– Titta nu ringer hon sin pojkvän, säger Sergi Reig.
Han kliver ur bilen, beordrar henne att sluta prata i telefon och “inte röka när hon talar med polisen”. Hon släpper genast cigaretten och ger honom sitt ID-kort. Dorothea är 19 år och kommer från Polen.
– Jag är här för att jag vill det, säger hon till Dagens ETC.
Sergi Reig får veta att hon bor på Hostal Europa och så snart vi har åkt vidare plockar Dorothea upp mobiltelefonen igen.
– Hon ljuger för att skydda sin pojkvän som kontrollerar henne från någon balkong där, säger Sergi med en gest mot lägenhetshusen en bit bort.
Måste ha bevis
Med ”pojkvän” menar Sergi hallick, en term han inte kan använda utan bevis.
Hostal Europa är byns billigaste vandrarhem – slitet och litet. På terrassen står en grupp män i skinnjackor som börjar famla med något när vi kommer.
– De säljer droger, säger Sergi och ignorerar dem.
I receptionen frågar han om Dorothea från Polen bor där. Receptionisterna nekar och förklarar att två tjejer som jobbar nere vid rondellen hyr var sitt rum men de är från Rumänien. Den ena är född sent 90-tal. Sergi räknar i huvudet och kommer fram till att hon antingen är minderårig eller har fyllt 18 för bara någon vecka sedan.
– Är hon här nu?
Receptionisten nickar men säger fnittrande att hon “har en klient”. Vi går ändå upp till hennes rum. I korridoren luktar det unket av urin och damm.
Sergi Reig bankar på dörren:
– Polis!
Det bökas med något inne i rummet, sedan gläntar en liten tjej, iklädd bara en stor kofta, på dörren. Hon ser inte ut att vara äldre än 14 och pratar italienska. Sergi ber om hennes ID-kort; Maria från Rumänien har nyss fyllt 18 år, visar handlingen, så hon får återgå till det hon gjorde inne på rummet.
– Italienska, hörde du? Italiensk polis är inte lika noga med åldern som vi är här, säger Sergi Reig.
Omöjligt att komma åt korruption
För polisen finns där inget att göra; flickan hade åldern inne, togs inte på bar gärning på gatan och “två vuxna personer får göra vad de vill på ett hotellrum”. Sergi säger att ID-handlingar kan vara falska men i så fall handlar det om korruption i hemlandet – omöjlig att komma åt.
Vi åker tillbaka till Dorothea i rondellen. Hon börjar gå när hon ser oss. Sergi skär hennes väg med bilen.
– Du bor ju inte alls på Europa, säger han.
Hon svarar något på polska.
– Nu kan hon plötsligt inte spanska längre, säger Sergi.
Dorothea fortsätter att gå och Sergi Reig låter henne, men ropar att hon ska ”hälsa sin pojkvän”.
– Hade inte du varit med hade hon erbjudit mig sex. En korrupt polis ser mellan fingrarna för en avsugning, säger Sergi Reig.
”För unga och smutsiga”
Han medger förstås inte att han eller hans mannar är korrupta:
– Nej, och vill du veta varför? Gatutjejerna är för unga och smutsiga. När jag behöver sex går jag till en bra klubb och träffar självständiga kvinnor. Jag är skild så det är inget jag skäms för, säger Sergi Reig.
Vi åker förbi Paradise – makrobordellen som ett tag var Europas största. Där gör Sergi ingen kontroll ”för de har tillstånd”. Vi hälsar på ett par kollegor till honom som sitter i en bil utanför. Klubben omgärdas av en mur, kameror och ett bemannat vakttorn.
– De får extraskydd efter det där med bomberna, förklarar Sergi.
”De konkurrerande klubbarna” har vid flera tillfällen placerat ut bomber på parkeringen. Polisen har fått evakuera och kalla in bombstyrkan.
Men Sergi säger att det är på gatan problemen med prostitutionen i landet är som störst och att ”klubbarna ger sexarbetare trygghet”.
I klubbarna är varje prostituerad sin egen och hyr rum i klubbens hotell, dit hen tar sina kunder. Ägaren får bara tjäna pengar på rummen och de dyra drinkarna i baren.
– Vi gör en räd en gång i halvåret, det har hänt att det funnits någon papperslös eller minderårig men för det mesta är allt i sin ordning, säger Sergi Reig.
Få prostituerade anmäler
Han medger dock att räderna inte avslöjar trafficking. För det behövs att de prostituerade själva anmäler. Det har bara hänt ett fåtal gånger. Ägaren till Paradise fälldes då för inblandning i ett trafficking-nätverk och tjejerna erbjöds skydd.
– Visst är det svårare att komma i kontakt med tjejerna på klubbarna. Vi kan ju inte springa där varje dag, säger Sergi.
Att det i sammanhanget skulle vara ett problem att lokala poliser också köper sex av kvinnorna i fråga förnekar han:
– Vad enskilda polismän gör på sin fritid har inget med det här att göra. Vi är professionella och det vet tjejerna också, säger Sergi Reig.
