Huset mitt emot Taras Sjevtjenko-monumentet är en lite annorlunda historia. Fasaden på de två översta våningarna trotsar gravitationens lagar och har ännu inte rasat, varför det finns ett enormt rektangulärt hål mitt i byggnaden. Det ser nästan artistiskt ut. 

De saknade lägenheterna ligger i högar på marken. Inuti dem finns de krossade resterna av människorna som brukade bo och leva sina liv här. 

– Vi hittade en kropp igår och ännu en kropp idag. Den andra var bränd till oigenkännlighet men en kvinna kunde ändå bekräfta att det var hennes ­svärson. Nu letar vi efter den mannens fru och fyraåriga ­dotter, de ska också ha varit hemma i lägenheten, säger den ukrainska räddningsarbetaren Serhii till Dagens ETC.

 Bombade bostadshus

Han och många andra overall- och hjälmförsedda män har grävt här i rasmassorna sedan några dagar tillbaka. Innan det var räddningsarbetarna ute och bekämpade bränder som rasade i Kiev oblast, länet runt huvudstaden.

– Det har funnits mycket att släcka eftersom ockupanterna har bombat urskillningslöst. Ena gången är det en oljedepå, nästa gång en lagerlokal där det förvarats vatten.  

Borodyanka är den stad i Kiev oblast som drabbats av värst förstörelse under kriget. I de dammiga ruinerna har Serhii hittat många personliga ägodelar. Han visar mig en gammal skolkatalog från 1960-talet, leksaker från 2020-talet. Återigen: det här är civila bostadshus. De har bombats värst av alla byggnader i Borodjanka, och gång på gång, vilket tyder på systematik istället för på ett misstag. 

Vladimir Putin har förnekat att Ryssland medvetet attackerar civila byggnader, vilket är ett krigsbrott. Alla bevis som lagts fram har avfärdats som fejkade. 

– Fejk! Det här är väldigt bra fejkat i så fall, säger Serhii och sveper med armen över det som brukade vara adressen Centralgatan 371.

Hans egen uppfattning är att de ryska soldaterna måste ha trott på propagandan från Putin, om att ukrainarna skulle välkomna dem efter att de hade ”befriats” från den ”nazistiska” ukrainska regeringen. Det skulle förklara uppgifterna från den ukrainska armén, om att paraduniformer har påträffats i ryska soldaters packningar. 

– De var säkra på att president Zelenskyj skulle fly till USA. Men vårt folk har mött ockupanterna med molotovcocktails istället. 

Ingen plan för ockupationen

Soldaterna reagerade med stor brutalitet. I en serie reportage från Ukraina har Dagens ETC beskrivit anklagelserna om – och bevisen för – att de ryska styrkorna begått mycket allvarliga brott under anfallskriget. I det uppmärksammade Butja kan flera hundra civila ha hamnat i massgravar efter att ha skjutits till döds. I andra samhällen har civilbefolkningen frihets­berövats och torterats. Kvinnor och barn har utsatts för grovt sexuellt våld. 

I söndags sa Ukrainas riksåklagare Iryna Venediktova att man hade funnit kvarlevorna av 1222 invånare, enbart i Kiev oblast.

Samtidigt lyser en sak uppen­barligen med sin frånvaro: en rysk plan för hur man skulle administrera det ukrainska territoriet efter att man ockuperat det. Det följde inte med någon militär guvernör som tog kontrollen. Det kungjordes inte några nya regler under det ryska styret. Civilbefolkningen skulle bara stanna inomhus, i väntan på en snabb militär seger. 

Tetiana Pechonchyk är ordförande i den Kievbaserade människorättsorganisationen Zmina. Hon är av precis samma uppfattning som räddnings­arbetaren Serhii, att den ryska planen var att snabbt ta över Kiev och kontrollen av hela landet.

– Normala människor begriper att det var en vansinnig plan, men i deras huvuden måste de ha trott att den ukrainska armén inte skulle strida och att ukrainarna skulle ta emot dem med öppna armar, säger hon till Dagens ETC.

Dokumenterar krigsbrott

När den ursprungliga planen kollapsade tycks styrkorna ha riktat in sig på en plan B, som handlat om att terrorisera civilbefolkningen för att tvinga Ukraina till underkastelse. Zmina har dokumenterat mord på civila, utomrättsliga avrättningar, våldtäkter, förstörelse av egendom, mineringar av marker, hur de ryska styrkorna använt civila som mänskliga sköldar och använt förbjudna vapen mot bostadsområden, förstört skolor och sjukhus, samt försökt skära av vatten- och elektricitetstillförseln till städer.

– Strategin har varit att ­skapa så mycket lidande som möjligt för civilbefolkningen för att tvinga de lokala myndigheterna att träda in i förhandlingar. Det har varit tydligt i norra Ukraina, där man misslyckades att ta över territoriet på bara några dagar, säger Tetiana Pechonchyk.

Zmina ingår i en koalition av människorättsorganisationer som dokumenterar krigsbrott, och som menar att Rysslands agerande sedan slutet av februari strider mot alla krigets lagar och internationella humanitära regler om att undvika attacker mot civila.

Dags att prata om folkmord

Men det faktum att det också finns en politisk dimension med i bilden, gör att Tetiana Pechonchyk likt många andra tycker det är relevant att börja prata om ett folkmord i Ukraina. 

– Om man ser på den tunga anti-ukrainska propagandan i Ryssland under de senaste åren, och hatspråket mot ukrainare som Ryssland använt på Krim, så lär också den ryska armén ha drivits på av ett hat. Ukrainare har framställt som nazister. När soldaterna kom hit och upptäckte att folk här inte välkomnade dem så eldade det på hatet ännu mer, säger Tetiana Pechonchyk. 

– Nu ser vi klara inslag som kan beskrivas som folkmord, när det länkas samman med den ryska statspropagandan och Putins tal om att ”den ukrainska frågan måste lösas”. Precis som Hitler ville lösa den judiska frågan.•