Så blev kriget i Ukraina en publiksport

I ”The convergence of the Twain”, Thomas Hardys dikt från 1912 om förlisningen av Titanic, framställs det som förutbestämt att den stora atlantångaren och isberget ska mötas i sin ödesdigra omfamning: ”De verkade främmande / Inget dödligt öga kunde se / Den intima sammansvetsningen i deras senare historia / Eller tecken på att de föresatt sig / Genom sammanfallande banor / att senare bli två halvor av en händelse i augusti” (egen översättning). Trots det var de, från byggandet vid ett skeppsvarv i Belfast och isbildningen för tusentals år sedan, förutbestämda att mötas i detta ödesdigra ögonblick; teknologi och en kall, skoningslös natur som fördes samman i fullbordandet av en större helhet.

Något liknande kan säkert sägas om krig och sociala medier. I en essä som skrevs före kriget i Ukraina, menade jag att samverkan mellan sociala medier och högupplösta drönarbilder från krigen i Syrien och Karabach hade skapat en sammansmältning av entusiaster på nätet och teknologi, så att ”drönare, kamera och delare på sociala medier blir ett enda integrerat vapensystem, ett halvautonomt ombud, lika användbart och billigt att manövrera som de ombud som strider på marken”.