Talibanernas löften om att de förändrats har hittills visat sig noll värda. Musik är återigen förbjudet. Dagen efter att förbudet kungjordes släpades den populäre folksångaren Fawad Andarabi ut ur sitt hem och sköts i huvudet.

För den som behöver fler svar på varför människor flyr Afghanistan finns också torkan, värre än på många år, orsakad av en varm La Niña-vinter utan nämnvärd nederbörd. Risken för svält är överhängande.

Coronapandemin är ännu en faktor. Den fallna regeringens plan var att vaccinera 20 procent av befolkningen i år. Vad som händer nu är det ingen som vet.

Lägg till det ett talibanstyre utan någon som helst erfarenhet av modern statsförvaltning och ett världssamfund som flytt fältet och ställt in betalningarna – bistånd har stått för 75 procent av Afghanistans offentliga utgifter – så har du en stark drivkraft för vem som helst att försöka hitta en bättre framtid på annat håll.

Murar reses överallt

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR kan en halv miljon afghaner komma att fly landet fram till årets slut. Vart dessa människor ska ta vägen är oklart.

Grannarna i norr – Uzbekistan, Tadzjikistan och Turkmenistan – har förstärkt sina gränser och är sedan tidigare restriktiva med att ta emot flyktingar, även om Tadzjikistan verkar villiga att ta emot upp till 100 000 afghaner.

Pakistan, som tagit emot 1,4 miljoner flyktingar, vägrar ta emot fler. Iran, dit närmare 800 000 människor redan flytt, har upprättat tillfälliga läger åt nya nödställda men sagt att dessa kommer att repatrieras så fort läget tillåter.

Turkiet är en annan möjlig destination. Där har president Recep Tayyip Erdogan sagt att man inte kommer att agera lagerlokal åt Europa en andra gång. Landet hyser redan 3,6 miljoner flyktingar från Syrienkriget och ytterligare 320 000 flyktingar av andra nationaliteter, 130 000 av dessa från just Afghanistan. För att stoppa inflödet har gränsen mot Iran förstärkts både militärt och med en tre meter hög och 81 kilometer lång betongmur.

De afghaner som har möjlighet kommer därför med stor sannolikhet att försöka runda Turkiet och söka sig vidare till Europa. Detta vill EU stoppa till varje pris.

Agerar på plats

”Aldrig mer 2015”. I samband med Kabuls fall yttrades frasen eller varianter på den av ministrar och politiker runt om i Europa. Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) var en av dem. Armin Laschet, CDU-politiker i Tyskland och kandidat till att efterträda Angela Merkel som förbundskansler, var en annan.

”Det måste vara vårt mål att behålla majoriteten av människorna i närområdet”, lade Österrikes inrikesminister Karl Nehammer till. ”Europa ensamt kan inte axla konsekvenserna” av situationen i Afghanistan och måste därför ”förbereda och försvara sig mot betydande irreguljära migrationsströmmar”, utvecklade Frankrikes president Emmanuel Macron.

Att EU:s ryggmärgsreflex i första hand är att stänga dörren åt nödställda blev också tydligt när Politico i slutet av augusti rapporterade om ett läckt, tvåsidigt dokument signerat det slovenska ordförandeskapet, tänkt att användas som underlag på ett ministermöte den 31 augusti om EU:s hållning till Afghanistankrisen. I det förekom ordet ”säkerhet” fem gånger – men ingenstans något om den universella rätten att söka asyl från förföljelse.

Efter att flera medlemsländer opponerat sig mot den hårda tonen formulerades texten om. När protokollet efter avklarat möte offentliggjordes innehöll det till slut bara två instanser av ordet ”säkerhet”. Ordet flyktingmottagning var fortsatt frånvarande. Däremot fanns en försäkran om att afghaner som samarbetat med EU ”om möjligt” ska prioriteras för evakuering.

