Reportage.

2020-07-30 13:00
  • Foto: Emma Sofia Dedorson
  • ”Polisen dreglar – Staten torkar upp” En lek med ordet ”bavure” som används när något går över gränsen – till exempel polisiärt övervåld. Foto: Emma Sofia Dedorson
    ”Polisen dreglar – Staten torkar upp” En lek med ordet ”bavure” som används när något går över gränsen – till exempel polisiärt övervåld.
  • Foto: Emma Sofia Dedorson
  • Eunice Musiime
    Eunice Musiime
  • Andrew Goldstein Foto: Privat
    Andrew Goldstein
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Starkare tillsammans – detta är Progressiva internationalen

En global pandemi, den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget och en skenande klimatkris. Dessutom en växande auktoritär nationalism som verkar internationellt – och inifrån institutionerna. Som svar på detta lanseras nu Progressiva internationalen – för att göra samma sak i solidaritetens namn.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Nyhetsmagasinet ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Nyhetsmagasinet ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Så formulerade sig Jane och Bernie Sanders när de 11 maj i år genom Sanders-institutet tillsammans med före detta grekiske finansministern Yanis Varoufakis och hans paneuropeiska projekt Democracy in Europe Movement (DiEM25) annonserade ett nytt, internationellt politiskt projekt: Den Progressiva internationalen (PI).

Ett ett svar på vad de såg som en ”nationalistisk international” med ledare som Donald Trump, Jair Bolsonaro och Viktor Orbán i spetsen och män som vita husets förre chefsstrateg Steve Bannon dragandes i trådarna.

– Det är ett historiskt ögonblick. Kriserna vi står inför känner inga gränser och drabbar alla samhällen – allra hårdast den globala södern och världens fattiga. Aldrig förr har solidaritet varit mer nödvändig eller mer frånvarande. Den konservativa ultrahögern växer snabbt och transnationellt. Det är en stark kraft som kräver ett starkt motstånd, säger David Adler till ETC.

David Adler är den Progressiva internationalens generalsamordnare och Yanis Varoufakis parhäst – de två har författat artiklar, essäer och en bok tillsammans. Adler är dessutom policychef för DiEM25.

”Kamper behöver samlas”

I slutet av december 2018 samlades en grupp progressiva i USA, i senator Bernie Sanders delstat Vermont. Runt bordet satt senatorn själv, Yanis Varoufakis, den irländska ekonomen David McWilliams, nationalekonomen Jeffrey Sachs, kanadensiska parlamentsledamoten Niki Ashton och Barcelonas radikala borgmästare Ada Colau. Inför åhörarna deklarerade de att en gemensam front behövde bildas mot den växande, auktoritära högern som redan koordinerades internationellt.

– Året som följde blev de globala protesternas år. Klimatrörelsen exploderade liksom aktionerna från människor som krävde ett anständigt liv. Protesterna i Santiago de Chile, i Frankrike med Gula västarna och fackföreningarnas strejker, i Beirut i Libanon och i Delhi i Indien... Nu senast har Black Lives Matter-rörelsen blossat upp starkare än någonsin. Vi behöver samla dessa till synes åtskilda kamper för de bekämpar samma krafter, säger David Adler.

Vi kan inte andas

Beaumont-sur-Oise utanför Paris, 18 juli 2020. Assa Traoré greppar mikrofonen inför ett uppbåd av journalister och demonstranter.

– Min lillebror dödades av polis. I Frankrike har polisen total straffrihet. Ingen förtjänar att dö på sin 24:e födelsedag, säger hon.

Hon sänker mikrofonen, lutar huvudet bakåt och skjuter fram hakan. Står stolt. På hennes tröja står det Justice pour Adama – rättvisa för Adama.

Det sista Assas lillebror Adama Traoré sade var ”Jag kan inte andas”. Han dödades för fyra år sedan när en polisman tryckte ner honom mot marken med samma grepp som dödade George Floyd i USA i våras. I USA filmades händelsen och spreds över världen. Black Lives Matter (BLM)-rörelsen mot polisvåld blev den ”kanske största rörelsen i USA:s historia”, enligt The New York Times – men är inte begränsad till USA.

Bakom Assa Traoré står en man med en skylt där det står ”Generation Adama / Klimat – Vi kan inte andas”. Sist ETC såg skyltmannen var på en feministisk demonstration i mars och före det på en demonstration för klimatet tillsammans med de Gula västarna. Dagens demonstration mot polisvåld samorganiseras med klimat- och fackföreningsrörelsen. Några av de närvarande organisationerna är medlemmar i den Progressiva internationalen.

