Fanny Härgestam är frilansjournalist med bas i Tunis. I boken Det här är vår tid följde hon tunisiska kvinnor som efter revolutionen arbetade med att skriva den nya konstitutionen. 

– Kvartetten har betytt otroligt mycket. Framförallt hösten 2013. Landet var väldigt illa ute och samhället var väldigt polariserat. Det hade gjorts olika medlingsförsök från flera av de här organisationerna tidigare, men utan att få genomslag. 

Två val sedan revolutionen

Kvartetten består av representanter för det civila samhället genom fackföreningen UGTT, arbetsgivarorganisationen UTICA, Människorättsorganisationen LDHT och den nationella advokatföreningen. 

– De tre organisationera, UGTT, LDHT och advokatföreningen, som hade en historia tillsammans, tog med arbetsgivarorganisationen och lyckades därmed uppnå en balans och en tillräcklig trovärdighet för att fylla rollen som medlare, berättar Fanny Härgestam för ETC. 

– De här förbundens historia av aktivism och oppositionsarbete, redan långt före revolutionen, gjorde också att de hade en förankring i samhället som var betydelsefull. Det gjorde att Tunisien kunde ta sig igenom krisen. 

Enligt Nobelstiftelsen tilldelas kvartetten priset ”för dess avgörande bidrag till uppbyggandet av en pluralistisk demokrati i Tunisien i kölvattnet av jasminrevolutionen 2011.” Landet hållit två val sedan revolutionen och framhålls ofta som det lysande undantaget bland den arabiska vårens länder. Men landet har plågats av ett ökande antal islamistiska terrorattentat och bland landets aktivister växer nu oron för ett bakslag i och med kampen mot terrorismen. 

”Vi behövde det här”

Lina Ben Mhenni är bloggare, aktivist och universitetslärare i engelska i Tunis. Under revolutionen bloggade hon under eget namn och dokumenterade regimens övergrepp mot demonstranterna. 2011 var hon nominerad till Nobels fredspris. Lina Ben Mhenni är orolig för att priset överskuggar de problem som fortfarande finns med demokratin i Tunisien och det faktum att det på vissa områden har börjat gå bakåt. Hon berättar att det finns en stor glädje och stolthet över priset, men också att jobbet är lång ifrån färdigt. 

– Vi behövde det här. Många är väldigt stolta. När folk tänker på Tunisien tänker de bara på terrorism, det här visar att vi är något annat. Det är ett pris till det civila samhället. Men striden är inte över. Priset här får inte ses som en belöning för något som är färdigt, det måste ses som en uppmuntran att fortsätta. Det är en lång väg kvar.

Hon menar att för många tunisier ser livet precis likadant ut som innan revolutionen och för många har det till och med blivit sämre.

– När vi gick ut på gatorna så gjorde vi det för att förbättra saker, inte för att saker skulle gå bakåt. Idag ser jag att vi inte har lyckats. På många områden i landet går det bakåt. Det folk krävde på gatorna var arbete, frihet och värdighet. Idag finns inte det och jag ser ingen politisk vilja att infria revolutionens löften.

Arbetslöshet drabbar unga

Landet kämpar fortfarande med en mycket hög arbetslöshet, vilket särskilt har drabbat unga vuxna.

– Den största inkomstkällan är turism och turistnäringen har drabbats hårt av terrordåden. Ingen av de regeringar som har följt efter Ben Ali har lagt fram ordenliga planer för att möta den situationen. Nu pratar jag om den ekonomiska politiken, säger Lina Ben Mhenni.

– När det kommer till frihet, så upplevde vi några månaders ökad frihet efter Ben Alis fall. Men nu framkommer nya uppgifter om tortyr, misstänkta dödsfall i polisarrester, arrester av musiker och homosexuella. Polisen har gått tillbaka till gamla praktiker när det gäller tortyr och övergrepp. I september och oktober så redovisade en organisation som jobbar mot tortyr, att antalet fall ökat. 