Enda gången ordet ”flykting” nämns är i samband med att EU lovar att öka sitt stöd till tredje land, ”i synnerhet grann- och transitländer”, där ett stort antal migranter och flyktingar finns.

EU:s fokus är istället samarbete med internationella organisationer som FN med syfte att stabilisera regionen, att humanitär hjälp når sårbara grupper, samarbete med länder i närområdet för att förhindra ”olaglig migration”, att förhindra att tidigare okontrollerade och storskaliga migrationsströmmar upprepas och att säkerställa EU-medborgares säkerhet.

EU sluter sig

Ännu tydligare blir EU:s ryggmärgsreflex när man tittar på hur mycket pengar unionen beslutat att lägga på att rusta dess yttre gräns: 66,1 miljarder kronor för perioden 2021–2027, att jämföra med 28,5 miljarder föregående period 2014–2020.

Upprustningen har dock pågått längre än så. Mellan 2019 och 2020 utökade till exempel europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex sina spaningsuppdrag i luften från 2 750 flygtimmar till över 4 700. Och i somras byggde Grekland klart en barriär mot Turkiet: 40 kilometer stängsel inklusive automatiserat övervakningssystem. Systemet består av en mix av övervakningskameror och värmesensorer monterade på ballonger och är uttryckligen tänkt att stoppa människor som flyr efter talibanernas maktövertagande. Med dess hjälp kan Frontex i realtid övervaka 40 000 kvadratkilometer havsyta.

Sedan några år ingår också artificiell intelligens i EU:s arsenal. Flyktingars rörelser har samlats in och analyserats för att en algoritm sedan ska kunna förutsäga migrationsströmmar och Frontex därefter placera ut vakter som står redo att mota asylsökande i grind.

I EU:s övervakningssystem ingår också satellitprogrammet Copernicus, som utöver att samla in data om väder, landanvändning, luftkvalitet, jordbruk och andra miljöfaktorer också skickar uppgifter över rörelser nära EU:s gränser till medlemsstaternas gräns- och kustbevakning, till Frontex och till andra berörda myndigheter.

Denna iver att skydda de egna medborgarnas rättigheter har kritiserats för att kränka motsvarande rättigheter hos dem som står utanför och knackar på.

Ett exempel är projektet Iborderctrl. Det har utvecklats under ledning av privata it-bolaget European dynamics och har enligt öppna databasen Open security data Europe kostat totalt 46 miljoner skattekronor. Tanken är att den som vill in i unionen utan ett giltigt EU-pass i förväg får mata in data om sig själv, inklusive uppgifter om konton i sociala media, i en app. Vid gränskontrollen tar en AI vid för att intervjua personen. Parallellt med frågorna scannar systemet av och analyserar personens ansiktsrörelser för att leta efter tecken på ”bedrägligt beteende”. Om sådana hittas slussas den misstänkte vidare till en manuell gränskontroll.

Pseudovetenskap

Kritik mot Iborderctrl har varit massiv. För det första är lögndetektorer närmast att betrakta som pseudovetenskap. Här är systemet dessutom tänkt att användas i en situation där personen med stor sannolikhet är nervös och riskerar att bete sig irrationellt. För det andra gör sig systemet skyldigt till integritetsintrång enligt artiklarna 1, 7 och 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, bland annat genom att individer tvingas lämna ifrån sig personlig data som sedan används för att dra slutsatser om deras kriminella potential. Och för det tredje för att EU låter privata företags intressen gå före skattebetalares och folkvaldas rätt till insyn.

– EU finansierar i hemlighet utvecklingen av tvivelaktig teknologi som bryter mot våra grundläggande rättigheter, som att slippa vara föremål för massövervakning, och detta utan att allmänheten, media, forskare eller ens EU-parlamentariker har någon chans att granska projekten.

