Över de öppna fälten på ön Mull utanför Skottlands västkust svävar tornfalkar, ormvråkar och blå kärrhökar. Fågelskådare med långa objektiv syns längs den slingriga vägen som leder in i en sträcka mellan några bergstoppar som kallas Eagle Alley. ”Det är som ett zoo här” utbrister en ornitolog, Området ger skäl för sitt namn när två havsörnar gör akrobatiska störtdykningar genom luften.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Flyguppvisningarna är för att hålla en kungsörn, som majestätiskt närmar sig, på avstånd och visa vems territorium den befinner sig på. Lite längre bort ligger Craigrowan Bed & Breakfast. Sue Morgan, 65, som driver vandrarhemmet har bott på Mull i större delen av sitt liv. Hon berättar om fåglarnas inverkan på öns turism.
– Om det inte vore för havsörnarna, och även kungsörnarna – så skulle jag inte vara här. De drar turister, helt klart, säger Sue Morgan.
Framgångsrikt återinförande
Havsörnens återkomst i Skottland beskrivs ofta som en framgångssaga. Arten jagades skoningslöst i Storbritannien på 1800-talet och den sista havsörnen sköts 1918.
I mitten av 1970-talet hämtades några havsörnar från Norge och sattes ut på ön Rum, nordväst om Mull. I dag häckar 20 havsörnspar på Mull och arten finns även på andra öar på västkusten samt på östkusten. Sammanlagt häckar 100 par i Skottland och siffran ökar.
Dave Sexton är havsörnsansvarig på Mull, genom organisationen RSPB (Royal Society for the Protection of Birds). Vi står några hundra meter från en kraftig tall med ett bo i toppen, där en vakande havsörn sitter. Vi betraktar havsörnen genom ett teleskop.
– Mull har en hållbar havsörnsstam nu, säger Dave Sexton.
Han hoppas att arten ska sprida sig över Skottland på egen hand och så småningom även tillbaka till Wales och England, där de tidigare ”systematiskt dödades tillsammans med alla andra rovfåglar”.
– De var konkurrens för oss människor, förklarar Dave Sexton och säger att nästa problem var äggtjuvarna.
Hård bevakning och stränga straffskalor har dock minskat hotet avsevärt. Nuförtiden är det istället fotografer som kommer för nära bona och stör örnarna, som har en naturlig plats i ekosystemets toppskikt. Fåglarna är asätare; de rensar upp naturen på döda hjortar och får, förklarar Dave, men de beskylls ibland även för att döda lamm. En beskyllning som är obefogad menar han.
– Jag har sett havsörnar äta döda lamm, men under 35 år har jag aldrig sett dem ta levande lamm, säger han och fortsätter:
– Kungsörnar däremot, har jag sett döda många lamm.
Det är svårt att hitta en balansgång mellan miljövård och lantbruk enligt Dave. Havsörnarna är viktiga för turismen i Skottland och drar enbart på Mull in tre till fem miljoner pund om året. Arten framkallar definitivt känslor i de skotska högländerna, framför allt hos ”hatarna som oftast skriker högst”.
– Men även hos dem är ekonomin viktig. Genom diskussion har vi kommit varandra närmare. Havsörnen är här för att stanna.
Bävrar var tidigare ett av Europas mest jagade däggdjur och utrotades på grund av sin päls och kött för 400 år sedan i Skottland.
Bävrarnas återkomst
2002 återinfördes två europeiska bävrar från Norge på Bamff Estate som är en privat mark vid foten av de skotska högländerna som ägs av Paul och Louise Ramsay. Paret, sedan länge involverade i naturvård, har i dag ett 20-tal bävrar utspridda över våtmarkerna på sina ägor.
I närliggande Tay, som är Skottlands längsta flod, har ett par hundra bävrar etablerat sig förmodligen sedan de olagligt har satts ut. Dessa skjuts emellanåt av lantbrukare, eftersom regeringen ännu inte tagit beslut om det ska finnas vilda bävrar i Skottland.
I Knapdale på västkusten pågår ett annat bäverprojekt som lockar stora skaror turister. Paul Ramsey visar runt i delar av sitt bäverterritorium; avgnagda trädstammar i varierande storlekar, dammar och hyddor byggda i en å; ett område som har förvandlats av ”naturens egna landskapsarkitekter”. Många kopplar samman bäverns utrotning med de allt fler kraftfulla översvämningarna i landet, detta sedan de naturliga landskapsarkitekterna försvunnit från i stort sett hela sitt forna utbredningsområde. Det är ett påstående som Paul Ramsay håller med om.
– De kontrollerar översvämningar, skapar kolsänkor och ökar den biologiska mångfalden. Fågellivet gynnas och uttrar stortrivs.
Beslutet om bävrarnas framtid i Skottland ska vara klart 2016 och Paul Ramsey arbetar för att öka förståelsen för arten.
