Terrordådet i Paris kan locka fler till IS

Läs också: Svenske 18-åringen: "Ser fram emot att dö för IS"

Terrordådet i Paris utfördes av fransmän som sökt sig till IS, liksom gärningsmännen i attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari. Enligt en studie som kom tidigare i år från ICSR, Center for the Study of Radicalization and Political Violence, i London hör Sverige tillsammans med Frankrike, Danmark och Belgien till de länder i Europa som har flest unga per capita som rest för att ansluta till terrororganisationer. Frankrike är det land som till antalet bedöms ha flest terrorresenärer, 1 200 stycken. För Sveriges del ligger antalet mellan 150 och 180 personer. IS politiska mål handlar om att i ett första steg upprätta ett sunnimuslimskt kalifat i det som i dag är Syrien och Irak, och organisationen är känd för sina extrema tolkningar av sharialagarna. Men för de unga män och kvinnor från Europa som ansluter sig till IS har beslutet väldigt lite med religion att göra, menar flera forskare.

”Söker efter nytt sammanhang”

Den amerikanska antropologen Scott Atran, som är forskningschef på Jean Nicodinstitutet i Paris, lyfter istället fram utanförskap, drömmar om världsherravälde genom ett kalifat och förhoppningar om brödraskap som avgörande.

– De flesta är ungdomar som befinner sig i ett övergångskede i livet: migranter, studenter, arbetslösa, personer som just lämnat familjen de växt upp i och söker efter ett nytt sammanhang med vänner och medresenärer som smälter samman med varandra i ett ärorikt broderskap, skriver han i ett mejl till Dagens ETC.

Han skriver också att en undersökning bland franska ungdomar mellan 18 och 24 år förra sommaren visade att var fjärde hade en positiv eller mycket positiv syn på IS – betydligt fler än de 7-8 procenten av Frankrikes befolkning som är muslimer. Undersökningen visade också att majoriteten, tre av fyra, av dem som anslutit sig till IS gjort det tillsammans med vänner eller familj.

Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet, pekar på att det också är segregation och marginalisering som på ett sätt gör radikaliseringen möjlig.

– Du har inget jobb, vilket gör att du kan ha kontakter på helt andra tider under dagen än annars, du är friare att resa och du kommer inte att saknas, säger han.

Han saknar en allvarlig diskussion om vad segregationen lett till i Sverige. För tio år sedan ledde Kamali en statlig utredning om diskriminering, och redan då varnade han för effekterna av segregationen.

– Jag skrev att om man inte gör något åt marginaliseringen så kommer folk att dras till extrema rörelser. Men tyvärr blev det bara en ideologiserad debatt baserad på en höger-vänsterskala och när Alliansen vann valet 2006 sa Nyamko Sabuni att hon skulle eliminera utanförskapet på bara några år. I dag vet vi att Sverige är mer segregerat nu än då, och det är en politik som både socialdemokraterna och moderaterna är ansvariga för. Det vi ser är resultatet av att folk inte har någon framtidstro, inga visioner och ingen plats i samhället, säger han.

Nya metoder behövs

En annan viktig faktor enligt Masoud Kamali är de nya vägarna att kommunicera. Via bilder och filmer på nätet kan IS sprida sin propaganda och det är lätt för unga över hela världen att hitta.

– De kan förmedla en annan bild av kriget. De som känner en fientlighet mot samhället kan finna en känsla av tillhörighet där. Man får ett budskap och ett sammanhang där man kan tillhöra en global rörelse emot den västerländska rörelsen. Man behöver inte längre organisera sig i små celler, det räcker med sociala medier, säger han.

Masoud Kamali tror att dåden i Paris riskerar att leda till att fler unga radikaliserade i Europa lockas att strida för IS.

– Dådet gav ett kraftfullt budskap. ”Titta vi utför dåd i hjärtat av västvärlden och vi lyckades organisera oss trots den oerhörda kontrollen”. De kan ha det som ett trumfkort och visa att de har vunnit. Direkt efter dådet gick de ut och sa att det var Londons och USA:s tur. Det är en otroligt stark propaganda för de egna, säger han.

Scott Atran menar att de metoder som i dag används för att motverka rekryteringen är mer eller mindre verkningslösa. Opersonliga påstötningar mot ungdomar står sig slätt i jämförelse med IS personliga dialog.

– IS kan spendera hundratals timmar med att försöka värva en enskild person, för att lära sig hur just den personens privata problem och sorger kan göras till del av en universiell berättelse om förföljelse mot alla muslimer, skriver Scott Atran.