I det tyska valet handlar allt om koalitioner och de flesta dörrar hålls ännu öppna. Inget av de största partierna säger sig vilja fortsätta samregera i den blocköverskridande storkoalition de suttit i åtta av de tolv senaste åren, och inom SPD är motståndet stort, men inget av dem kommer att få egen majoritet. I nuvarande opinionsläge finns endast en annan alternativ konstellation som kan vinna majoritet, den så kallade Jamaica-koalitionen, där CDU regerar med De gröna och marknadsliberala. En annan som framhålls som möjlig är en CDU-regering med stöd av marknadsliberala FDP.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Blocköverskridande storkoalitioner brukar kritiseras bland annat för att dämpa det offentliga politiska samtalet, då oppositionen blir svagare. Vad händer egentligen med väljarengagemang och demokrati när det största oppositionspartiet går in i regering och endast småpartier finns kvar att utgöra motvikt mot regeringspolitiken? ETC ringde upp Ann-Cathrine Jungar, docent i statsvetenskap på Södertörns högskola.
– Det är klart att i ett demokratiskt styrelseskick viktigt att det finns en tydlig opposition, säger Ann-Cathrine Jungar till ETC.
– Därför brukar ofta de här majoritetsvalsystemen, som i Storbritannien, framhållas som ett ideal. Där finns en tydlig opposition som kan utmana den sittande regeringen och väljarna har ett alternativ, fortsätter hon.
Men det finns många andra problem med majoritetsvalsystem, menar Ann-Cathrine Jungar, och de tydliga alternativens politik betyder inte att engagemanget blir högre – tvärtom.
– Valdeltagandet tenderar att bli lägre i majoritetsvalsystem och mindre partier har svårigheter att etablera sig.
Mindre partier riskerar att tappa
Ann-Cathrine Jungar att det finns problem med koalitionsregeringar, men att de är regel i Europa då de flesta länder har proportionella valsystem, samt att demokratin verkar må bättre i de proportionella valsystemen.
– Alla de negativa aspekter du tar upp är ett problem. Man vänder politiken ryggen, man tycker att alla politiker sitter med skedarna i syltburken. Men det tycks inte ha varit så negativt om man jämför med andra typer av system.
– Enfrågepartier kan bli hårdare straffade av väljarna om de sitter med i regeringar och kompromissar om sin kärnfråga. Även i mer ideologiskt sammansatta koalitioner blir det ju kompromisser där det mindre partiet riskerar att förlora stöd. Danmark och Norge har ju haft center-vänsterpartier där socialistpartierna suttit med och nästan hållit på att försvinna.
Riskabel väg
Amerikanske statsvetarprofessorn Wade Jacoby, vid Brigham Young University, har studerat förekomsten av blocköverskridande storkoalitioner i Europa. Han beskriver hur storkoalitioner börjat användas som ett sätt att ”sterilisera” högerpopulistiska partier, på det sätt som Socialdemokraterna nu hoppas, när de sträcker ut handen över blockgränsen. Han anser att det är en riskabel väg. Han beskriver det som en olöst hönan och ägget-problematik, där blocköverskridande storkoalitioner används som verktyg för att utestänga extrema partier från makten, kan stimulera dessa partiers tillväxt.
– När de två största partierna kommer närmare varandra tenderar de att tona ned ekonomiska motsättningar och överbetona kulturella. Det spelar extrema partier i händerna, säger han till ETC.
Den koalition han tror är mest sannolik ligger i sammanvägda opinionsmätningar just nu strax under 50 procent av förbundsdagens stolar.
– Den troligaste koalitionen är CDU och FDP. De skulle kunna få precis tillräckligt med röster för att bilda en majoritetskoalition. Allt kan förstås ändras, men det tror jag är mest troligt.
Trovärdighet kan erodera
Han tror vidare att SPD har haft svårigheter att föra fram sin egen politik i och med koalitionen och att partiet har haft svårt att skilja ut sin ekonomiska politik från CDU:s.
– Stora partier bör ingå breda koalitioner när de behöver genomdriva stora policyförändringar. Vill de bara hålla sig kvar vid makten är de breda koalitionerna ofta mer till besvär än vad de är värda i det långa loppet. De tenderar att erodera trovärdigheten hos de större partierna.
Ann-Cathrine Jungar håller med om att risken finns att en blocköverskridande regering skapar grogrund för högerpopulistiska partier.
– Österrike har ju haft långvarigt regeringssamarbete mellan socialdemokraterna och konservativa och då finns ingen riktig opposition vilket ger en grogrund för högerpopulistiska partier. Man kan utmåla de stora partierna som ett enhetligt och sammanhållet politiskt etablissemang. Men det är ingen naturlag att det behöver bli så.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Sex koalitionsalternativ har framhållits som möjliga, varav endast två enligt nuvarande opinionsläge skulle kunna regera i majoritet.
Blocköverskridande storkoalition
Resonemangsäktenskapet mellan kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD skulle med dagens opinionsläge ge 65 procent av förbundsdagens platser. Två av Angela Merkels tre mandatperioder har hon regerat tillsammans med SPD.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Jamaica-koalitionen
Har fått sitt namn efter partiernas färger, frimarknadsliberala FDP:s gula, De gröna och CDU:s svarta färg. Även denna variant kan regera i majoritet enligt dagens opinionsläge. Med 56 procent av förbundsdagens stolar. Denna koalition har inte prövats på nationell nivå, men väl på delstatsnivå. Utmaningen är att foga samman frimarknadsliberala FDP och miljöpartiet De gröna.
Svart-gul
Kristdemokratiska CDU och frimarknadsliberala FDP regerade tillsammans mellan 2009 och 2013, under Merkels andra mandatperiod som förbundskansler. Når dock inte upp till 50-procentstrecket, med 48 procent av platserna, enligt färska opinionsmätningar.
Svart-grön
Svartgröna koalitioner, med CDU och De gröna, leder två av Tysklands delstater, men har aldrig provats på federal nivå. Når just nu 48 procent av förbundsdagsplatserna.
Röd-röd-grön
En röd-röd-grön koalition, mellan socialdemokratiska SPD, vänsterpartiet Die Linke och De gröna styr just nu Berlin. Når 43 procent av platserna.
Trafikljuskoalitionen
Också med namn efter de associationer partiernas färger, grön, gul röd, väcker. En koalition mellan socialdemokratiska SPD, De gröna och frimarknadsliberala FDP förekommer i en delstat. SPD och De gröna har regerat tillsammans förr under Gerald Schröder. Når 41 procent av platserna.
Outsiderpartiet
Inget av de andra partierna har öppnat upp för samarbete med Alternativ för Tyskland, AfD, som för första gången ser ut att komma in i den tyska förbundsdagen. Spärren för att komma in i parlamentet ligger på fem procent och AfD ligger i nuläget på åtta procent. Det ser ut att kunna bli den största framgången för ett högerextremt parti sedan andra världskriget.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
