Utrikes.

2019-04-14 16:15
  • Bild: Dita Alangkara/AP/TT
  • Bild: pixabay
  • Palmoljeplantage upptar 10 procent av den permanenta globala odlingsmarken. Bild: TT
    Palmoljeplantage upptar 10 procent av den permanenta globala odlingsmarken.
  • Bränderna för att skapa land för plantagen är  den främsta orsaken till utsläpp av växthusgaser  i Indonesien, ett land med 261 miljoner invånare. Bild: Vinai Dithajohn/Greenpeace/AP/TT
    Bränderna för att skapa land för plantagen är den främsta orsaken till utsläpp av växthusgaser i Indonesien, ett land med 261 miljoner invånare.
  • När medvetenheten om palmoljans effekter börjar sprida sig, är råvaran så djupt inbäddad i marknaden att det kan bli svårt att fasa ut den. Bild: Dita Alangkara/AP/TT
    När medvetenheten om palmoljans effekter börjar sprida sig, är råvaran så djupt inbäddad i marknaden att det kan bli svårt att fasa ut den.
  • Japp och Daim från Marabou innehåller certifierad palmolja, Marabous schweizernöt innehåller däremot ingen palmolja. Bild: Bertil Enevåg Ericson/TT
    Japp och Daim från Marabou innehåller certifierad palmolja, Marabous schweizernöt innehåller däremot ingen palmolja.
  • Om mer olja kan komma från redan existerande plantager undanröjer det behovet av att ständigt expandera odlingsmarken på bekostnad av skogar med biologisk mångfald. Bild: Achmad Ibrahim/AP/TT
    Om mer olja kan komma från redan existerande plantager undanröjer det behovet av att ständigt expandera odlingsmarken på bekostnad av skogar med biologisk mångfald.
  • I takt med att palmoljeindustrin expanderade, började miljöorganisationer, såsom Greenpeace, att larma om dess förödande effekter på koldioxidutsläpp och djurs livsmiljöer.
    I takt med att palmoljeindustrin expanderade, började miljöorganisationer, såsom Greenpeace, att larma om dess förödande effekter på koldioxidutsläpp och djurs livsmiljöer.
  • Att bojkotta palmolja kan leda till att den ersätts av andra grödor som kräver mer odlingsmark och därmed troligen mer avskogning.  Bild: Rodrigo Abd/AP/TT
    Att bojkotta palmolja kan leda till att den ersätts av andra grödor som kräver mer odlingsmark och därmed troligen mer avskogning.
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Så tog palmoljan över världen

Det är mirakelingrediensen i allt från kakor till schampo. Men vårt beroende av palmoljan har förödande miljömässiga konsekvenser. Är det för sent att bryta vanan?

En gång i tiden, i ett land långt borta växte en magisk frukt. Denna frukt kunde pressas för att producera en väldigt speciell sorts olja som gjorde kakor mer hälsosamma, tvål mer löddrig och chips mer krispiga. Oljan kunde till och med göra läppstift lenare och hindra glass från att smälta. På grund av dessa förunderliga egenskaper kom människor från hela världen för att köpa frukten och dess olja.

På platserna där frukten växte, brände folk ned skogen för att kunna plantera fler fruktträd – något som skapade mängder av otäck rök och skickade skogens varelser på flykt. När träden brändes spreds en gas som hettade upp luften. Det gjorde alla upprörde, eftersom de älskade skogens varelser och temperaturen redan var tillräckligt hög. Ett fåtal människor bestämde sig för att sluta använda oljan, men det mesta fortsatte som förr, och skogen fortsatte brinna.

