Gazakriget.

2014-08-01 10:30
  • En pojke tittar genom en bombskadad vägg i FN-skolan i flyktinglägret Jebaliya i norra Gaza. Bild: Hatem Moussa/AP/TT
    En pojke tittar genom en bombskadad vägg i FN-skolan i flyktinglägret Jebaliya i norra Gaza.
  • Rök stiger över Gaza City efter israeliska luftattacker under onsdagen. Bild: Hatem Moussa/AP/TT
    Rök stiger över Gaza City efter israeliska luftattacker under onsdagen.
  • Bild: Hatem Moussa/AP/TT

Tre veckors helvete

Israels attacker i Gaza fortsätter att skörda liv. Efter att markinvasionen inleddes stiger dödstalen för varje dag. Nästan en halv miljon människor är på flykt och samtliga invånare drabbas av krigets konsekvenser. Befolkningen och hjälporganisationer är överens: ingenstans är det säkert i Gaza.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

I Gaza City bor Mona med sin man och sina två söner, 5 och 7 år. När Israels attacker mot Gaza inleddes för drygt tre veckor sedan var den här delen av staden relativt besparad från förstörelse. Men efter att Israels operation intensifierades har Mona inte slappnat av en sekund. Hon beskriver oron som att ha en sten i magen, som blir tyngre för varje dag som går samtidigt som bomberna faller nästgårds.

– Det är inte bara hela huset som skakar när en bomb smäller. Hela min kropp skakar och mitt hjärta går på något vis sönder för varje gång. Jag känner att jag kan bryta ihop vilken sekund som helst. Det vill jag inte göra inför mina pojkar. Men ibland går det inte att hålla emot, säger Mona över telefon.

Barnen är rädda

Monas pojkar är rädda. De undrar när allt ska vara över, varför någon vill döda dem, vad de har gjort för fel. Mona vet inte vad hon ska svara, det enda hon kan göra är att be att hennes familj skonas. Familjen håller mestadels ihop i samma rum när attackerna är intensiva – vid den sida av vardagsrummet som de tror är säkrast.

– Det är som om jag tappat begreppet om tid. Dels för att det inte går att sova, dels för att varje minut känns oändligt lång. Jag har just upplevt två tidigare krig här i Gaza och jag är fortfarande lika rädd, säger Mona.

Läget har blivit allt allvarligare sen Israel påbörjade sin markoffensiv den 17 juli. Stridsvagnar tar sig in i Gaza och flottan beskjuter från havet. Israel har som mål att förstöra tunnelsystemen under Gaza. Samtidigt fortsätter luftanfallen och stora delar av landremsan har förstörts. Över 1400 människor har dödats, en klar majoritet är civila och av dem är nästan en tredjedel barn. Sedan markoffensiven inleddes har FN räknat ut att ett barn i timmen dör.

På den israeliska sidan har minst 59 dödsfall rapporterats, varav tre är civila.

7500 palestinier skadade

Fler än 7 500 palestinier är skadade och sjukhusen går på knäna i brist på resurser. Nästan en halv miljon människor har tvingats lämna sina hem. Drygt hälften får skydd i FN-skolor och resten bor hos släktingar med förhoppning om att finna trygghet. Men ingenstans i Gaza är säkert. Även FN-skolor har utsatts för missilanfall. På onsdagen attackerades en skola i Jabalia i norra Gaza där över 3 000 internflyktingar sökt skydd. FN uppger att Israel hade meddelats skolans koordinater och att flyktingar huseras där sjutton gånger. Trots det attackerades skolan och 16 palestinier dog och över 100 skadades.

Sedan i tisdags är även elektriciteten utslagen. Människor är beroende av generatorer, men bränsle är dyrt och svårt att få tag på. Redan innan Israels anfall startade var elförsörjningen ansträngd med tolv timmars elavbrott per dygn. Vattenledningar och avloppssystem har utstått stora skador och befolkningen har knaper tillgång till rent vatten.

Hjälporganisationerna gör vad de kan för att skydda Gazaborna och underlätta livet för dem. Men den farliga miljön hindrar många organisationer att nå de mest utsatta områdena. Alun McDonald på brittiska Oxfam menar att hela samhället är i kris.

– De tre största behoven just nu är vatten, mat och skydd. Med alla internflyktingar är Gaza ännu mer tätbefolkat än tidigare. Människor har inte det de behöver och alla får inte heller den hjälp som de behöver. Problemet att det inte finns någon säker plats i Gaza, säger han.

