Utrikes.

2021-05-18 08:22
Efter den stora förlusten i Madrids regionalval meddelade ledaren Pablo Iglesias att han lämnar vänsterpartiet Podemos. Bild: Jesus Hellin/AP/TT
Efter den stora förlusten i Madrids regionalval meddelade ledaren Pablo Iglesias att han lämnar vänsterpartiet Podemos.
Puffetikett
Dagens ETC

Spanska vänstersuccén Podemos uppgång och fall

2014 seglade det nybildade vänsterpartiet Podemos snabbt upp till den spanska, politiska toppen. Men interna konflikter ledde till att partiet sprack och utbrytarpartier bildades. Högerns storseger i Madrids regionalval – och Podemos nederlag i detsamma – blev droppen för ledaren Pablo Iglesias.

Kommer rörelsen att överleva?

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

– Valresultatet är en tragedi för Madrid. Jag avslutar alla mina uppdrag och slutar med poli­tiken, i meningen partipolitik och den institutionella poli­tiken. Jag ska inte vara ett hinder för den ledarskapsförnyelse vår politiska kraft behöver, sa Pablo Iglesias i sitt tal efter att det stod klart att Podemos inte fått mer än drygt sju procent av rösterna i Madrids regionval.

Bara ett par månader tidigare hade han hoppat av uppdraget som Spaniens vice premiär­minister just för att kandidera i Madrid.

Och bara sju år innan dess,

år 2014, förklarade Pablo Iglesias det politiska partiet Podemos bildat på ett möte i det popu­lära kvarteret Lavapiés i Madrid. Podemos betyder “Vi kan” på spanska och de hämtade kraft i 15-M-rörelsen, även kallad ”los indignados” – den rörelse som med början i en demonstration den 15 maj 2011 (därav 15-M) ockuperade gator och torg i protest mot regeringens åtstramningspolitik efter finanskrisen 2008.

Ritade om kartan

Pablo Iglesias var universitetsläraren som hade disputerat i socialt motstånd och, utöver lektionerna i politisk och social geografi, hade lokala tv-­programmet La Tuerka, där han bjöd in gäster för att diskutera politiken och den ”politiska kasten” – de korrupta politiker till höger och vänster som enats bakom åtstramningspolitiken.

Pablo Iglesias var frontfigur men inte ensam grundare av ­Podemos. Vid hans sida i Lavapiés stod två medgrundare: Juan Carlos Monedero och Iñigo Errejón. Tillsammans med framför allt den sistnämnda skulle de bli los indignados representation i partipolitiken.

För Podemos gjorde en historisk entré som ritade om den politiska kartan i Spanien. För första gången i demokratisk tid utmanades tvåpartisystemet där den traditionella högern och vänstern turades om vid makten, högerpartiet PP och social­demokratiska PSOE (Partido Socialista Obrero Español).

Eufori och framtidshopp

I Europaparlamentsvalet bara ett par månader efter bildandet 2014 fick Podemos nästan åtta procent av rösterna. Framgången tog alla på sängen –  inte minst kärngruppen i Podemos.

– Efter EU-parlamentsvalet skulle vi samlas  för att ta några öl och slappna av efter flera månaders hårt arbete. Men vi insåg att vi hade mycket att göra, att det här bara var början och att det vi borde göra var att sova. Det var tufft för de yngre i teamet, det som borde vara ett lyckligt ögonblick att fira blev istället en stund av maximalt ansvarstagande, sa Iglesias i en intervju med webbtidningen Voz pública.

Dagens ETC var då på plats i Spanien. Det rådde eufori och framtidshopp i Podemos cirklar – som partiet organiserades i. Många hade aldrig tidigare upplevt att politikerna representerade dem.

– Jag är inte religiös men nog kändes valresultatet som ett mirakel, sa den då 73-årige Rafael Caballero till Dagens ETC en knapp månad efter det omvälvande Europaparlamentsvalet.

Tillsammans med 13 syskon hade han under uppväxten flyttat runt i Spanien i jakt på mat för dagen.

– Vi var fattiga och röda, inte värda ett skit i fascismens Spanien. Titta på mig. Du ser en byfåne och inte en makthavare, eller hur? Du har fel. Vi har visat att makten inte bär slips – makten är vi.

Sedan greppade han sin mega­fon och höll tal för partikamraterna.