– Europa har förlorat sina våtmarker, bävrarna är ett bra sätt att återfå dem på.
Organisationen Rewilding Britain startade i Storbritannien 2013 och i november förra året startade även projekt i Skottland. Målet är att återinföra utrotade arter och att restaurera ekosystemen, med hjälp av pengar från bland annat filantroper. För att nå målen måste man inkludera landägarna och lokalbefolkningarna, menar chefen för Rewilding Britain i Skottland, David Balharry.
Många kanske uppfattar de ändlösa gröna kullarna som täcker de skotska högländerna och stora delar av Storbritannien som vackra och naturliga. Men faktum är att här tidigare växte stora skogar som fick ge vika för jordbruk och ekonomisk tillväxt och stora djur som björnar, vargar och lodjur utrotades.
Landet är ett av få i världen som fortfarande saknar topprovdjur. Detta vill David Balharry, 50, som är uppvuxen på den skotska landsbygden och i hela sitt liv har arbetat med hållbarhetsfrågor, ändra på.
– Det handlar om att återinföra nyckelarter som sköter den naturliga balansen, förklarar David Balharry och berättar att hjortstammarna på många håll ökat så kraftigt att de begränsar återväxten av vegetationen. Han tror att lodjur är betydligt lättare att återinföra än vargar.
– När det gäller lodjur pratar vi nog fem år. Vargar antagligen inte under min livstid, men mina barnbarn ska kunna välja om de vill ha vargar eller inte.
Varg har inte synts till i de skotska högländerna sedan mitten av 1700-talet men i Alladale Wilderness Reserve, en privat mark som täcker drygt 90 kvadratkilometer i nordöstra Skottland, vill ägaren och engelske filantropen Paul Lister återskapa landskapet genom att plantera inhemska träd och återinföra rovdjur som brunbjörn och varg. Inspirationen kommer från enorma viltreservat i Sydafrika, där naturlig balans skapas i inhägnade områden.
Vildmarkspolitik hett i år
Innes MacNeill är manager i Alladale Wilderness Reserve och berättar om planerna när han kör runt på ägorna i en Land Rover-jeep
– Alla pratar om rewilding nuförtiden. I år kommer vi verkligen pusha regeringen att få sätta ut topprovdjur.
Stängsel skyddar nyplanterade trädplantor mot kronhjortarna, vars stam i Alladale uppgår till 800 djur.
I dag är det jägare som skjuter av hjortbeståndet men förhoppningen är att vargar i framtiden ska kontrollera klövdjuren och att rovdjuren samtidigt ska locka ekoturister till området som då kommer inhägnas, och samtidigt behöva utökas till den dubbla ytan.
”Snacks för lodjur och vargar”
Men inte alla är lika positiva till rewilding-planerna i Skottland.
En av dem är fårägaren Yvonne Spence som har sina tamdjur i Cairngorms National park.
– Det är en idé som ser bra ut men som inte fungerar i verkligheten, säger hon.
– Vildmarken är inte längre som den en gång var. Nu är Skottland befolkat av människor och man kan inte förvänta sig att vilda djur kan leva vid sidan av oss och våra tamdjur, säger Yvonne Spence och beskriver fåren och lammen som ”snacks för lodjur och vargar”.
Att sätta upp hägn som skydd mot rovdjur tror Yvonne Spence inte på.
– En varg kan hoppa. Ett lodjur kan klättra. Hägn kommer inte hjälpa våra tamdjur.
Men det fanns topprovdjur i Skottland tidigare?
– Ja, men lantbruket var inte så stor business då och Skottland var inte lika tätbefolkat. Om man jämför med Nordamerika och Skandinavien så är Skottland fortfarande litet. Det finns inte plats för alla.
I Cairngorms National park bor även naturfotografen Peter Cairns som är involverad i den brittiska miljörörelsen sedan många år. Han säger att debatten om rewilding är polariserad.
– Ena sidan består av traditionella privata landägare som bedriver sportjakt på sina marker. De vill bestämma över naturen.
– Andra sidan består av en grupp som ökar; utbildade människor som ingår i miljörörelsen, säger Peter Cairns som tycker det är viktigt att ha en öppen debatt mellan grupperna.
Enligt honom sponsras regeringen av den förstnämnda gruppen, som består av ”människor som vill ha ett landskap utan rovdjur”.
Han jämför med Indien där tigrar varje år dödar ett antal människor.
– Hur kan vi säga till Indien att de inte ska skjuta sina tigrar, när vi inte själva har några stora rovdjur kvar?
Trots motståndet ser Peter Cairns ändå att saker håller på att förändras.
– För 50 år sedan sågs europeisk ekorre som pest. Nu satsas det stora belopp på att återinföra arten. Om tio år tror jag att folk säger ja till lodjur i Skottland, och så småningom kommer även attityden till varg att förändras.•