Åtta kilo per person och år

Detta är en sann historia. Förutom att den inte är magisk. Frukten av palmoljeträdet (Elaeis guineensis), som växer i tropiska klimat, innehåller världens mest mångsidiga vegetabiliska olja. Den kan stekas utan att förstöras, den blandas väl med andra oljor. Dess kombination av olika typer av fetter och dess konsistens efter raffinering gör den till en populär ingrediens i färdigpaketerade bakverk. Dess låga produktionskostnader gör den billigare än stekoljor såsom exempelvis solrosolja. Den skapar den löddriga komponenten i stort sett alla schampon, flytande tvålar och rengöringsmedel. Kosmetikaproducenter föredrar den framför animaliskt talg, för dess smidighet och låga pris. Palmoljan används allt mer som billig råvara i biobränslen, särskilt inom EU. Den fungerar som ett naturligt konserveringsmedel i livsmedel, och den höjer smälttemperaturen för glass. Palmolja kan användas som bindmedel i träfiberplattor. Oljepalmens stammar och blad kan förvandlas till allt ifrån plywood till chassit på Malaysias nationella bil.

Den globala produktionen av palmolja har klättrat stadigt i fem decennier. Mellan 1995 och 2015 fyrdubblades årsproduktionen, från 15,2 miljoner ton till 62,6 miljoner ton. 2050 väntas produktionen ha fyrdubblats igen, till 240 miljoner ton. Palmoljans ekologiska fotavtryck är häpnadsväckande: plantagen upptar 10 procent av den permanenta globala odlingsmarken. Tre miljarder människor i 150 länder använder produkter innehållande palmolja. Globalt konsumerar vi i genomsnitt åtta kilo palmolja per person och år.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

85 procent kommer från Malaysia och Indonesien, där den globala efterfrågan på palmolja har höjt inkomsterna, särskilt i landsbygden – men till kostnaden av katastrofala miljökonsekvenser och ofta förekommande arbetsrätts- och människorättsövergrepp. Bränderna för att skapa land för plantagen är den främsta orsaken till utsläpp av växthusgaser i Indonesien, ett land med 261 miljoner invånare. De finansiella incitamenten för att producera mer palmolja bidrar till temperaturhöjningen på planeten, samtidigt som det förstör det enda habitatet för Sumatratigrar, Sumatranoshörningar och orangutanger – vilket leder mot deras utrotning.

Ändå är konsumenter ofta omedvetna om att de ens använder oljan. Organisationen Palm Oil Investigators, som kallar sig palmoljans granskningsorganisation, listar över 200 vanliga produkter i matlagning och hemvård och hygien, som innehåller palmolja. Endast tio procent av dessa inkluderar ordet ”palm” i sina innehållsförteckningar.

Svårt att fasa ut den

Hur kom det sig att palmoljan smög sig in varje hörn av våra liv? Ingen enskild innovation ledde till palmoljekonsumtionens uppgång. Istället var det den perfekta varan vid det perfekta tillfället, i industri efter industri, som var och en ersatte andra ingredienser med palmoljan. Samtidigt sågs palmoljan från producentländernas sida som fattigdomsbekämpande, medan internationella finansorganisationer såg det som en tillväxtmaskin för utvecklingsländers ekonomier. IMF har pressat Malaysia och Indonesien att producera mer.

I takt med att palmoljeindustrin expanderade, började miljöorganisationer, såsom Greenpeace, att larma om dess förödande effekter på koldioxidutsläpp och djurs livsmiljöer. (Det är dock inte omöjligt att producera palmolja hållbart, och flera organisationer arbetar med att certifiera hållbara producenter). En backlash mot industrin har utvecklats: i april förra året lovade matvarukedjan Iceland att ta bort palmoljan ur alla egna produkter innan årets slut. I slutet av 2018 förbjöd Norge all palmoljeimport till biodrivmedelsproduktionen.

Men när medvetenheten om palmoljans effekter började sprida sig, så var råvaran så djupt inbäddad i marknaden att det nu kan vara svårt att fasa ut den. (Matvarukedjan Iceland lyckades, talande nog, inte leva upp till sitt löfte under 2018. Företaget har istället börjat ta bort sitt varumärke från livsmedel innehållande palmolja, istället för att ta bort palmoljan ur produkterna inom varumärket.)

Att avgöra vilka produkter som innehåller palmolja, för att inte tala om hur hållbart den har utvunnits, kräver nästa övernaturliga nivåer av konsumentmedvetenhet. Och ökad konsumentmedvetenhet i väst kommer inte ha någon större effekt, då Europa och USA endast står för 14 procent av den globala efterfrågan. Mer än hälften av den globala efterfrågan kommer från Asien.

