Träningen blev räddningen för Lesbos migranter

Solen bränner obarmhärtigt på huden, doften av hedblomster fyller luften, blodet pulserar i öronen. Syret räcker knappt till för att springa ända till toppen av berget. Nina de Winter och Nasim Ahmadi dyker upp vid den översta delen av stigen bland olivträden för att hjälpa de som är efter.

– Bra jobbat! Några meter till och vi har nått toppen, sedan är det nedför hela vägen! Kom igen, hejar Nina.

Här är ingen ensam, inte ens när man springer. Bland alla de organisationer som är aktiva under den humanitära krisen i Lesbos, är Yoga and sport with refugees, Yoga och sport med flyktingar, ett unikt projekt. Under snart fyra år har de engagerat tusentals idrottsmän och kvinnor, mest flyktingar, i 25 olika grenar, från kung fu och simning till yoga.

Många aktiviteter sker i organisationens gym, några kilometer från Mytilene nära öns numera enda flyktingläger, Mavrovouni.

– I början hade vi bara ett tält, sedan hittade vi den här lagerlokalen. Väggarna var helt svarta av sot och rök, vi jobbade hårt för att förvandla det till ett gym, säger Estelle Jean, en 29-årig fransk kvinna som grundat Yoga and sport.

Nu finns det olika träningsmaskiner, övningsmattor och en färggrann klättervägg i rummet.

”Moria 2.0”

Nabiullah hänger ut några nytvättade kimonos i solen på planens förgård.

– Jag har varit volontär i några veckor nu. Förutom att hjälpa till med gymmet med de andra så kör jag lite boxning och löpning, men det jag älskar mest är klättring.

Han är en 20 år gammal afghansk flykting som kom till Grekland för snart två år sedan.

Ett år bodde han i de ökända Morialägret som brann ned i september 2020. Nu bor han i Mavrovounilägret, som kallas Moria 2.0 på grund av de omänskliga förhållandena som råder där. Bakom torn och taggtråd bor 6 500 personer i tält. Polisen patrullerar ständigt lägergatorna, tillgång till vatten och sanering är otillräckliga.

– Man måste ofta tjata för att få lämna lägret i ett par timmar och i Mytilienes centrum övervakar alltid polisen var man rör sig. Det är viktigt att komma bort från lägret, att träffa andra människor, så man inte blir galen, säger Nabiullah.

Det mentala välbefinnandet och det fysiska måendet för de som bor i lägret hänger på en skör tråd, enligt en rapport av Läkare utan gränser från den tionde juni. Rapporten beskriver en dramatisk situation, fem år efter överenskommelserna mellan EU och Turkiet. Yoga and sport försöker att motverka isoleringen.

– Vi har valt att inte jobba i lägret, utan att göra aktiviteterna utanför så att människor kommer bort från de förhållanden som råder där, förklarar Nina de Winter, en 26-årig nederländsk kvinna som hjälper Estelle att driva organisationen.

Certifierade yogainstruktörer

Gymmet är redan öppet klockan 8.30 på morgonen. Aziz, 24 år från Kongo, är styrketräningscoach. Äldre afghaner och unga kongoleser och kamerunier turas om med skivstängerna, med bänkarna, med träningsmaskinerna. Aziz observerar lugnt, ger råd och kollar att allting löper som det ska.

Han bor i Mytilene i ett hus i den övre delen av staden tillsammans med andra instruktörer från organisationen. Bland dem finns de certifierade yogainstruktörerna Zakhi Mohammad och Yadullah Mousawi, båda från Afghanistan.

– Nu kan jag resa, jag har fått de dokument som behövs. Jag vill åka till Iran och hälsa på min familj där, sen får vi se, berättar Yadullah.

I skuggan av ett citronträd pratar de med Mohammad och Masume. De är nästan lika gamla, de delar en passion för teater och är mycket nära vänner.