Det säger Patrick Breyer, tysk jurist och EU-parlamentsledamot för Piratpartiet, till Dagens ETC. I våras stämde han EU:s forskningsorgan REA via EU-domstolen för deras vägran att lämna ut dokument rörande Iborderctrl-projektet. Han ville se utvärderingen av projektet men fick nobben av REA med hänvisning till att det är ”kommersiell information”.

Lobbying för skattepengar

Före stämningen ställde Patrick Breyer en parlamentarisk fråga till EU-kommissionär Ylva Johansson angående Iborderctrl om varför inte utvärderingen offentliggörs. Tre månader senare kom svaret: att resultat kommer att publiceras, att projektet uteslutande handlar om forskning och att det inte finns några planer på att integrera tekniken i något befintligt system.

Huruvida Ylva Johansson ljög eller var felunderrättad är oklart. Patrick Breyer har hur som helst lyckats återskapa text som maskats i ett dokument från konsortiet bakom Iborderctrl. Där framgår det att det pågår en intern diskussion om vilka hinder som behöver rivas för att integrera Iborderctrl i befintliga gränsövervakningssystem – samma system som Ylva Johansson försäkrade inte var aktuella för integrering.

Ett av hindren som nämns är att lagar måste ändras och ”viktiga intressenter” –  enligt dokumentet lagstiftare, polis- och gränsbevakningsmyndigheter och ministrar – bearbetas. Slutligen varnar dokumentet för att man inte ska vänta sig konsensus i frågan och att en debatt mycket väl kan uppstå kring den kontroversiella tekniken.

– Inte bara har EU finansierat tvivelaktig, oetisk och olaglig teknologi – medel för forskning och utveckling har dessutom gått till lobbyister, till att påverka lagstiftare att ändra lagar. Det är skandalöst, säger Patrick Breyer.

Finansieras av medborgarna

EU och kapitalet har å andra sidan en lång historia av att gå hand i hand. Unionens föregångare, Europeiska kol- och stålgemenskapen, föddes ur idén att ge politiker på bägge sidor av Maginotlinjen insyn i varandras krigsindustri.

När det gäller det gränsövervakningsindustriella komplexet stannar inte denna handhållning vid enstaka mångmiljonkontrakt till privata aktörer. Enligt rapporten ”Financing border wars” från icke-statliga organisationerna Transnational Institute och Stop Wapenhandel som släpptes i april 2021 väntas den globala gränsövervakningindustrin växa med uppåt 8,6 procent per år – för Europa är prognosen 15 procent – och nå en omsättning på över 580 miljarder kronor 2025. Marknaden för biometri och AI, där applikationer kopplade till migration utgör en växande andel, väntas å sin sida fördubblas till 560 miljarder kronor redan till år 2024.

Var pengarna kommer ifrån? Till stor del från oss medborgare.

Rapporten identifierar 23 olika företag som huvudaktörer inom gränsövervakningsindustrin. 17 av dessa är publika aktiebolag och ägs av några av världens största investmentbolag, tre är helt privata och resterande tre – försvars- och säkerhetsföretagen Airbus, Thales och Leonardo – ägs av Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien – det vill säga av dessa länders skattebetalare.

Men även de publika aktiebolagen hålls under armarna av medborgarnas pengar. Det investmentbolagen, i det här fallet jättarna Blackrock, Vanguard Group och Capital Research and Management, i praktiken gör är att förvalta och placera människors sparpengar, och en synnerligen stor del av dessa kommer från pensionsfonder. I Storbritannien förvaltar till exempel Blackrock pensioner i kommunal verksamhet värda nästan 200 miljarder kronor.

Även Sverige är inblandat. När Dagens ETC granskar våra svenska AP-fonders placeringar hittar vi ett flertal av de bolag som enligt ”Financing border wars” är inblandade i gränsövervakningsindustrin. Innehavet i de aktuella bolagen uppgår till drygt 13,5 miljarder kronor – vilket ska sägas inte motsvarar ens en procent av AP-fondernas totala innehav.