Det tog omkring 20 år efter de första larmrapporterna om avskogning i Brasilien, innan konsumentaktion bromsade – inte stoppade – förstörelsen.

– Verkligheten är att västvärlden står för en liten del av palmoljekonsumtionen, och resten av världen bryr sig inte, säger Neil Blomquist, chef på det Coloradobaserade bolaget Natural Habitats som producerar palmolja i Ecuador och Sierra Leone utifrån den högsta nivån av hållbarhetscertifiering.

– Så det finns inte så stora incitament till förändring.

I slutändan fanns det bara ett val

Palmoljans världsdominans är ett resultat av fem faktorer: för det första har den ersatt mindre hälsosamma fetter i livsmedel i väst. För det andra har producenter hållit priset lågt. För det tredje har den ersatt dyrare oljor i hushålls- och hygienprodukter. För det fjärde, återigen för att den är billig, har den blivit en allmänt använd matlagningsolja i asiatiska länder. Och slutligen, i takt med att asiatiska länder blivit rikare, så har de börjat konsumera mer fett, ofta i form av palmolja.

Den vidsträckta användningen av palmolja började inom förädlade livsmedel. På 1960-talet började forskare varna för att den höga andelen mättat fett i smör kunde öka risken för hjärtsjukdomar. Livsmedelsproducenter, däribland brittiskt-nederländska konglomeratet Unilever, började ersätta smör med margarin, gjort på vegetabiliska oljor med låg andel mättat fett. Under det tidigare 1990-talet blev det dock tydligt att tillverkningsprocessen bakom oljorna i margarinet, känd som hydrering, skapade en annan sorts fetter – transfetter – som var mindre hälsosamt än det mättade fettet. Unilevers styrelse såg en vetenskaplig konsensus formas kring transfetter och bestämde sig för att fasa ut det.

– Unilever var alltid väldigt medvetna om konsumenternas hälsointressen, berättar James W Kinnear, en styrelsemedlem i Unilever vid den tiden.

Skiftet skedde plötsligt. 1994 fick Gerrit van Duijn, föreståndare på ett Unileverraffinaderi, ett samtal från sina överordnade i Rotterdam. 20 Unileverfabriker i 15 länder behövde ta bort delvis hydrerade oljor från sina 600 fettblandningar och ersätta dem med transfettfria komponenter.

Projektet, som av anledningar Van Duijn inte kan förklara, kallades ”Paddington”. Först var han tvungen att klura ut vad som kunde ersätta transfetterna, som samtidigt behöll dess gynnsamma egenskaper, som att hålla fast form i rumstemperatur – en nödvändighet för billiga smörsubstitut och fabriksproducerade kakor. I slutändan fanns det bara ett val: olja från oljepalmträdet – antingen palmolja (från frukten) eller palmfröolja (från fröet). Ingen annan olja kunde raffineras till den konsistens som krävdes i Unilevers olika margarinblandningar och bakverk utan att samtidigt producera transfetter. Det var det enda alternativet till delvis hydrerade oljor, berättar Van Duijn. Palmolja hade dessutom lägre andel mättat fett än smör.

Övergången på varje fabrik var tvungen att ske simultant – produktionslinjerna kunde inte hantera en blandning av de gamla oljorna och den nya.

– På en specifik dag, var alla tankar tvungna att tömmas på transinnehållande komponenter och ersättas av den nya oljan, berättar Van Duijn.

– Det var en logistisk mardröm.

Då Unilever tidigare ibland använt palmolja var handelskedjan redan igång. Men det tog sex veckor att för att få råmaterialet från Malaysia och sedan tre månader att utföra övergången. Han började beställa mer och mer palmolja och arrangera så att lasterna transporterades till de olika fabrikerna enligt ett schema. En dag 1995, med lastbilar köande utanför Unileverfabriker över Europa, var det klart.

