Inrikesministern avfärdade dock de rasistiska konnotationerna. Han hävdade att ordet beskriver “en förvildning av en del av det franska samhället” och inte handlar om invandring – vilket vore otänkbart eftersom han själv har invandrare i släkten (en farfar från Algeriet). Han menade att det helt enkelt beskriver kriminella människor som bryter med civilisationens samhällskontrakt – främst i de utsatta förorterna där, underströk han, detta främst drabbar invånarna själva.

Högljudd kritik

Kritiken var högljudd från vänster men även från kollegor i regeringen menar att ordet “förvildning” och även Gérald Darmanin relativisering av det är ett led i det högerpopulistiska behovet av att spä på en allmän känsla av otrygghet på falska premisser. Inrikesministern menade till sitt försvar att våldet blir allt vanligare och grövre bland ungdomar

Frankrikes justitieminister Eric Dupond-Moretti kritiserade sin kollega för att “generera en omotiverad känsla av otrygghet!”. Han pekade på fakta från justitie-

departementets statistik samt skadeanmälningar från sjukvården som visar att det dödliga våldet överlag, samt våldsbrott bland minderåriga gärningsmän faktiskt minskat de senaste  tio åren. Dupond-Moretta menar att anledningen till att det finns en allmän känsla av ökad otrygghet beror på att pressen blåser upp enstaka fall, vilket han i sin tur menar beror på en positiv utveckling – att en allt högre andel våldsbrott klaras upp med juridisk påföljd.

Vänstern är splittrad

Inte heller president Emmanuel Macron ville skriva under på ordet ”förvildning” – han ville i stället kalla det för en ”banalisering av våld”. Men varken han eller inrikesminister Jean Castex ville gå med på att det skulle förekomma någon ideologisk konflikt med inrikesministern. De använder bara olika ord för samma problem, menade de. Eller – enligt många analytiker: Olika termer för att attrahera olika väljargrupper.

Den franska vänstern är splittrad och utgör i nuläget inget hot inför presidentvalet 2022. Socialdemokraterna PS är nästan utraderade och har dessutom stora svårigheter att komma överens med den största vänsterkraften – vänsterpartiet La France Insoumise. Blir det som valet 2017 får Frankrike välja mellan Macrons liberala höger och extremhögern –  vilket gör att de flesta vänsterväljare inte anser sig ha något annat val. Det största hotet kommer från den traditionella, konservativa högern. Högerkandidaten och katoliken François Fillon såg ut att kunna slå Emmanuel Macron 2017 – men föll på målsnöret i och med en korruptionsskandal.

Kanske var det de väljarna presidenten riktade sig till när han den 2 oktober presenterade sitt lagförslag mot “islamistisk separatism”. Han höll ett långt tal där han, enligt många “äntligen tog bladet från munnen” och benämnde saker och ting vid sitt rätta namn. Han upprepade orden “islam” “islamistisk radikalisering” och “muslimer”  otaliga gånger samt konstaterade att “islam har ett problem.”

Radikalisering måste motverkas

Han menade att den islamistiska radikaliseringen måste motverkas genom att frånta fundamentalister alla möjligheter till skadligt inflytande över franska muslimer. Islam ska “befrias” från utländskt påverkan, att imamer ska utbildas i Frankrike i stället för som nu utomlands, hemskolning ska inte längre vara tillåtet och den redan omtvistade, franska laïcité-principen (sekulär neutralitet) i skolan – som bland annat har tolkats som att religiösa plagg som slöja inte får bäras i skolan – ska stärkas.

Frankrikes eget ansvar

Macron pekade dock också på Frankrikes eget ansvar för “ghettofieringen” av utsatta områden, problem med social filtrering och brist på samhälleliga tjänster och aktiviteter och menade att det var i detta tomrum radikal islamism kunde gro. Han medgav också att Frankrike inte tagit tillräckligt ansvar för sin traumatiska koloniala historia vilket lett till att vissa unga med invandrarbakgrund utvecklat hat gentemot den franska republiken.  Han vill därför verka för djupare förståelse för islam, dess historia och det arabiska språket. Lagförslaget ska läggas till laïcité-lagen från 1905 då kyrka och stat separerades.

Känner sig utpekade

Men trots all försäkran om franskt egenansvar och vilja att motverka stigmatisering av muslimer och skuldbeläggning av en hel religion känner sig många av de över 6 miljoner franska muslimerna utpekade. Det franska kollektivet mot islamofobi (CCIF), en politiskt oberoende frivilligorganisation, kallar lagförslaget “statlig islamofobi”.

– Att utpeka gruppen muslimer som ett problem är att närma sig fascismen. Vi såg förra århundradet hur det går när en enskild grupp utmålas som ett problem och steg för steg fråntas sina friheter, säger CCIF:s ordförande Jawad Bashar.