Sanningen doldes om Sveriges blodiga krig

Karin Enström blickar ut över Natos 28 försvarsministrar som sitter uppradade runt det gigantiska bordet. Det är den 5 september 2014 och Sveriges försvarsminister befinner sig i hjärtat av världens mäktigaste försvarsallians. Mötesrummet är förvillande likt scenografin i krigssatiren Dr Strangelove. Med ett brett leende sjunker Karin Enström ner i stolen.

Strax ska Sverige väljas in i Natos Enhanced Opportunities Program, vilket innebär utökat underrättelsesamarbete och större inflytande i Nato-övningar. Ceremonin är en belöning för den 15 år långa Afghanistaninsatsen som gett Sverige en ställning ”som betrodd och kapabel partner till Nato”, enligt Försvarets forskningsinstitut, FOI.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Begränsade framgångar

Förutom goda Nato-relationer, stridserfarenhet och små förbättringar för kvinnors rättigheter är framgångarna för Sveriges krigsäventyr mycket begränsade. 

Det slår regeringens utredare Tone Tingsgård fast i Afghanistan-utredningen som presenterades nyligen. Och insatsen hade ett högt pris. Fem svenska soldater dödades, liksom två afghanska tolkar, och hela insatsen kostade upp mot 27,5 miljarder. Hur många människor, civila och motståndsmän, som dödats av svenska soldater redovisas inte i utredningen. Försvarsmaktens pressekreterare Jesper Tengroth förnekar att siffran ens existerar.

– Vi har inga numerära uppgifter om hur många motståndare som vi har bekämpat.

Men det finns all anledning att tvivla på det. Enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, råder det inget tvivel om att Försvarsmakten har uppgifterna. 

– De vet att den siffran inte blir bra för Försvarsmakten om den kommer ut. Den siffran leder till följdfrågor.

Det bekräftas av Kim som tidigare var underrättelseanalytiker för Försvarsmakten i Afghanistan.

– Jag har själv hanterat sådan statistik.

Han samlade in uppgifter från soldater vid den så kallade debriefingen efter eldstriderna. Baserat på soldaternas vittnesmål och annan information sammanställdes uppskattningar av hur många ”motståndsmän” som dödades av svenska soldater. Men den exakta siffran vill Kim inte avslöja på grund av sekretess. Det finns däremot intervjuer med svenska soldater som publicerats i andra sammanhang som uppskattar dödssiffran till ”ett par hundra motståndsmän”. Men inget av detta har undersökts av regeringens utredare Tone Tingsgård.

– Vi har inte hittat några sådana uppgifter.

Ny världsordning

Dagens ETC:s granskning visar att det finns fler ljusskygga delar av Sveriges 15 år långa krig som Afghanistanutredningen har undvikit, inte minst den mest grundläggande frågan av dem alla.Varför var Sverige i Afghanistan?

Svaret på frågan finns i de rykande ruinerna på Manhattan. Ur World Trade Centers aska steg en ny världsordning präglad av George Bushs maxim ”antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”. Sverige valde team USA och anslöt sig till Natos säkerhetsstyrka Isaf i februari 2002, endast några månader efter invasionen av Afghanistan.

– Det fanns ingen tvekan om att Sverige skulle ställa upp, säger regeringens utredare Tone Tingsgård. 

Hon är en rutinerad socialdemokrat och som ledamot i försvarsutskottet är hon i högsta grad involverad i besluten under insatsens första åtta år. När Göran Persson lämnade över ansvaret för insatsen till Fredrik Reinfeldt knöts allt tätare band till Pentagon. Uppluckringen av den svenska alliansfriheten kan inte uttryckas tydligare än i debattartikeln från januari 2010 som dåvarande utrikesminister Carl Bildt skrev tillsammans med Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. Deras budskap var att den enda vägen för Sverige och Europa är som ”vapenbroder” till USA och Nato. Denna linje blev till slut den svenska Afghanistaninsatsens huvudsyfte, anser socialdemokraten och ex-diplomaten Pierre Schori.

– Sverige ville visa Nato och Pentagon att vi var duktiga. Det var ett ett strategiskt misstag, säger Pierre Schori.

Men den politiska styrningen var svag och Sverige överlämnade allt mer beslutandemakt till Nato, och i praktiken till USA.

– Sverige blev indraget i verksamheter som man inte från början hade planerat, säger Wilhelm Agrell.

Parallellt med Isaf bedrev USA:s militär regelrätt krigsföring under namnet Operation Enduring Freedom, OEF. Med tiden blev de två parallella militära operationerna allt svårare att särskilja.

Läs vidare på nästa sida: Våld i självförsvar