Att vi EU-medborgare är med och finansierar branschen betyder också att vi indirekt stöttar brott mot de mänskliga rättigheterna, både inom EU och på andra håll i världen. Alla de 23 ovan nämnda huvudaktörerna i gränsövervakningsindustrin har enligt rapporten någon gång uppmärksammats för att ha kränkt flyktingars och asylsökandes grundläggande rättigheter.

I vissa fall sker det genom direkta handlingar, genom våld mot personer tagna i förvar, genom att hålla familjemedlemmar åtskilda, genom att förvägra dem hälsovård eller genom att hålla personer instängda under omänskliga förhållanden.

I andra fall sker det genom att bolagen är med och bygger upp eller upprätthåller den infrastruktur som förvägrar människor deras grundläggande rättigheter.

Rädsla för högerpopulism

Det finns förmodligen ett flertal orsaker till att EU gör vad det kan för att förhindra ”ett nytt 2015”. En är rädslan för att nationalistiska och högerpopulistiska partier får ett uppsving i opinionen, precis som de fick efter flyktingströmmarna från framför allt Syrien 2015, då klyftan mellan attityderna i EU:s öst och väst fick EU-projektet att knaka i fogarna.

– Det går inte att underskatta den tidens trauma. Det var en tid när mittfårans konsensus imploderade, när det kändes som att Europa hängde på en skör tråd, säger Jane Puglierin, Berlinkontorets chef för tankesmedjan Europeiska utrikesrådet, till New York Times angående EU:s hållning till krisen i Afghanistan.

Tidningen påpekar att rädslan för en opinionsskiftning högerut torde vara särskilt stor i Frankrike och Tyskland, som båda går mot val det närmaste året.

Exakt hur stor denna risk är råder det delade meningar om. Gerald Knaus, ordförande för tankesmedjan European stability initiative och tidigare rådgivare i migrationsfrågor till Angela Merkel, har till exempel varnat för att EU:s panikartade fokus på flyktingar från Afghanistan istället kan hjälpa högerpopulistiska partier på traven i opinionen.

Hur det än är med den saken anser Jane Puglierin att EU har ett särskilt moraliskt ansvar när det gäller Afghanistan.

– Vi européer har varit i landet i 20 år. Det är klart att vi har ett moraliskt ansvar, särskilt för dem som nu flyr från den nya talibanregimen. Men istället säger vi nu att Afghanistan inte är vårt problem, säger hon till New York Times.

EU-länder göder konflikter

Detta moraliska ansvar kan åskådliggöras på fler sätt. I juli i år släppte Transnational institute rapporten ”Smoking Guns” om hur europeisk vapenexport bidrar till de flyktingströmmar till EU som unionen gör allt för att stoppa.

Rapporten avhandlar visserligen inte läget i Afghanistan, men den beskriver i detalj hur vinstintresse och bristande reglering av vidareförsäljning av vapen och krigsmateriel till tredje part bidragit till en destabilisering av både Nordafrika och Mellanöstern, i sin tur en direkt orsak till de flyktingströmmar som nu fem år senare gör att afghanska flyktingar betraktas som paria att hålla på armlängds avstånd.

”Det mest perversa av allt är att några av de företag som upphandlas i samband med vår gränsövervakning också är några av de största vapenhandlarna till Mellanöstern och Nordafrika. Med andra ord – samma bolag som bidrar till flyktingkrisen tjänar nu pengar på dess konsekvenser”, skriver rapportförfattarna.

Ironiskt nog är några av de vapenexportörer som pekas ut i rapporten samma länder som antingen sagt sig digna under ett stort flyktingmottagande – som Italien – eller som från början varit bland de mest hårdföra när det gäller stängda gränser – som Bulgarien, Kroatien och Rumänien.

”Kommer fortsätta förneka ansvar”

Mark Akkerman, forskare vid ovan nämnda Stop Wapenhandel och inblandad i produktionen av de refererade rapporterna, ser inte något direkt slut på denna onda spiral.

