Spanien går mot strömmen

”Spanien var en gång i tiden ett utvandrarland ... Nu har situationen vänt. Vår ekonomi blomstrar. Utlänningar flyttar till Spanien. Det är vår plikt att bli det välkomnande och toleranta samhälle som våra egna släktingar hade hoppats att finna på andra sidan våra gränser.”

Det skrev Spaniens premiärminister Pedro Sánchez i New York Times, efter att regeringen tidigare i år lagt fram planer på att hundratusentals papperslösa migranter skulle få rätt till uppehållstillstånd.

Under tisdagen blev reformen, som riktas mot över 500 000 papperslösa, verklighet. Något som innebär att personer som befunnit sig i Spanien i minst fem månader före sista december 2025 och som inte begått något brott kan ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd på ett år, som därefter ska kunna förlängas.

Ekonomiska och humanitära skäl

Beskedet är bara det senaste steget i spanska regeringens insatser för att förenkla vägen till uppehållstillstånd: redan 2024 kungjorde migrationsminister Elma Saiz att uppehålls- och arbetstillstånd ska beviljas till över 300 000 papperslösa varje år fram till 2027.

– Detta är en av de viktigaste milstolparna under denna mandatperiod, sade migrationsministern om dagens beslut enligt El Pais.

Bakom reformen ligger bland annat rättighetsaspekter – som att papperslösa som arbetar svart ska kunna jobba lagligt och därmed få skydd på sina arbetsplatser – men också ekonomiska skäl, då Spanien kämpar med en krympande arbetskraft och åldrande befolkning.

Ingrid Eckerman, som varit aktiv inom den svenska flyktingrörelsen sedan 2015 och även är en av flera som driver den pågående kampanjen ”För en human migrationspolitik”, anser att Sverige borde gå i Spaniens fotspår.

– Det är ju mycket bättre på så många sätt att papperslösa ges tillåtelse att vara i landet. I Sverige vet vi exempelvis inte ens hur många svartarbetare vi har, och frågar man migrationsministern drar han till med astronomiska siffror som inte reflekterar verkligheten, säger hon och fortsätter:

Ingrid Eckerman är kritisk mot Tidös migrationspolitik: ”Alla ensamkommande ungdomar bör få uppehållstillstånd, och särskilt ömmande skäl bör återinföras så att bebisar och tonåringar kan få sina uppehållstillstånd.” Bild: Zanna Nordqvist

– Spanien har ett stort behov av fler unga. Vi har klarat oss så länge ekonomiskt eftersom vi har haft just en så stor invandring, men om man tittar på prognoserna för befolkningspyramiden i Sverige nu så ser vi en dramatisk minskning av antalet invånare. Gruppen unga minskar, de arbetande minskar. Och de ersätts inte.

Spanien har på flera håll beskrivits som ett undantag i ett Europa annars präglat av en invandrarfientlig politik. I såväl Storbritannien som Italien begränsas möjligheterna för papperslösa att få uppehållstillstånd – samtidigt som utvisningarna ökar – och inom EU sker nu förhandlingar om den så kallade återvändandeförordningen.

Lagstiftningen innebär att unionen ska kunna utvisa fler migranter, något som kritiserats för att öppna upp för insatser i likhet med USA:s Ice-styrkor, och även för etablerandet av ”migranthubbar” i formen av återvändandecenter utanför EU.

Samma företrädare som lobbat för återvändandeförordningen, främst konservativa och högerpopulistiska politiker, har också kritiserat Spaniens reform, som de hävdar strider mot EU:s politik. Bland annat SD:s Björn Söder har själv uppmanat utrikesminister Maria Malmer Stenergard att vidta åtgärder för att motverka Spaniens beslut inom ramen för EU, med hänvisning till att Spanien därmed ”belönar” dem ”som tagit sig in illegalt”.

EU:s inrikeskommissionär Magnus Brunner har emellertid fastslagit att Spaniens insatser inte bryter mot unionens regler och att det är upp till landet själva att besluta kring policys gällande papperslösa som redan befinner sig i Spanien.

Fallet Sverige

Att också Sverige slagit in på en invandrarfientlig väg härleder Ingrid Eckerman till 2015. Under september höll dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) ett tal på Medborgarplatsen där han förkunnade att ”Mitt Europa bygger inte murar”.

– Jag uppfattade det som att vi hade vår statsminister med oss, att vi som kämpade för flyktingarna hade segrat.

Bara två månader senare, efter att regeringspartierna S och MP och de f.d. Allianspartierna slutit Migrationsöverenskommelsen för att hantera flyktingvågen efter syriska inbördeskriget – något som bland annat utmynnade i att tillfälliga, snarare än permanenta, uppehållstillstånd blev huvudregeln – kom vändpunkten i det offentliga samtalet.

– Budskapet som Stefan Löfven gav då, den 24 november, var att flyktingarna var för många, för besvärliga och en börda.

Den negativa bilden satte sig, menar Ingrid Eckerman – trots att hon och många med henne jobbade aktivt för att fler skulle få uppehållstillstånd.

– Jag tror att det hade gjort skillnad om regeringen formulerat sig på ett mer invandrarvänligt sätt, och ändå uppmuntrat svenska folket att fortsätta ta hand om flyktingarna som redan kommit hit.

Därtill anser hon att fler borde fått uppehållstillstånd på en gång – och därmed snabbt komma in i ”systemet” – och att Sverige skulle ha förberett sig bättre.

– En stor del av den svenska befolkningen ville hjälpa till och gjorde så gott de kunde. Jag minns att en ensamkommande afghansk kille berättade för mig att han hade fått tulpaner när han gick av på flygplatsen i norra Sverige. Men eftersom vi inte förberett oss tillräckligt så förflyttades flyktingarna mellan olika orter i flera omgångar. När invånarna investerat känslomässigt i de nya personerna byttes de ut. Det hade varit bättre om folk fått stanna kvar på stället de kom till först.