Hårdare attacker – ingen vapenvila

Trots förslag om vapenvila har ingen överenskommelse nåtts. Temporära eldupphör har gjort livet för Gazaborna lugnare i några timmar, men inte ens under dessa tillfälliga vapenvilor kan människor vara helt säkra. Både Israel och Hamas har brutit mot eldupphör. På onsdagen utlystes en fyratimmars paus i anfallen. Gazabor söker sig då ut för att fylla på förråden eller förflytta sig. På marknaden i hårt attackerade Shujaiya skjöt Israel, enligt uppgifter, tre missiler. 17 människor dog och över tvåhundra skadades.

Stridigheterna intensifieras konstant. Israel hävdar att de redan lyckats försvaga Hamas rejält, men än syns inga tecken på att marktrupperna kommer att dra sig tillbaka. I veckan kallades ytterligare 16 000 israeliska soldater in, vilket innebär att sammanlagt 86 000 reservister är i tjänst.

– Vi vädjar till båda parter att upphöra med beskjutningarna, men framför allt måste israeliska regeringen sluta attackera. Ju mer attacker, desto fler dör. Det här har orsakat massiva skador på Gazas samhälle som kommer ta år att reparera. Parterna måste söka en långtidslösning annars kommer det här blossa upp igen, säger Alun McDonald på Oxfam.

Blockaden måste hävas

Ett av Hamas huvudkrav är att blockaden av Gaza måste hävas. Flera människorättsorganisationer manar också till att blockaden måste lättas för att situationen ska kunna bli stabilare i framtiden.

Mona håller med, hon tycker att den viktigaste punkten i en överenskommelse är att öppna gränserna mellan Gaza, Israel och Egypten.

– Jag vill inte att fler ska dö, men jag vill inte heller att vi ska gå ur det här kriget med ingenting vunnet. Hamas måste driva motståndet, och blockaden måste hävas. Det är enda sättet för Gaza att gå vidare, säger Mona.

Mona ska försöka få sina pojkar att sova, åtminstone vila lite. Hon berättar att den äldsta knappt törs stänga sina ögon, trots att han är utmattad av rädsla och sömnbrist.

– De är rädda att de inte kommer vakna igen. Det är jag också. Det finns inga garantier här, säger Mona.

Detta har hänt: Israels offensiv i Gaza

• Upptrappningen mellan Israel och Hamas började när tre israeliska tonåringar som bodde i bosättningar på Västbanken kidnappades den 12 juni. Under den israeliska militärens sökande efter de unga männen greps över 500 palestinier och fem dödades.

• Den 30 juni hittades de tre ungdomarna döda norr om Hebron. Två dagar senare fördes en ung palestinsk man bort och brändes levande i en hämndaktion.

• Den 8 juli inledde Israels militär en massiv offensiv mot väpnade grupper i Gaza, bland andra Hamas väpnade gren.

Israel uppmanade senare det palestinska folket om att lämna vissa områden i Gaza som senare kom att bombas.

• 17 juli inledde Israel sin markoffensiv. Under Israels attacker har hittills minst 1 283 palestinier dödats, varav 64 procent är civila. Motsvarande siffra för israelerna är 56 döda, varav 5 procent civila. Första veckorna bestod våldet av Israels bombräder över Gaza och Hamas raketbeskjutningar mot Israel.

• ”Brasilien var först med att erkänna Israel. Brasilien är Israelvän ... men det som händer i Gaza är en pågående massaker”, har Brasiliens president Dilma Rousseff sagt. Hon är en av dem som varit hårdast i fördömandet av Israels agerande.

• Den senaste veckan har det internationella samfundet arbetat intensivt för att få till en längre vapenvila, men de försök som gjorts har antingen brutits av Hamas eller av Israel.

• Minst 100 palestinier dog under tisdagen i det som har beskrivits som det blodigaste dygnet i Gaza sedan offensiven inleddes. I attackerna förstördes även det enda kraftverket i Gazaområdet. Under natten mot onsdag genomförde Israel 75 attacker mot Gaza, bland annat sköts granater mot en FN-skola som användes som ett skydd för flyktingar.

• Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har i ett av sina uttalanden sagt: ”Vi måste vara beredda på en långvarig insats. Vi kommer att fortsätta tills vi har avslutat vårt uppdrag.”

• Kritiken mot Israels agerande har varit stundtals hård även i Sverige, bland annat har de svenska författarna har Göran Rosenberg och Jan Guillou uttalat sig om att Israel är en apartheidstat.