En stor del av landets växande snabbmatsindustri

Det var tillfället som förändrade livsmedelsindustrin för alltid. Unilever var pionjären; när Van Duijn hade organiserat övergången till palmolja, följde i princip varenda livsmedelsfabrikör efter. 2001 släppte Americah Heart Association ett uttalande som slog fast att ”den optimala dieten för att minska risken för kroniska sjukdomar är en där mättade fettsyror reducerar och transfettsyror elimineras”. Idag går två tredjedelar av palmoljan till livsmedelsindustrin. Konsumtionen i EU mer än tredubblades från Projekt Paddington till 2015. Samma år gav amerikanska livsmedelsverket producenter tre år på sig att fasa ut transfetter från margarin, kakor, pajer, popcorn, fryspizza, munkar och kex i USA. I princip allt ersattes med palmolja.

Men för all palmolja som nu används av matindustrin i Europa och USA, så använder Asien mer: Indien, Kina och Indonesien står för 40 procent av den globala konsumtionen av palmolja. Där har palmoljan ersatt sojaoljan man tidigare lagade mat med. Den snabbaste tillväxten ser vi i Indien, där den accelererande ekonomin är en annan faktor i palmoljans nyfunna popularitet.

En gemensam nämnare för ekonomisk utveckling över världen och genom historien, är att en befolknings konsumtion av fett växer i takt med inkomsterna, och den indiska subkontinenten är inget undantag. Mellan 1993 och 2013 växte BNP per capita från 298 dollar till 1 452 dollar. Under samma period ökade fettkonsumtionen på landsbygden med 35 procent, och i städer med 25 procent, och palmoljan har varit en av huvudingredienserna i denna ökning. Subventionerade ”rättvisebutiker”, ett matutdelningsnätverk för fattiga, började sälja importerad palmolja 1978, huvudsakligen för matlagning; två år senare sålde de 290 000 butikerna 273 5000 ton. 1995 hade den indiska importen av palmolja klättrat till nära en miljon ton, och 2015 mer än 9 miljoner ton. Under dessa år sjönk fattigdomen till hälften, samtidigt som befolkningen ökade med 36 procent.

Men palmolja används inte längre bara till matlagning i Indien – idag är den en stor del av landets växande snabbmatsindustri. Den indiska snabbmatsindustrin växte med 83 procent bara mellan 2011 och 2016. Dominos Pizza, Subway, Pizza Hut, KFC, McDonalds och Dunkin’ Donuts har sammanlagt 2 784 restauranger i landet – och alla använder palmolja.

Palmolja och palmkärnolja det perfekta substitutet

Palmoljans mångsidighet är inte begränsad till livsmedel. Till skillnad från andra oljor, kan den lätt och billigt separeras till oljor av olika konsistenser, som har många användningsområden.

– Den har enorma fördelar på grund av sin mångsidighet, berättar Carl Bek-Nielsen, vd på United Plantations Berhad, en Malaysiabaserad palmoljeproducent.

Inte långt efter att branschen för processade livsmedel upptäckte palmoljans magiska egenskaper, hade industrier inom allt ifrån hygien till transportbränsle också börjat ersätta andra oljor med palmolja. Men precis som att transfetter valdes för sina upplevda fördelar, har palmoljan visat sig vara värre än det som den har ersatt. Palmoljan uppfattades till en början ha miljömässiga fördelar.

När palmoljan blev allt mer vida använd i livsmedel världen över, började den också ersätta animaliska produkter i rengöringsmedel och hygienprodukter som tvål, schampo, hudkräm och smink. Idag innehåller 70 procent av alla personliga hygienprodukter en eller flera derivat av palmolja.

Historiskt har tvål ofta gjorts av animaliskt talg, och schampo, som ursprungligen kommer från den indiska subkontinenten, gjordes till en början av växtbaserade tensider (ytaktiva medel som fungerar som rengöringsmedel, emulgeringsmedel och skummande). Senare kom syntetiska ingredienser att föredras och på 1900-talet kom animaliskt talg in i produktionen. På 1980-talet var började hygienindustrin märka att konsumenter föredrog ”naturliga ingredienser”, vilket många konsumenter kopplade samman med växtbaserade, snarare än djurbaserade. Det berättar Chris Sayner, vice vd för hållbarhet på Croda, ett kemikalieföretag. Crodas kunder började efterfråga växtbaserade tensider, utan talg.

