– Vi kommer att behöva minst nio miljarder kronor i bistånd för att begränsa denna katastrof. Bara i Nigeria kommer över 14 miljoner människor att behöva hjälp.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

De pengar som krävs finns inte i dag. Fortfarande är behoven stora i Etiopien och södra Afrika och hjälpinsatserna där är också underfinansierade.

Ändrad strategi

Det finns flera orsaker till att krisens omfattning inte varit känd tidigare, men bakgrunden är krig och konflikter. I takt med att Boko Haram pressats tillbaka av Nigerias armé har förhållandena i nordöstra Nigeria blivit tydliga.

– Konflikten med Boko Haram gör att strider och mineringar har hindrat bönderna från att bruka sina jordar för tredje året i följd. Detta har orsakat den akuta krisen, sa Peter Lundberg vid en pressträff i Nigerias huvudstad Ajuba.

På grund av de olika ländernas arméers förenade insatser mot jihadisterna har dessa ändrat sin strategi. Istället för att försöka behålla de större städerna har man koncentrerat sig på att sätta upp nya baser på landsbygden för att därifrån angripa administrationen i städerna och de olika arméenheterna.

Attackerar provinscentrum

Situationen har blivit mycket allvarlig, inte bara i Nigeria utan även i Tchad, Mali, Niger och Kamerun.

De stora bushområdena som följer sydgränsen av Saharaöknen, kallad Sahel, har länge varit försummade av de olika staterna och dess invånare har varit hårt utsatta för undernäring och obefintlig hälsovård. Där bygger nu Boko Haram, Al-Qaida och de Mali-baserade jihadiströrelserna FLM och al-Murabitoun, som svurit trohet mot IS, nya baser. Sverige har trupper under FN:s ledning i Mali.

Den internationella organisationen Crisis Group har gjort en genomgång av situationen i Sahel och berättar om jihadisternas framryckningar på landsorten och hur man använder sina nya baser till att attackera provinscentrum.

För jordbrukarna i framför allt Nigeria, Mali, Tchad och Kamerun betyder det stora problem. Dels kräver jihadistarmeérna föda och skatt från dem för att finansiera sin verksamhet och dels minerar de områden för att förhindra att odlingarna kommer de nationella krigsmakterna tillgodo. Kvar blir svält och armod för befolkningen.