– Den frihet som vi kämpade för är kringskuren nu. Under kampen mot terrorismen går man tillbaka till gamla praktiker. Nu har vi utegångsförbud. Polisen gör räder i hus mitt i natten, det är inte specifika hus mot vilka de riktar misstankar, det händer vem som helst. 

Lina Ben Mhenni menar att bakslagen även har drabbat medierna.

– Jag ansåg att en av de viktigaste utmaningarna efter revolutionen var att få till fria medier. Nu pågår en backlash där också. Jag pratar med journalister som berättar att chefredaktörerna hindrar dem från att skriva om vissa ämnen. Vi vet inte vem tidningar, tv och radio arbetar för längre, säger hon. 

– Det pågår en stark propaganda mot mänskliga rättigheter. Det grundar sig i att det finns människorättsförsvarare och advokater som försvarar terroristerna och stödjer extremism. Det är ett fåtal, men polis och regering använder det här som ett svepskäl att attackera mänskliga rättigheter generellt. Det skapas en opinion om att mänskliga fri- och rättigheter skapar terrorism och att det vi behöver är stabilitet och hårdare tag. Det här är exakt vad Ben Ali lyckades göra, man skrämmer folk in i auktoritärt styre. 

Läs vidare på nästa sida: ”Det finns en rädsla bland politikerna”

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

”Det finns en rädsla bland politikerna”

Fanny Härgestam instämmer i att läget är skakigt.

– Demokratin är väldigt skakig. Dels av säkerhetsskäl och dels på grund av politisk instabilitet. Sedan finns också de djupare problem, som hela samhället vilar på och som politikerna behöver ta itu med, som förtroende mellan medborgarna och statliga institutioner och korruption bland annat. Det ligger som en matta över utvecklingen, även i goda stunder, så finns det alltid ett ”men”. 

Tunisiens styrande parti, det sekulära Nidaa Tounes, har också blivit allt mer splittrat. I början av november lämnade ett trettiotal parlamentsledamöter partiet.

– Det är ett tydligt tecken på de djupa splittringar som finns. Men när landet befinner sig i ett sådant här läge, det är undantagstillstånd, folk kan inte gå ut på kvällarna, vilket drabbar de som jobbar natt, att presidenten då håller ett tal om splittringen i partiet. Det gör folk förbannade. Det finns en rädsla att politikerna inte kan hantera det landet står inför, utan hemfaller åt käbbel. 

Fanny Härgestam menar att landet har stora utmaningar framför sig.

– Kärnproblemen finns kvar. I byar i de områden där revolutionen startade, där det inte fanns någon vettig väg, någon biograf eller bank, finns fortfarande ingen vettig väg, biograf eller bank. Det här är en krutdurk och en öppen dörr för rekrytering till militanta jihadistgrupper. 

Nytt terrordåd

Förra veckan inträffade ett nytt terrordåd, det tredje i landet i år, då minst tolv personer dödades efter att en bomb briserat invid en buss som transporterade presidentens säkerhetsgarde.

– En av de allra största utmaningarna nu är kampen mot terrorismen och att komma till rätta med säkerhetsproblemen, utan att inskränka mänskliga rättigheter. Många är oroliga inför vad de
nya anti-terrorlagarna kommer att innebära. En stor del av den gamla statsapparaten är kvar på plats. Det finns odemokratiska reflexer och det är väldigt svårt att få insyn. 

Lina Ben Mhenni hoppas på en ny folklig resning för att slutföra den revolution hon var med om för snart fem år sedan. 

– Nu säger många man pratar med på gatan att de hade det bättre under Ben Ali. Vi hade inte terrorhotet, livet har blivit dyrare och levnadsstandarden lägre. Situationen förvärras just nu. Folk är inte lyckliga. Vi har väntat i fyra år. När vi ser att många unga emigrerar eller ansluter sig till kriget i Syrien så visar det att inget har förbättrats för dem. De känner att de inte har någon framtid och revolutionen har konfiskerats av politiska partier. Men demonstrationer och strejker händer fortfarande. Jag tror att vi behöver en andra revolution. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.