Precis som Van Duijn hade upptäckt på Unilever, gjorde sammansättningen hos palmolja och palmkärnolja dem till perfekta substitut. Producenter letade efter alternativ och fann att palmoljan innehåller samma fetter som talg. Inga andra alternativ kunde ge samma fördelar för ett så brett utbud av produkter.

– Vi letade efter alternativ, och palmoljan dök upp som ersättare, minns Sayner.

Sayner tror att utbrottet av BSE, den så kallade Galna ko-sjukan, under tidigt 90-tal, när hjärnsjukdomen som förekom hos boskap spred sig till personer som åt nötkött, bidrog till ett större skifte i konsumtionsmönster.

– Opinionen, varumärken och marknadsföring började skifta bort från djurbaserade produkter i modeorienterade industrier som personlig hygien.

Företag i Europa och USA, som var kunder till Croda, följde med i skiftet.

”Skapade en marknad utan motstycke”

Förändringen från djurbaserade fetter till palmolja är inte utan viss ironi. Tidigare, när talg användes i produkter som tvål, kom en restprodukt från köttindustrin till användning. Nu, som ett svar på konsumenters efterfrågan på ingredienser som uppfattades som mer ”naturliga”, har tvål-, rengörings- och kosmetikaproducenterna ersatt en lokal restprodukt, men en som måste transporteras tusentals mil och som orsakar miljömässig förstörelse i länderna där den utvinns. (Dock har köttindustrin sina egna miljömässigt skadliga konsekvenser.)

– Vad är mer miljövänligt än att använda en restprodukt som finns på precis utanför dörren, frågar sig Sayner.

Ett liknande händelseförlopp ägde rum inom biodrivmedelsindustrin – viljan att minska miljöskador hade oväntade konsekvenser. 1997 krävde en rapport från Europakommissionen att en större andel av den totala energikonsumtionen skulle komma från förnybara källor. Tre år senare lyfte Europakommissionen fram de miljömässiga fördelarna med biodrivmedel i transporter och 2009 antogs direktivet för förnybar energi, RED (Renewable Energy Directive), som hade en målsättning om att 10 procent av drivmedlen inom transportsektorn skulle komma från biodrivmedel år 2020.

Till skillnad från inom livsmedels-, städ- och hygienindustrin, där palmoljans kemiska sammansättning gjorde den till ett perfekt alternativ, så ger sojabönolja, raps- och solrosolja lika bra resultat som palmolja när det kommer till drivmedel. Men palmoljan har en stor konkurrensfördel: priset.

EU:s policies ”skapade en marknad utan motstycke för palmoljan”, säger Kalyana Sundram, vd för näringslivsorganisationen Malaysian Palm Oil Council.  Försöken i väst att lagstifta för att tygla fossila bränslens miljökonsekvenser har haft svåra miljömässiga konsekvenser i mindre utvecklade länder, vilka signifikant bidragit till den globala uppvärmningen.

Den högsta avkastningen per odlad hektar

EU:s import av palmolja gick upp med 15 procent året efter RED, vilket var dess dittills högsta nivå. Mellan 2011 och 2014 tredubblades användningen av biodrivmedel i EU och palmoljans andel bland biodrivmedlens råmaterial femdubblades under samma period. Hälften av EU:s palmolja går till biobränslen. Hållbarhetskriterier lades senare till – även om Oxfam med flera kritiserade dess effektivitet – och tidigare i år föreslog Europakommissionärer nya gränser för biobränslen med kopplingar till avskogning. Men skadan har redan skett.

Att palmoljeträdet har många egenskaper som har hjälpt den på dess väg mot dominans. Det är flerårigt och vintergrönt, vilket möjliggör produktion året runt. Det är exceptionellt effektivt i fotosyntesen för att vara ett flerårigt träd, och kräver mindre bearbetad jord än andra växter ur vilka man utvinner vegetabiliska oljor, vilket sänker kostnaderna. Det kan odlas i jord där andra grödor inte gror. Men viktigast av allt, den ger den högsta avkastningen per odlad hektar, bland alla oljeväxter – nästan fem gånger så mycket olja per hektar som raps, nästan sex gånger så mycket som solros och mer än åtta gånger så mycket som sojabönor. Att bojkotta palmolja kommer leda till att den ersätts av andra grödor som kräver mer odlingsmark och därmed troligen mer avskogning.