– När jag kom till lägret var jag sjuk. Jag hade förlorat viljan och intresset att göra något alls, sedan gick jag på en yogaklass och hittade frid igen. Det är därför jag lär ut yoga, för jag tror att det är bra för alla, speciellt alla här, berättar Zakhi.

Tränar i en park

I den lilla hamnen Skala Sikamineas på norra delen av ön reparerar en fiskare sina nät. Den turkiska kusten är ungefär nio kilometer bort, men den här delen av havet kan kännas lika lång som en livstid. De utslitna lapparna från flytvästar som de lokala myndigheterna har samlat ihop i närheten, i en liten dal nära Methimna, berättar historien.

Mahdi Khavari ser på det kristallklara vattnet där hans vänner dyker.

– Jag drunknade nästan två gånger. Jag är rädd för att sätta huvudet under vattnet, men jag vill lära mig att simma, berättar han.

Han är en afghansk kille, 27 år gammal och den karismatiska coachen för Team energy på Lesbos, det K1/kickboxningslag som är aktivt både på ön och i Aten.

Ikväll ska Mahdi och hans pojkar hälsa på Nina och Estelle för att titta på två Yoga and sportatleter, Majid Ahmadi och Hamid, som tävlar i Athens Grand Prix.

Fyra gånger i veckan i Aten samlar Hamid Nowroozi 30 flickor och pojkar i en park som är tillägnad Ares, de gamla grekernas krigsgud. Hamid är 27 år gammal, ursprungligen från Afghanistan, men han är född i Iran där han började att träna kickboxning när han var tio år. Han har inte slutat kickboxas sedan dess och han har deltagit i några internationella tävlingar.

– Jag har alltid fortsatt att träna och att lära ut åt andra. Vi grundade Team energy. Jag kom till Europa för att tävla på internationell nivå, berättar han.

– De som har fått sina dokument och flyttat till Aten vill ofta fortsätta att utöva sin idrott. Så snart som möjligheten uppstod så körde vi i gång, förklarar Estelle Jean.

Nina understryker hur viktigt det är att organisationen har startat aktiviteter i Aten, eftersom staden till skillnad från Lesbos är ett ställe där människor börjar sina liv på nytt. De två kvinnorna kommer till Aten då och då för att planera och ha möten med de tre afghanska flyktingar som leder aktiviteter i huvudstaden.

Åtta försök att korsa gränsen

En av dem är Sohaila Shojayie, 16 år gammal. Hennes passion
är muay-thai, thaiboxning, hon tränar hårt för att delta i officiella matcher.

– Så snart som jag kan tänker jag åka till Thailand.

Hon är redan en kämpe, en fighter. Efter att ha försökt korsa gränsen mellan Turkiet och Grekland åtta gånger, landade hon 2019 i Lesbos med sin mor och sin syster. Sohaila kan betala hyran för ett rum i Aten med hjälp av stöd från Yoga and sports som hon får för de uppgifter hon utför. Hennes familj är tvingade att bo i Malaksalägret, fyra mil från Aten, en timmes resa med tåg.

Den grekiska regeringen bygger en mur runt lägret.

I parken under grenarna av ett träd ger Eshan Ahmadi lektioner i kung fu. Bland eleverna finns Aresh, en afghansk kille som levt fem av sina 17 år i Grekland. Han väntar på att få ansluta till sin familj i Tyskland.

– När jag har ledig tid tränar jag kung fu, Eshan är en bra lärare och framför allt en god vän, säger Aresh medan han sätter på sig de gula handskarna.

Det är hans tur att sparra med tränaren, och i mitten av torget duckar han, slår hårt och träffar precist. På Zografon athletics stadium pågår löpträning. Tränaren är 19-åriga Morteza, även han från Afghanistan. Han började med löpning på Lesbos.

– Jag har redan vunnit tävlingar i Grekland, berättar han. Han siktar högt, hans träningspass är utmanande men balanserade. Efter mer än 20 kilometer på löpbanan springer han hem, nedför Alexandros Avenue medan solen går ner.