Grekland.

2016-02-09 09:02
Yanis Varoufakis. Bild: Virginia Mayo
Yanis Varoufakis.

”Syrizas ledning har helt övergivit gräsrötterna”

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Nytt paneuropeiskt projekt

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Varför stannade du kvar?

– Jag skrev under min uppsägning i april. Men jag skickade den inte. Anledningen var att jag inte trodde att Syriza skulle ge trojkan ett avtal till slut. Trojkan ville förödmjuka Alexis Tsipras och jag ville inte försvaga vår regering. Men så den 13 juli, efter två dagar av vad jag kallar ekonomiska skendränkningar, så skriver han under det värsta avtal vi haft under hela krisen. Och den spanske premiärministern Maiano Rajoy går ut och håller upp pappret och säger triumferande: Så här blir det om ni röstar på vänstern!

Från och med det ögonblicket förvandlades högerns argument, från att gå ut på att om ni röstar på vänstern blir det kaos, till att om ni röstar på vänstern blir det ingen skillnad.

– Det var en statskupp. Jag tvekar inte att kalla det en statskupp. Och en kuriös sådan, där regeringen kuppar bort sig själv.

Men varför då folkomröstningen? Om ni redan börjat göra eftergifter?

– Jag hyser inget tvivel om att folkomröstningen utropades under falska förevändningar. Alexis Tsipras såg det som ett sätt att fly. Han trodde att folket skulle rösta ja.

Ville han det?

– Han ville ha ett ja. Jag ville ha ett nej.

Varför ville han ha ett ja?

– Jag har inte svaren än. Någon gång kommer jag skriva en bok om allt det här. Alexis Tsipras använde en metafor för att beskriva hur han kände sig. Han sa: Jag är en svärdfisk som hänger på kroken, men jag är för stark för att halas in. Så de drar, släpper, drar och släpper och sedan fångar de mig när jag är för utmattad för att kämpa.

Hur var de där dagarna mellan folkomröstningen och underskriften?

– ETT HELVETE. Det värsta var inte sömnlösheten – vi sov inte på två dygn, men adrenalinet höll mig uppe då jag kände att jag gjorde min plikt mot landet. Utan det värsta var att i Syrizas inre krets så kände jag att marken jag stod på plötsligt rycktes bort under mina fötter.

Hur är relationen mellan dig och Alexis Tsipras nu?

– Vi har inte talat sen i augusti. Vi är inte arga på varandra, vi har inte använt hårda ord, men om han satt där du sitter nu skulle vi inte ha någonting att säga varandra.

Hur ser du på Syriza nu?

– Sedan valet i september har partiet förvandlats. Ledarskapet har förrått gräsrötterna fullständigt. Om de inte ens informerat mig om vad som skulle göras, tror du då de informerade partimedlemmarna? Glöm det. Det har inte ens varit en kongress under hela tiden. Medlemmarna hade absolut ingenting att säga till om. Du vet, hela Syrizas ungdomsförbund lämnade partiet när ledningen skrev under avtalet.

Men sen finns det de som tagit tillfället i akt och klättrat också, som Yiannis Bournous och andra­ ...

– Jag måste erkänna att jag inte vet vad alla heter så noga. Jag var ju aldrig partimedlem utan blev utnämnd till minister efter valet.

Varför gick du inte med i utbrytarpartiet, Folklig Enhet?

– Jag stödde det, men jag tror inte på deras förslag. De vill tillbaka till drachman, och menar att en återgång till nationalstaten är lösningen. Handelshinder, protektionism och egen valuta. Jag tror inte att fragmentering är en bra väg framåt för Europa.

Det leder oss till ditt nya vänsterprojekt. Vad är det för något?

– Är det något jag lärt mig av allt detta så är det att det gamla sättet att göra politik: skapa ett parti som lovar saker, blir vald, åka till Bryssel och skapar bräckliga allianser, är ett recept för att misslyckas. Så under tiden sedan jag lämnade regeringen har jag åkt runt i Europa och har överallt mötts av entusiasm för ett nytt, paneuropeiskt vänsterprojekt.

Men vilken struktur ska DiEM ha rent konkret?

– Det ska inte vara en koalition av existerande partier. Det ska vara en platt organisation. Jag tror inte på hierarkier. Alla går med som individer. Sen får de som går med bestämma hur de ska agera lokalt.

För mig som har erfarenhet av direktdemokrati låter detta lite väl vagt. Hur ska ni göra för att inte lokala gaphalsar eller rättshaverister bara kommer och tar över allt?

– Vi har ett manifest som borde avskräcka fascister åtminstone. Alla som skriver under får gå med. Sen kan det naturligtvis finnas ledarskap på lokal nivå. Jag hoppas att det även kommer att slå rot i Sverige. Vi måste föra ett samtal om det Europa vi vill leva i och det här kan vara en sådan, förenande kraft.

För tre dagar sedan släpptes manifestet. Det inleds ”Trots all deras oro över konkurrenskraft, migration och terrorism, finns det en sak som mer än alla andra skrämmer Europas mäktiga: demokrati.” Manifestet vill att EU demokratiseras innan år 2025. Det finns omedelbara krav, som att TTIP läggs ut på nätet och att alla EU:s möten livestreamas. Där finns krav som borde uppfyllas inom två år, som att skapa en demokratisk författning som ska ersätta alla EU-avtal, samt mer långsiktiga. I skrivande stund har runt tusen människor gått med, och ikväll hålls det första mötet i Berlin – Europas geopolitiska hjärta just nu.

Yanis Varoufakis

Ålder: 54 år.

Har dubbelt grekiskt-australiskt medborgarskap.

Ekonomie doktor vid University of Essex sedan 1987.

Undervisade mellan 1989 och 2000 vid University of Sydney.

Flyttade år 2000 tillbaka till Grekland där han blev professor i ekonomisk teori vid universitetet i Aten.

Från 2013 har han även undervisat vid University of Texas.

Kort karriär som finansminister

Yanis Varoufakis utnämndes januari 2015 till finansminister av premiärministern Alexis Tsipras efter valsegern i parlamentsvalet.

Redan i slutet av april 2015 kopplades Yanis Varoufakis bort från förhandlingarna med eurogruppen om ett fortsatt räddningspaket för Grekland, efter konflikter med eurogruppens övriga finansministrar.

Den 6 juli 2015, dagen efter Greklands folkomröstning om räddningspaketet, avgick han från finansministerposten och efterträddes av Euklidis Tsakalotos.