– Produktionskostnaden är betydligt lägre än andra jämförbara vegetabiliska eller animaliska fetter, säger Sundram, från Malaysian Palm Oil Council.

– Industrin skickar fördelarna vidare till konsumenten.

Under årtionden var palmoljans produktionsfördelar orealiserade, fram tills en skotte vid namn Leslie Davidson drev fram den kanske viktigaste innovationen i industrins historia. Davidson kom till det brittiska Malaya, 1951, som 20-åring för att jobba på ett Unilverer-plantage. Fyra år senare förflyttades han till Kamerun. Palmoljan kom ursprungligen från Västafrika och hade introducerats i Malaysia 1875. I Kamerun noterade Davidson skalbaggsliknande insekter svärmade runt palmernas frukter. I brittiska Malaya arbetade hundratals människor på plantagen med att för hand pollinera blommorna och ändå var pollineringen mycket effektivare i Kamerun.

När Unilever skickade Davidson tillbaka till Malaya (nu Malaysia), 1960, så berättade han för sina chefer att han trodde att den malaysiska industrin pollinerade på fel sätt och att insekter var palmoljeträdets naturliga pollinerare.

– De sa åt honom att sköta sig själv och inte lägga sig i, berättar Carl Bek-Nielsen, som kände Davidson.

1974 blev Davidson vice ordförande i Unilevers internationella plantagegrupp. Han rekryterade tre entomologer, med den pakistanska forskaren Rahmad Syed i spetsen, som åkte till Kamerun för att undersöka saken. Syed kom fram till att Davidssons aningar var korrekta: en särskild sorts vivel (en grupp tillhörande ordningen skalbaggar) pollinerade palmoljeträden och Davidson fick tillstånd fråm Malaysias regering att importera arten.

Den 21 februari 1981, släpptes 2 000 elaeidobius kamerinucus på Unilevers plantage i Johor. Reslutaten syntes direkt, utan skadliga effekter, och de pollinerande vivlarna spreds över Malaysia. Följande år såg landet en ökning på 400 000 ton palmolja och 300 000 ton palmkärnor.

”En lätt väg att utveckla ekonomin”

Den nya pollineringstekniken var en nyckelfaktor i palmoljans tillväxt. Avkastningen steg och kostnaden för arbetet med att manuellt pollinera träden styrdes om för att plocka frukten. Det skedde en explosion i andelen land som användes till palmoljeplantage. Davidson hade radikalt förändrat Malaysias och Indonesiens framtid.

Men förändringarna hade inte ägt rum utan att politiker i de båda länderna drivit på.

– Vi har sett stora ansträngningar från båda regeringarna för att stödja sektorn, då det varit en lätt väg att utveckla ekonomin, berättar Raquel Morena-Peñaranda, forskare på FN-universitetets institut för avancerade studier i Tokyo, som studerar jordbrukssystem och agerar rådgivare till regeringar.

Malaysias industriminister, Teresa Kok, sa på den europeiska palmoljekonferensen i Madrid i oktober att ”palmolja är synonymt med fattigdomsbekämpning”. Malaysia började sitt program för att öka palmoljeexporten som ett sätt att reducera fattigdom 1961, fyra år efter landet blivit självständigt från Storbritannien. Gummi hade varit den huvudsakliga grödan, men priserna hade fallit, regeringen sjösatte ett program för att ersätta gummiplantagen med palmoljeträd. 1968 fick palmoljeproducenter en serie skattelättnader. Industrin investerade i teknologi för att extrahera olja ur frukten. Under det tidiga 1970-talet utvecklades fraktionering (tekniken för att dela upp olja, reds. anm.), vilket utökade palmoljans användningsområden inom livsmedel och andra områden.