– Det är samma kamp. Rättvisa för George Floyd, rättvisa för Adama. Rätten att andas och rätten klara sig till månadsslutet. Vi tar över gatorna tills vi får rättvisa. Utan rättvisa – ingen fred, säger Assa Traoré.

Folkhopen jublar. Assa Traoré har på kort tid blivit rörelsens ledare.

– Det kan verka vara olika kamper men våra motståndare är desamma. Nyliberalismen och högernationalismen. De är rasistiska, arbetarfientliga och klimatskeptiska, ofta samtidigt. De hotar vår existens, säger Valérie Duchamp från Global Labour Institute (GLI) – en medlemsorganisation i Progressiva internationalen.

Medlemmarna i PI kommer från skilda organisationer som dessa.

Hälsa är en klassfråga

När BLM-rörelsen demonstrerade i New York City i juni, mitt under under covid-19-pandemins peak, deltog hundratals sjukvårdsarbetare i protesterna. En av dem var allmänläkaren Andrew Goldstein, talesperson för föreningen Progressiva läkare – medlemmar i Progressiva internationalen. Nyhetsmagasinet ETC talar med honom per telefon.

– Vi var utmattade men upplevde att vår närvaro var nödvändig, säger Andrew Goldstein.

Han menar att covid-19-krisen har blottlagt vikten av sjukvård för alla och tydliggjort att hälsa är en klassfråga.

– Det ingår inte i vårt arbete att fixa bostäder åt våra patienter. Men när viruset spreds som värst bland fattiga som trängdes i små boenden eller härbärgen så kämpade många av oss för att de här människorna skulle få bo i de tusentals hotellrum som stod tomma i New York City. Det var en fråga om medmänsklighet men också för att stoppa spridningen, säger han.

Andrew Goldstein hävdar att i USA är sjukvård också en rasfråga. Svarta och sydamerikaner är överrepresenterade bland de smittade och sjuka i landet.

– För oss inom sjukvården är det tydligt att svarta liv inte är lika mycket värda i vårt samhälle. Att svarta liv inte räknas på samma sätt. Därför är det viktigt att säga att de gör det. Delar av läkarkåren har radikaliserats av covid-19-krisen. Och pandemin är inte nationell, den är internationell. Jag tror att ett internationellt, progressivt samarbete är viktigare idag än någonsin, säger Andrew Goldstein.

Förenen eder?

”Vi förenar, mobiliserar och organiserar progressiva krafter världen över”. Så står det på Progressiva internationalens hemsida. Samma sak står i ingressen till debattartikeln David Adler skrev i samband med PI:s lansering. Fast under intervjun med ETC invänder han mot ordet ”förenar”.

– Inte ”förenar”, vi kan inte kräva enighet. Vi vill få progressiva krafter att samordna sig, att samla krafter mot våra gemensamma fiender: tvillingkrafterna fascism och fri-marknadsfundamentalism. Bara som gemensam front är vi starka nog att göra motstånd, återta våra institutioner och besegra den växande auktoritära nationalismen, säger David Adler.

Motviljan att använda ordet ”förena” är inte ny inom vänstern – som på olika sätt hindrats från att internationaliseras genom historien. Ofta på grund av utomstående krafter – ofta på grund av skiljelinjerna. Vänstern är inte ”en”.  Marxismens medgrundare Friedrich Engels protesterade till exempel mot ordet redan sommaren 1873.

”Man får inte låta sig förledas av ropet på enighet. De som oftast har ordet på sina läppar är de som sår mest oenighet” skrev han i ett brev till August Bebel.

Ett annat ord som exempelvid klimatrörelsen undviker är socialism. Man vill vara mer inkluderande.

– Till skillnad från tidigare internationaler är inte PI begränsad till en enda organisation eller en enda kamp. Politiska partier har inte monopol på politisk organisering, vår tid kräver att vi speglar tidens mångfald. Vi kan absolut diskutera terminologin men jag tror att det är viktigt att våga använda de termer och idétraditioner som faktiskt definierar oss, även socialism, säger David Adler.

Kritik – även från vänster

Progressiva internationalen kritiseras förstås från höger men även från vänster.

Det gäller till exempel David Adlers och Yanis Varoufakis inställning till existerande institutioner. PI ses som en förlängning av deras DiEM25, – det paneuropeiska politiska partiet som försökte, men misslyckades, ta sig in i EU-parlamentet valet 2017. De vill förändra institutionerna inifrån i stället för att – som delar av vänstern – byta ut eller störta nuvarande system.