– Jag tror att EU kommer att fortsätta behandla migration som en säkerhetsfråga istället för som ett politiskt och humanitärt problem. Som en konsekvens kommer unionen att fortsätta militarisera sina gränser och parallellt få andra länder att göra samma sak och dessutom få dem att agera dörrvakt åt EU, säger han till Dagens ETC.

Vad konsekvenserna blir tror han sig också kunna förutspå.

– EU kommer att fortsätta förneka ansvar för sin roll i att skapa flyktingströmmar och migrationen kommer att fortsätta. Experter har varnat gång på gång för att den inställningen bara kommer att leda till mer våld mot asylsökande och att de stängs ute ännu mer. Resultatet kommer att bli att flyktingar söker sig till farligare vägar in till Europa, att de knuffas in i armarna på skrupellösa människosmugglare, eller att de tvingas leva illegalt och under omänskliga förhållanden i länder runt omkring EU.

Dagens ETC har sökt Ylva Johansson som har avböjt intervju.

Svenska AP-fonders innehav i gränsbevakningsindustrin

Blackrock

Har innehav: AP1, AP2, AP4, AP7

Investmentbolag med ansenliga aktieinnehav i 11 av de 23 företag som enligt Transnational Institute pekar ut som huvudaktörer inom gränsbevakningsindustrin.

Booz Allen Hamilton

Har innehav: AP3

En av världens största managementkonsultfirmor. Har kallats ”världens mest lukrativa spionorganisation”. Mellan åren 2017 och 2019 köpte amerikanska gränsbevakningsmyndigheten ICE tjänster av dem för 68 miljoner dollar. Booz Allen Hamilton har anlitats av både Förenade arabemiraten och Saudiarabien. Visselblåsaren Edward Snowden har jobbat för bolaget.

IBM

Har innehav: AP1, AP2

IT-jätten är ett av en handfull företag som tillhandahåller den digitala infrastruktur som gränsbevakningsindustrin är beroende av. Mellan 2008 och 2019 köpte USA:s tull och gränsbevakningsmyndighet CBP tjänster av IBM för 1,74 miljarder dollar. Efter Donald Trumps seger i presidentvalet 2016 bad de anställda på företaget ledningen att respektera deras rätt att vägra arbeta med regeringskontrakt som bidrar till att kränka medborgerliga rättigheter.

Leonardo

Har innehav: AP3

En av världens 15 största vapenhandlare och leverantör av både helikoptrar och drönare som används för att patrullera EU:s yttre gränser. Huvudägare är EU-medlemmen Italien. Trots att företaget på sin hemsida deklarerar att de respekterar mänskliga rättigheter har de också sålt både materiel och tjänster till bland annat Algeriet och Libyen, som i sin tur anklagats för just brott mot de mänskliga rättigheterna.

Lockheed Martin

Har innehav: AP3

Världens största vapentillverkare. Säljer vapen till Saudiarabien och Förenade arabemiraten och levererar patrullbåtar till den hårt bevakade och militariserade gränsen mellan USA och Mexiko.

Thomson Reuters

Har innehav: AP1, AP2, AP4, AP7

Moderbolaget till nyhetsförmedlaren Reuters. Opererar uteslutande i USA där företaget anlitas av gränsbevakningsmyndigheterna ICE och CBP. Thomson Reuters har mött stark kritik för att de via sina tjänster bidrar till de kränkningar av mänskliga rättigheter som både ICE och CBP anklagas för.

Palantir Technologies

Har innehav: AP7

Palantir Technologies är ett av de mer hemlighetsfulla it-bolagen i säkerhetsbranschen och har opererat främst i USA, men anlitas sedan 2020 också av Storbritannien. Enligt flera människorättsorganisationer har Palantir bidragit till amerikanska ICE:s kränkningar av flyktingars rättigheter.