På senare tid har plantageägare också hittat lönsamma användningsområden för restprodukter som tomma fruktknippen, fruktskal, palmblad, och palmkärnornas skal. Avfall från utvinningen, som tidigare dumpades i närliggande vattendrag, producerar nu elektricitet. Dessa nya inkomster minskar plantagernas risker och förser dem med inkomster även när palmoljepriserna är låga (som just nu), och har hjälpt dem att möta sådant som ökade arbetskraftskostnader och dyrare gödsel.

Men drivkrafterna mot ökad palmoljeproduktion har inte bara kommit inifrån Malaysia och Indonesien. Världsbankens uppmuntrade på 1970-talet Indonesien att expandera palmodlandet bland småbrukare. 1998 innebar den ekonomiska krisen i Asien ett hårt slag mot industriexporten från regionen, men råvaruexporten som handlades i dollar, ”kom in som en flytväst på ett stormigt hav”, minns Bek-Nielsen. IMF:s räddningspaket för Indonesien krävde att landet skulle generera vinster genom att kultivera sina naturresurser och ta bort exportskatter som regeringen infört för att hålla priserna låga på hemmaplan. Dessa åtgärder intensifierade expansionen av palmoljeplantage. Vid sidan av IMF har privat finanskapital hjälpt till att lyfta produktionen: holländska banker pumpade int mer än 12 miljarder i lån till indonesiska palmoljeproducenter mellan 1995 och 1999.

13,7 procent av Malaysias bruttonationalinkomst

De kortsiktiga fördelarna för plantageägare och arbetare, produktionsländernas regeringar och finansiärer har kommit med enorma långsiktiga kostnader för det globala klimatet. De skogar som förstörts till förmån för plantagen är bland de mest koldioxidrika i världen. När de bränns, släpps den koldioxiden ut.

Palmolja står nu för 13,7 procent av Malaysias bruttonationalinkomst och är Indonesiens främsta exportvara. I oktober, på det europeiska palmoljemötet i Madrid, lyfte representanter för de båda regeringarna fram hur palmoljan bidragit till en succéartad fattigdomsbekämpning (odlare i Indonesien har dock motsatt sig dessa påståenden och krävt att regeringar ska göra mer för att hjälpa odlare som är fristående från de stora plantagerna). Regeringsrepresentanterna menade också att avskogningen stannat upp och hållbarhet uppnåtts i flera områden det senaste årtiondet. (I september skrev Indonesiens president under ett treårigt stopp för nya palmoljeplantage.)

Råvaruproducerande länder behöver bara stå till svars för sina köpare, medan köparna måste stå till svars inför konsumenterna. 2004 släppte miljöorganisationen Friends fo the earth UK, en rapport om avskogningen relaterad till palmoljeproduktionen. Medan upprördheten spred sig, växte producenternas oro för att avskogningen utgjorde en risk för deras rykten. WWF övertygade det året ett fåtal producenter, odlare och försäljare att sätta samman ett råd för hållbar palmolja, det så kallade Round Table for Sustainable Palm Oil, RSPO. Tio år senare ansluter sig merparten av de stora användarna av palmolja till RSPO-certifieringen som ska intyga ”hållbarhet”, och 19 procent av den globala produktionen har certifierats som hållbar. Men organisationen Environmental Investigation Agency, sprungen ur Greenpeace, avslöjade för tre år sedan att RSPO är undermålig och i vissa fall bidrar till att dölja överträdelser. (RSPO svarade i ett uttalande att de tar ”påståendena på största allvar och välkomnar det som ett tillfälle att intesifiera dialogen och förbättra certifieringssystemet.”

Det är extremt svårt att försäkra sig om att palmolja produceras på ett hållbart sätt. En enda oljefabrik – och det finns hundratals bara i Malaysia – kan köpa frukt från en mängd leverantörer och med alla olika derivat av palmolja, har oljan en väldigt komplicerad försörjningskedja. Även när hållbarhetscertifieringen fungerar som den ska, har miljöaktivister kritiserat programmen. En produkt kan till exempel få en hållbarhetscertifiering även om 99 procent av palmoljan den innehåller kommer från nyligen avskogad mark. RSPO säger att mindre strikta certifieringskriterier uppmuntrar deltagande, vilket kan leda till att livsmedels- och kosmetikaindustrin ökar sitt deltagande vartefter de märker att de kan sälja produkter med certifierad palmolja till ett högre pris.