Mer konkret kritiseras det Varoufakis och Adler skrev i en gemensam opinionstext i The Guardian 2018. Den så kallade Bretton Woods-konferensen – ”Förenta nationernas monetära och finansiella konferens” – hyllas som en ”höjdpunkt för västerländsk internationalism”. 44 av de allierade nationerna under andra världskriget kom överens om ett ekonomiskt samarbete för att förhindra en upprepning av 1930-talets djupa, ekonomiska kris. Där lades också grunden till Internationella valutafonden, för att garantera stabila valutakurser, samt en föregångare till Världsbanken – som skulle bekämpa fattigdom och främja gemensamt välstånd. Dessutom avskaffades handelshinder, de allierade staterna emellan.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Dessa institutioner var, enligt Varoufakis och Adler, i grunden radikala men korrumperas snabbt av det kapitalistiska ”Davos-systemet”. PI:s politiska projekt baseras bland annat på idén att kunna pressa tillbaka institutionerna till ”dess ursprungliga radikala anda”.

”Naivt eller skadligt”

”Det är en slags världsomspännande DSA (Democratic Socialists of America) som vill locka välmenande, potentiellt radikala krafter att stötta ett i grunden icke-reformeringsbart system, med vaga löften om progressiv förändring”, skriver opinionsbildaren Louis Allday i en kommentar i vänstertidningen Ebb Magazine.

Enligt Allday är det ”minst sagt problematiskt” att hylla den konferens som ”etablerade de mekanismer och institutioner som USA använde för att formalisera ’dollariseringen’ av efterkrigstidens globala ekonomi, krossa Europas kommunistpartier och lägga grunden till en epok av ’nykolonialisering av Afrika, Asien och Latinamerika’.”

Han menar att PI i bästa fall är ”extremt naivt” som tror sig kunna förändra institutioner inifrån men i värsta fall leder till att vänstern ger sitt stöd till de institutioner som har utarmat den globala södern och vars hela existensberättigande är den ”USA-ledda kapitalistiska hegemonin”.

Tvärtemot Progressiva internationales uttalade mål, med andra ord.

En rörelse med tre delar

PI består av tre delar: Rörelse, Planering och Kommunikation. Aktivister, politiska strateger och tänkare samt journalistik. Och många aktörer verkar i det som kallas den globala södern.

Akina Mama wa Afrika (AMwA) är en panafrikansk, feministisk organisation med högkvarter i Ugandas huvudstad Kampala. De tror att vägen måste gå genom institutionerna.

– Vi jobbar för individuellt och kollektivt ledarskap för afrikanska kvinnor. Vårt perspektiv gör att jag inte tvekar att vara en del av Progressiva internationalen. Vi översätter det till vår kontext: Afrikanska rörelser och politiska strukturer är extremt mansdominerade. Vår strategi har alltid varit att stärka alla, även män men alltid med fokus på kvinnor och att nedmontera patriarkatet. Vi rörde oss uppåt inom de existerande institutionerna på så vis. Det leder ingen vart att störta ett system omedelbart, det byts bara ut mot ett annat likadant. Det måste nedmonteras intelligent, säger Eunice Musiime från AMwA.

Ett annat problem vänsterkritiker lagt fram är att några av frontfigurerna tillhör den politiska elit som många känner sig svikna av.

På PI:s hemsida figurerar flera kända ansikten: Filosofen och lingvisten Noam Chomsky, den kanadensiska journalisten, författaren och aktivisten Naomi Klein och den indiska författaren Arundhati Roy. Men där finns också före detta och sittande toppolitiker: två före detta, socialistiska brasilianska ministrar, Ecuadors förre president Rafael Correa och Argentinas nuvarande jämställdhetsminister Elisabeth Gomez Alcorta, till exempel.

– Vi har även klimataktivister från Uganda och skådespelare från Mexiko i vårt råd. Men basen för vår organisation är medlemmarna. Aktivister, organisationer, fackföreningar, tidningar och tidskrifter som påverkar vår väg framåt och som deltar på väldigt kommunistiska villkor: från var och en efter förmåga och till var och en efter behov. Vi hoppas att fler ska välja att bli medlemmar, säger David Adler.

I september ska Progressiva international-rådets första möte hållas på Island – om pandemin tillåter. Där ska de med hjälp av medlemmarna utmejsla en progressiv strategi inför framtiden. 

Röster om Progressiva Internationalen

Mats Sederholm

Lokal koordinator, DiEM25 Stockholm

Foto: Pressbild

I dagsläget är inga svenska organisationer medlemmar i Progressiva Internationalen. En av grundarorganisationerna, Democracy in Europe Movement 2025 (DiEM25) har dock en svensk gren där Mats Sederholm är pressansvarig och koordinator.

