till och med Toruń, en mindre stad i norra Polen, är det ingen som vill åka till. 

– Det är Warszawa, möjligen Kraków eller Berlin som gäller. Men det är människor vi pratar om, vi kan inte tvinga dem till någonting.

Men det ­kanske ändå går att ordna något mer ­genomtänkt än Tesco? EU har ju länge försökt få till funderande ­fördelningssystem, men sådana försök har blockerats av Polen.

– Jaså, har Polen blockerat i EU? Kanske är det så, men det är inte upp till mig att uttala mig om det. Det jag kan säga är att vi som den lokala myndigheten vill vara nära de människor som drabbades av den här katastrofen som ett krig innebär. På det hela tycker vi att det har fungerat väl – mycket tack vare alla volontärer.

På Witold Wołczyk verkar det som inte ens den största ­flyktingskrisen som Europa ­skådat sedan andra världskriget kan låsa upp blockeringarna i den europeiska flyktingpolitiken. 

Det är bara att hoppas att volontärerna och de lokala myndigheterna orkar fortsätta organisera kaoset – en ny flyktingkris som splittrar Europa skulle vara en våt dröm för Kreml.