Oense om strategin

Då hade Podemos precis bytt partisymbol från Pablo Iglesias ansikte till en cirkel med lila bakgrund. Partiet var sina cirklar. Men många bar tröjor eller pins med Iglesias ansikte. Trots symbolbytet har Podemos  genomgående förknippats med hans namn.

Det fanns dock andra nyckelfigurer. Iñigo Errejón var kampanjansvarig inför EU-valet och partiets nummer två. Efter valtriumfen 2014 höll Iglesias, Errejón och Monedero enad front utåt med källor inifrån partiet menar, enligt webbtidningen El Diario, att sprickan dem emellan utkristalliseras redan då. De var inte överens om strategin, om huruvida man ville slå sig samman med andra vänsterpartier – som Izquierda Unida, vilket de till slut gjorde mot Errejóns vilja. Framför allt handlade det om hur man skulle förhålla sig till socialdemokratiska PSOE (Partido Socialista Obrero Español) – där Iglesias var mer konfrontatorisk, trots att han sedan skulle ingå i en regering med dem.

Tre år efter Podemos födelse utmanade Errejón till Iglesias om ledarskapet genom att presentera en egen lista på partiets nationalkongress. Iglesias vann stort men inom partiet bildades två falanger, ”Pablisterna” höll på Iglesias linje och ”Errejonisterna” på Errejóns.

2019 blev splittringen ett faktum. Errejón lämnade Podemos och anslöt sig till Madrids borgmästare Carmen Manuela i det regionala, socialdemokratiska partiet Más Madrid. Enligt planen skulle partiet ställa upp i allians i 18 regioner runt om i landet med målet att ta plats i den spanska kongressen. Detta innebar att de rivaliserande med Podemos om att vara ett vänster­alternativ till PSOE.

Regerar med högerextrema

I regionvalet i Madrid förra veckan gick det inte alls bra för ­Podemos men desto bättre för Más Madrid, vars kandidat ­Mónica Gómez blev oppositionsledare. Men vann gjorde högerpartiet PP som kommer att regera Spanien huvudstadsregion med stöd av högerextrema Vox.

Samtidigt som Podemos växte så de knakade och sprack i två bitar gjorde nämligen två andra partier sitt inträde på den politiska scenen: Det högerliberala partiet Ciudadanos och det höger­extrema partiet Vox. Spanien hade gjort sig känt som ett av få länder där högerextrema partier inte hade parlamentariskt stöd – även om högerextrema krafter tidigare hade funnit sin hemvist inom PP:s hägn. Vox bildades av avhoppare från PP och i och med flera autonoma segrar för partiet började såväl PP som Ciudadanos anpassa sig gradvis till deras retorik och öppna för samarbete.

Ciudadanos har sedan i princip utraderats. Kvar står det breda högerpartiet PP som samlar högerliberala och konservativa – med stöd i högerextremistiska Vox.

I regeringen har Yolanda Díaz från kommunistpartiet tagit över efter Iglesias. I Madrid är det förra podemiten Gómez och inte Errejón som leder oppositionen.

Unidas Podemos betyder ”Tillsammans kan vi”. Huruvida det som en gång var Podemos kan hålla ihop framöver är inte längre grundarnas uppdrag.

Tidslinje

Mars 2014

Podemos grundas i Madrid av bland andra Pablo Iglesias och Iñigo Errejón.

Maj 2014

Podemos får åtta procent av rösterna i EU-parlaments­valet.

2015

Podemos får drygt 20 procent av rösterna i det spanska valet och 69 ledamöter i  parlamentet.

2017

Errejón utmanar Iglesias om ledarskapet av Podemos. ­
I Katalonien ordnas en icke godkänd folkomröstning om självständighet – det skakar om nationellt.

2018

PSOE:s Pedro Sánchez blir spansk premiärminister efter misstroendeomröstning mot sittande Mariano Rajoy från PP.

2019

Errejón bryter sig ur partiet och ansluter till Más Madrid kommu­nalt i Madrid.

2020

Unidas Podemos bildar koalitionsregering med PSOE under premiärminister Sánchez. Iglesias blir vice premiärminister.

2021

Pablo Iglesias avgår först från regeringen för att kandidera regionalt i Madridvalet. Men i regionalvalet får Podemos bara tio ledamöter i församlingen och Más Madrid 24 med fler röster än PSOE. Iglesias avgår och slutar med politiken.