– Jag kan DiEM25 bättre än Progressiva internationalen men tror att problemen att förankra sig är desamma. Sverige är ett land utan hunger, ilska och extrema nedskärningar som lett till ungdomars arbetsflykt utomlands som skruvat upp de sociala spänningarna. Kanske ger covid19-krisen Sverige ett annat, internationellt perspektiv.

Dessa annorlunda förutsättningar gör också att det språkbruk som används i södra Europa, som ”oligarker” inte får fäste, poängterar han. Ordet betyder att ett fåtal genom sin tillgång till kapital eller ärvda titel styr över majoriteten – och det är en verklighet även i Sverige, menar han.

– Frågan om man så att säga ska ”översätta” språkbruket till svenska förutsättningar eller normalisera det i debatten är intressant.

Nick Serpe

Senior redaktör, Dissent Magazine

Foto: Privat

Bland PI:s medlemmar finns flera rödgröna, mer eller mindre radikala vänstertidningar. Exempelvis franska Mediapart, Nueva sociedad i Argentina och the Jacobin och Dissent i USA. Nyhetsmagazinet ETC talade Nick Serpe på Dissent om deras medlemskap i PI.

Vi är en demokratisk, socialistisk tidning som alltid verkat internationellt med politiska allierade. När PI kontaktade oss och frågade om vi ville bli medlemmar var det genast som något vi vill vara del av. Vi känner Yanis Varoufakis och David Adler sedan tidigare och respekterar och lyssnar till flera av dem som tillhör det tillfälliga rådet, som vi redan vet hör till vår politiska planhalva, säger Dissents seniorredaktör, Nick Serpe.

Dissent Magazine är ett demokratisk-socialistiskt kvartalsmagasin, grundat 1954 av litteraturprofessorn Irving Howe. Numera finns även en digital version som uppdateras regelbundet med essäer och opinion. Magasinet har publicerat röster, författare och tänkare som Hannah Arendt, Richard Wright, Norman Mailer, Czesław Miłosz, Barbara Ehrenreich, Chinua Achebe, Ellen Willis, Octavio Paz, Martha Nussbaum, Roxane Gay.

– Ordet socialism har länge skytts i USA. På senare år och med Bernie Sanders har den idétraditionen så smått börjat få utrymme i USA, och vi vill också se en utökad internationalism inom amerikansk vänster.

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Grundvision

En värld som är:

• Demokratisk, där alla människor har makten att forma sina egna institutioner och samfund

• Avkoloniserad, där alla nationer avgör sitt eget öde fritt från förtryck

• Rättvis, som rättar till orättvisor i våra samhällen och arvet från vår gemensamma historia

• Jämlik, som tjänar de mångas intresse och aldrig de fås

• Frigjord, där alla åtnjuter lika rättigheter, erkännande och inflytande

• Solidarisk, där den enes kamp är allas kamp

• Hållbar, som tar hänsyn till planetens gränser och beskyddar utsatta lokalsamfund

• Ekologisk, som främjar harmoni mellan mänskliga samfund och dess miljö

• Fredlig, där krigets våld ersätts av folkens diplomat

• Post-kapitalistisk, som belönar alla typer av arbetskraft och avskaffar dagens arbetskult

• Välmående, som utrotar fattigdom och investeras i en framtid av delat överflöd

• Mångfaldig, där olikheter hyllas som en styrka.

Frontfigurer

Noam Chomsky, professor i lingvistik, filosof.

Vanessa Nakate, klimat­aktivist Uganda.

Naomi Klein, författare, journalist och aktivist.

Gael Garcïa Bernal, mexikansk skådespelare.

Carola Rackete, tysk sjökapten och livräddare på Medelhavet.

Katrín Jakobsdóttir, Islands premiärminister.

Rafael Correa, före detta president i Ecuador.

Yanis Varoufakis, grekisk före detta finansminister.

Progressiva internationalen

Bakgrund. Auktoritära ledare som Donald Trump, Jair Bolsonaro, Rodrigo Duterte och Viktor Orban står inte ensamma; de är del av en global höger som delar finansiärer, strategier och kontakter.

PI är samma sak för världens progressiva.

I december 2018 sände Democracy in Europe Movement och Sanders Institute ut ett öppet upprop riktad mot alla progressiva krafter: ”Det är dags världens progressiva att förenas”.

PI vill. ”Förena, organisera och mobilisera progressiva krafter i hela världen under en gemensam vision att förändra världen.”

Metod. Rörelse, stärka progressiva aktivister och organisatörer

Plan. Utmejsla en gemensam version av en förändrad värld (think tank) Nyhetsbyrå, publicering av gräsrots- och kritiska perspektiv