Innan den Europeiska palmoljeorganisationens möte i Madrid, medgav RSPO:s Europachef, Inke vad der Sluijs, att väldigt få företag uppnår den högsta nivån av hållbarhetscertifiering ”på grund av komplexiteten och längden i försörjningskedjan.” RSPO betraktas bland många miljöorganisationer som ett robust certifieringssystem och uppmanar företag att använda RSPO-certifierad olja. Men lite kommer att förändras innan konsumenter är villiga att betala ett högre pris för certifierad palmolja.

Dessutom spåras merparten av palmoljan bara till fabriken där den processas, inte till fälten där den produceras. Organisationen Eyes on the Forest, en koalition av indonesiska organisationer, däribland WWF – samma organisation som tog initiativ till palmoljans certifiering – uppgav i en rapport 2016 att ”spårbarhet slösar tid och pengar utan att erbjuda en lösning för frågan om hur illegala produkter kommer in i försörjningskedjan”. Nu pågår försök att med teknologins hjälp spåra varje fruktknippe till ett fält, vilket slutligen kan säkra att avskogning inte pågår för att producera palmolja.

Hoppet om att stoppa avskogningen för palmoljeplantage står till ökad avkastning. Om mer olja kan komma från redan existerande plantage undanröjer det behovet av att ständigt expandera odlingsmarken på bekostnad av skogar med biologisk mångfald. Rajinder Singh, ledare för gruppen för genstudier på Malaysias palmoljemydighet, har identifierat så kallade genetiska signaturer, med vissa egenskaper, som gör att man kan välja ut högproducerande palmoljeträd, framför träd som producerar mindre. De bästa plantagen ger just nu omkring sex eller sju ton olja per hektar, men Singh menar att ”vi har sett individuella träd som kan producera nästan det dubbla”, jämfört med vanliga träd. När träd når slutet av sitt produktiva liv, efter 25-30 år, kan de ersättas med mer fruktsamma träd.

Men även om avkastningen dubbleras, kommer det inte möta den nära fyrdubbling av efterfrågan som väntas till 2050. Det finns ingen enkel lösning. Att ersätta palmolja med andra oljor kommer öka avskogningen, eftersom ingen av konkurrerande oljor ger i närheten så mycket per enhet mark: palmolja står för 6,6 procent av odlingsytan för oljor och fetter, men levererar 38,7 procent av produktionen, enligt industrigruppen European Palm Oil Alliance. Colombia utvecklar nu palmoljeproduktion i områden som tidigare odlat olagliga grödor som coca, men landet har en bit kvar för att matcha Asiens produktion.

Modellen är inte hållbar

Palmolja har blivit allestädes närvarande eftersom det är den perfekta ingrediensen i ett antal växande industrier, den perfekta exporten för utvecklingsekonomier och den perfekta varan för den globaliserade ekonomi som knyter dem samman. Rika konsumenter kapitaliserar på det billiga arbetet och på värdefull regnskog, som utvecklingsländer har i överflöd, men som de är villiga att göra sig av med för en billig penning för att accelerera den ekonomiska tillväxten.

Modellen är inte hållbar. Om det fortsätter på liknande sätt kommer skogar och djuren i dem att försvinna, arbetskraftskostnaderna kommer att öka när vissa arbetare rör sig upp för den ekonomiska stegen och inser att det finns bättre saker att göra än att plocka frukt. Palmoljeproducenter och konsumenter lämnas utan någonting.

Hållbara produkter är de som produceras och konsumeras lokalt; när köparna kan se produktionsprocessen kommer de kräva att den sker i linje med deras värderingar. När den är utom synhåll är det svårt att få tillräckligt många konsumenter att bry sig. Att ändra på det kommer att kräva mer än lite magi.

Texten är tidigare publicerad i The Guardian.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från nyhetsmagasinet ETC utan kostnad första månaden. Därefter är priset 63 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom nyhetsmagasinet ETC till din mejl varje fredag. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter